Samhälle Reportage
Liberalerna väljer glädjen
Simona Mohamsson tycks ha gett sitt parti något som det länge saknat. Smedjans Hannah Stutzinsky åkte till Liberalernas riksmöte i Karlstad och möttes av glädje och optimism som för tankarna Alliansens valrörelse 2010.
Led-ljusen dansar över publiken. Basen känns i golvet. Skyltar med namnet Mohamsson på fladdrar omkring. Liberalpartisterna är alldeles för taggade för att vifta i takt. Att de är fritidspolitiker är det ingen som minns, i kongresshallen är de groupies. När rockstjärnan själv, Simona Mohamsson, kommer ut på scenen studsar de synkroniserat upp från stolarna. Viftandet går om basen i BPM.
Sveriges liberala parti har samlat sig för ett riksmöte där de ska starta igång valrörelsen. Under helgen i Karlstad ska de lära sig knacka dörr, traggla partiets valbudskap och inte minst få en injektion av känslan att spela roll.
En lärdom från alliansåren är ju att den som har roligast vinner.
Varken Jan Björklund, Nyamko Sabuni eller Johan Pehrson rör sig i lokalerna. Den enda tidigare partiledaren på plats är Lars Leijonborg som, liksom den nuvarande, tagit partiet in i samarbete högerut. Frånvaron av de i närtid avgångna partiledarna gör emellertid bara valkampanjens ledord starkare – ”Mohamsson!”.
Det är en ny valkampanj för Liberalerna, men kampanjupplägget känns igen. I själva verket firar det 16 år i år. Det lanserades i en konferenslokal i Norrköping och är signerat Per Schlingmann. Där, på ett dansgolv fyllt med MUF:are spelades för första gången låten ”Sverige jobbar”. Nya Moderaternas valkampanj 2010 genomsyrades av tre saker; Reinfeldt, optimism och jobb, i just den ordningen. Peta i stället dit Mohamsson och byt ut substantivet till skolan så är valkampanjen för Liberalerna 2026 sammanfattad.
När Reinfeldt klev in i en lokal med partimedlemmar 2010 har euforin beskrivits som kännbar. Efter en mandatperiod i regeringsställning hade BNP ökat påtagligt, trots en finanskris. Idéerna om låg skatt och valfrihet fungerade och det fanns ett facit att ta med in i valrörelsen. Det var tydligt både för väljarna och partimedlemmarna hur Sverige skulle komma att se ut om Reinfeldt blev statsminister i fyra år till. Den totala uppslutningen bakom Nya Moderaterna skapade en stolthet, vilket syntes när moderater kampanjade på gator och torg. Det är samma känsla Liberalerna nu försöker skapa kring Mohamssons projekt.
I efterhand har Reinfeldt-kampanjen beskrivits som en personkult, men det kanske är vad som krävs för ett historiskt högt valresultat, eller, som här i Karlstad, för att rädda ett parti som i mer än ett decennium balanserat på riksdagsspärren. En lärdom från alliansåren är ju att den som har roligast vinner.
Stockholmsregionen är helt central för Liberalerna chans att klara riksdagsspärren.
På scenen i Karlstad står det skolbänkar, en skrivtavla och en kateder. Simona Mohamssons tal handlar nästintill bara om skolan. Det är också vad partiets nya vallöfte handlar om.
Liberalerna vill se hjälpklasser för utåtagerande elever. ”Man kanske klarar matten men vet inte hur man ska bete sig” säger Mohamsson på en pressträff under lördagseftermiddagen. Förslaget har samma funktion som det femte jobbskatteavdraget hade för Nya Moderaterna 2010. Det är inget förslag som på egen hand gör partiet till en väljarmagnet, men förslaget har en tydlig ton till sig som kan associeras med partiet. Ingen kommer rösta på Liberalerna för att få till stånd en obs-klass för den stökiga grannpojken. Men en hel del kan tänkas rösta på Mohamsson för hårdare nypor i klassrummen.
Eller som det hette i Moderata ungdomsförbundets vallåt ”Sverige jobbar” i valrörelsen 2010:
Jag är läraren som lägger stor energi
På att göra det roligt att plugga
Och personliga assistenten
Som älskar att göra någon annans liv bra
Tidlösa rader som helt saknar sakpolitiskt innehåll, men som är fyllda av vision. På samma sätt är ”Mohamsson 2026” paketerad. En tydlig målbild av hur klassrummen kommer att se ut, både invändigt och utanpå, när Sveriges skolparti fått göra sitt. I kampanjen ”Mohamsson” illustreras hur en klassresa ser ut utan att grotta ned sig ifall fritidskortet ingår i bidragstaket eller inte. Likt raderna i vallåten från 2010, lyckas optimismen att för en gång skull skina igenom.
Det går dock inte att bortse från att partiet ser ut att sakna något elementärt, nämligen väljare. Och det även om väljarnas förtroende för Simona Mohamsson ser ut att öka snabbt.
Liberalerna har varit ett litet parti i flera decennier, men så låga opinionssiffror som publicerats det senaste dryga året har partiet aldrig haft förut. Enligt Johan Martinsson, opinionschef på Demoskop, har Liberalerna tappat bland kvinnor och bland offentliganställda. Dessa har i stället gått till Centerpartiet och Socialdemokraterna. Det var väljare som Reinfeldt lyckades locka över blockgränsen, men man ska inte glömma att de som gick den vägen i hög grad bodde i storstäderna. Där bor även de som fortfarande röstar på Liberalerna.
I Liberalernas eftervalsanalys från 2022 konstateras att 12 av partiets 16 riksdagsmandat kommer från storstadsregioner. Det gör att Stockholmsregionen är helt central för Liberalerna chans att klara riksdagsspärren. Samtidigt verkar Stockholm bli allt mer av ett eget furstendöme än en integrerad del av partiet. Sedan Simona Mohamsson gick ut med att hon slopar sina röda linjer mot att styra landet ihop med Sverigedemokraterna, gick Amelie Tarschys Ingre, regionråd i Stockholm, ut med att linjerna fortfarande gäller där hon styr. På riksmötet i Karlstad bekräftade hon även att Sverigelöftet inte är något som gäller för stockholmarna.
I Karlstads kongresscenter presenteras Mohamsson 2026 med budskap om ansvar och frihet, med en grafisk profil som tydligt är framarbetad av någon född på det rådande millenniet och med engagerade groupies. Det kan mycket väl bli ett valvinnarkoncept, precis som en gång tidigare.