När gängkriget kommer hem till dig
På senare tid ha ett antal oskyldiga av misstag fallit offer för de gängkriminellas uppgörelser, senast i Nacka söder om Stockholm. När gängkriget sprider sig till medelklassens bostadsområden riskerar det att få både politiska och sociala konsekvenser. Regeringens inbjudan till ”samtal” om gängkriminaliteten visar att de politiskt ansvariga saknar såväl probleminsikt som förmåga till åtgärder.
Dagen efter märks inte mycket av gårdagskvällens dramatik. Polisavspärrningarna är borta. Liksom tomhylsorna. Små grupper av grannar har samlats på gatan för att tala om gårdagen. Skottlossning hör inte till vardagen i bostadsområdet i Nacka, med bostadsrätter i höga tegelhus från 60-talet.
I söndags öppnade kriminella eld mellan husen och en boende träffades av en rikoschett hemma i sin lägenhet. Enligt polisen hade skyttarna skjutit som amatörer. Förmodligen hade de inte kunnat hantera rekylen i automatvapnen. Förutom den boende sköts också en taxichaufför i en närliggande stadsdel under gärningsmännens flykt. Ingen av de skottskadade utgjorde måltavlor för de kriminella. De råkade bara befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt. Hur man nu kan befinna sig på fel plats när man befinner sig i sitt eget hem.
Själv kunde jag se blåljusen och ambulanshelikoptern från min balkong. Jag passerar området där skottlossningen ägde rum mer eller mindre varje dag. Det är inte första gången som det skjuts i närområdet i Nacka. För en tid sedan sköts en man i Sickla, inte långt från söndagens skottlossning, och häromåret sköt någon in genom fönstret i en lägenhet på Kvarnholmen. Ändå är det något overkligt över att gängkriget kommer på besök i de lugna medelklasstadsdelarna. Söndagens skottlossning skall vara kopplad till mordet på en 18-årig kvinna i Råcksta häromveckan. Den egentliga måltavlan kom undan, och polisen fruktar vedergällning och en eskalerande våldsspiral.
Flera av de boende i stadsdelen i Nacka uppger att de inte längre känner sig trygga i sina hemkvarter, trots att det inte är frågan om ett ”särskilt utsatt område”, tvärtom. En man säger att han planerar att flytta ut till Värmdö för att slippa otryggheten. Jag hör liknande resonemang från andra håll.
Tidigare var det framför allt de med små ekonomiska marginaler som drabbades av gängkrigen i sin vardag, eftersom de inte hade råd att flytta från de socialt utsatta områden där de bodde.
För den som vill låta sina barn växa upp i en trygg miljö blir alternativen allt färre. Tidigare var det framför allt de med små ekonomiska marginaler som drabbades av gängkrigen i sin vardag, eftersom de inte hade råd att flytta från de socialt utsatta områden där de bodde. I dag gäller det även den med goda inkomster och lånelöfte från banken. Det är snart inte möjligt att hitta en bostad i Stockholmsområdet på betryggande avstånd från gängkrigens effekter.
Den som letar efter en villa eller en bostadsrätt i Stockholmsområdet kan med fördel sätta sig med karta över skjutningarna i Stockholmsområdet och en passare, sätta nålen på det potentiella objektet och sedan se om det potentiella objektet ligger mer än en kilometer från en skottplats. När de kriminella har börjat söka sig utanför de utsatta områdena går inte längre någon säker.
I Smedjan har jag skrivit vid upprepade tillfällen om hur det eskalerande gängvåldet spridit sig från de utsatta stadsdelarna till medelklassens tidigare trygga miljöer, och även om hur en ny form av brottslighet i form av personrån, ”mikrokidnappningar” och rånöverfall i hemmet när de boende är hemma, som riktar sig direkt mot medel- och överklassen. Jag har också uppmärksammat hur trygghetsfrågorna blivit en av de viktigaste faktorerna på bostadsmarknaden. Vi har även varnat för de långsiktiga konsekvenserna när den nettobetalande medelklassen börjar känna av kriminalitetens följdverkningar inpå det egna skinnet.
Att människor söker sig bort från städerna för att de inte längre känner sig trygga är ett underkännande av den förda politiken men också av myndigheternas förmåga att fullfölja sina uppdrag.
Risken är överhängande att pendeln, som allt för länge hovrat i det naiva ytterläge som bland annat kommer till uttryck i regeringens inbjudan till ”samtal” om gängkriminaliteten, kommer att svänga över i en motsatt ytterposition, med hård repressiv politik som följd. Vi har redan sett hur Moderaterna, som brukat vara det parti som mest konsekvent stått upp för integritet och individuella fri- och rättigheter, börjat vackla och vurma för kameraövervakning och så kallade visitationszoner, det vill säga områden där polisen ska få kroppsvisitera människor utan att det föreligger någon brottsmisstanke. Risken är också stor att en sådan repressiv politik skulle ytterligare underblåsa sociala motsättningar som redan bubblar i vårt samhälle, och att de som i dag utgör lejonparten av skattebasen helt enkelt tröttnar på att betala för andras säkerhet och börjar att sörja för sin egen.
Mannen som tänker lämna Nacka för Värmdö är inte ensam. Att människor söker sig bort från städerna för att de inte längre känner sig trygga är ett underkännande av den förda politiken men också av myndigheternas förmåga att fullfölja sina uppdrag. Stockholms innerstad med närförorter har länge varit en skyddad bubbla där den ekonomiska, mediala och kulturella eliten kunnat ignorera de mest akuta samhällsproblemen. Kanske går vi nu mot en amerikansk situation, där de som har råd flyttar ut till ytