Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Utblick Krönika

Moskvas krig ritar om Pekings Sidenväg

Det kinesiska ”Ett bälte, en väg” beskrivs som mänsklighetens största infrastruktur- och handelsprojekt. När Ryssland nu skärs av från världshandeln förlitar sig Kina allt tyngre på Centralasien. Det kan komma att få långtgående geopolitiska konsekvenser, skriver Linnea Hylén.

Maktrelationen mellan Ryssland och Kina tippar allt tydligare till Kinas fördel. Foto: Huang Jingwen/Xinhua via AP

Sidenvägen. Det mytomspunna namnet har för flertalet främst en historisk koppling. Sidenvägen var under medeltiden den rika och eftertraktade handelsvägen mellan Asien och Europa där siden, guld, kryddor och andra varor transporterades. 

Vägen som slingrade sig genom Centralasien var något förenklat ett litet frö till den globala handel vi är vana vid idag. Dess roll har dock fram tills på senare år fallit i historisk glömska. 

Med tiden minskade Sidenvägens betydelse i samband med att européerna upptäckte att de kunde resa till Asien genom att ta vägen runt Godahoppsudden. 

Européernas upptäckt ledde till att de själva kunde handla direkt med det kinesiska folket utan alla de mellanhänder som fanns längs Sidenvägen. Upptäckten revolutionerade den globala handeln, samtidigt som den gamla Sidenvägen stannade av och de centralasiatiska orterna däremellan avfolkades. Nu våras det för en kinesisk återkomst med en återupplivad Sidenväg, via både land och hav.

Den gamla Sidenvägens huvudsträckning mellan Medelhavet och Kina. Bild: Kaidor/Wikimedia Commons (CC BY-SA 4.0)

Den kinesiska kommunistdiktaturen planerar att återuppliva Sidenvägen genom världshistoriens hittills största infrastrukturprojekt. Ett bälte, en väg (engelska: Belt & Road Initiative, ”BRI”) involverar ett 70-tal länder i Asien, Europa och Afrika. Projektet initierades för snart tio år sedan och planerar att färdigställas först år 2049. Notan förväntas landa på 575 miljarder dollar. 

Tidshorisonten är onekligen lång –  längre än vad många västerlänningar är vana vid. Projektets tidshorisont och påverkansmöjligheter kan dock väntas vida överstiga själva byggnationstiden. Om BRI genomförs förväntas frakttiderna minska med 12 procent och lyfta 7,6 miljoner människor ur extrem fattigdom, enligt Världsbanken. Handeln kommer föga förvånande med ett saftigt pris – att lägga locket på om såväl Kinas ekonomiska dominans som avsaknad av demokrati och mänskliga rättigheter. 

Kina kritiseras för att tvinga in utvecklingsländer i ett ekonomiskt-politiskt beroende.

När BRI lanserades år 2013 av ledaren Xi Jinping deklarerades ambitionen om att skapa ”en gemenskap för mänsklighetens gemensamma framtid”. BRI beskrivs av Kina självt som ett ”win-win”-projekt för samtliga involverade länder, men kritiska röster har gång på gång anklagat Kina för att tvinga in utvecklingsländer i ett ekonomiskt-politiskt beroende. 

Detta illustreras skrämmande tydligt på the Belt and Road Initiative Swedens hemsida – den svenska samarbetsorganisationen som förespråkar BRI. Organisationens vackra ord om hur BRI bereder vägen för internationell ”fred och utveckling” står sig svagt jämte organisationens okritiska spridande av kommunistregimens säkerhetspolitiska mål, där bland annat kommunistledarens Xi Jinpings idéer lyfts utan förbehåll eller kritik

I artiklarna från BRIX Sweden tydliggörs exempelvis Kinas krav på att samtliga stater ska ”respektera” olika länders ”utvecklingsvägar och sociala system” – en omskrivning för auktoritära länders rätt att förtrycka sin egen befolkning. 

Därutöver nämns även västs vapendonationer till Ukraina som en ”komplicerande” faktor som bidrar till militär eskalering. Ukrainas rätt att försvara sig från sin angripare väger således inte särskilt tungt från den kinesiska horisonten, inte ens i ett projekt som säger sig förespråka fred och utveckling. 

Sanktionerna blev ett abrupt slut för det traditionella handelsflödet genom Ryssland.

Trots den kinesiska nonchalansen för Ukrainas öde har krigets påverkat utbyggnaden av den nya Sidenvägen. Västvärldens sanktioner har satt käppar i hjulen för Pekings planer att låta stora delar av transportkedjan gå genom Ryssland. Under 2021 gick 68 procent av transporterna från Kina till Europa via Ryssland, medan hela 82 procent av transporterna från Europa till Kina gick via Ryssland. 

Sanktionerna innebar ett abrupt slut för det traditionella handelsflödet genom Ryssland. Kina har tvingats till att ändra byggnadsplanerna till alternativa vägar genom Centralasien, Kaukasus och Mellanöstern. Kina må inte bry sig nämnvärt om Ukraina, men kriget var ett direkt hot mot Kinas ekonomiska intressen i allmänhet och BRI i synnerhet. 

Beslutet att rikta om byggnadsplanerna var av strikt realistisk karaktär. Det behöver dock inte leda till någon dyr nota för Kina. De som däremot kommer drabbas hårdast av de nya planerna är Ryssland. Det är omöjligt att sia om när kriget är över, men sanktionerna kommer åsamka den ryska ekonomin djupa sår – nu och på sikt. När Kina väljer bort den ryska handelsvägen till förmån för grannländerna påverkar det inte enbart investeringar under de kommande åren, utan handelsflödet för resten av århundradet. 

Mer av Linnea Hylén:

När Kina blickar bort från Ryssland mot Kaukasien och Centralasien kan vi förvänta oss ett ekonomiskt och geopolitiskt lyft för de annars geopolitiskt svaga regionerna. De post-sovjetiska staterna längs Sidenvägen som annars dansar efter Kremls pipa kan på sikt börja blicka mot Peking istället för Moskva. Det skulle innebära ett historiskt skifte både för Kreml och de centralasiatiska länderna. De kaukasiska och centralasiatiska länderna längs Sidenvägen har historiskt och än idag inkorporerats i den ryska “intressesfären”. Vissa av länderna har frivilligt eller ofrivilligt rättat sig in i ledet.  Alternativa allianser har hittills varit få.

BRI-projektet ställer frågan på sin spets – ska de post-sovjetiska satellitstaterna välja Moskva eller Peking? Det är sannolikt att de ekonomiska incitamenten kan styra den centralasiatiska korridoren mot nya geopolitiska vägval. När Ryssland förlorar sitt ekonomiska grepp om de gamla satellitstaterna kommer det politiska landskapet ritas om i grunden. Den som väntar på en centralasiatisk frigörelsekamp kan tyvärr inte förvänta sig för mycket. Att satellitstaterna frigör sig från den ryska björnens klor sker inte gratis. Priset för att ta sig ur Kremls grepp kommer av att välkomnas in i den kinesiska drakens stadiga grepp: från en auktoritär stat till en annan.

De centralasiatiska staterna kan på sikt börja blicka mot Peking istället för Moskva.

Sun Tzu sade en gång: ”Bygg din motståndare en gyllene bro för att dra sig tillbaka”. Peking har som initiativtagare och finansiär satt de huvudsakliga ramarna för planering, byggnation och implementering, vilket styr de framtida vinsterna ner i Kinas ficka. År 2019 rapporterades att 27 av 28 EU-ambassadörer i Kina kritiserade BRI för att hota frihandel och särskilt gynna kinesiska bolag. 

Sidenvägen skulle enligt EU inte bli den multilaterala länken mellan öst och väst som Kina gör gällande, utan tvärtom en enkelriktad handelskedja som snedvrider konkurrensen till Kinas fördel. Hoten mot konkurrenskraft och innovation är således en reell risk med BRI, vilket skulle drabba alla länder längs Sidenvägen, EU inkluderat.

Historien om Sidenvägen har efter tusentals år ännu inte nått sin vägs ände. EU måste lyfta blicken och se BRI för vad det är: en strategisk utmaning. Västvärlden måste hantera BRI-samarbetet med varsamhet och en rak ryggrad. Vad som nu sker längs Sidenvägen kommer påverka världens handel och säkerhetspolitik under resten av århundradet. Vare sig vi vill eller inte. Vi gör bäst i att ta tag i problemen innan det är för sent.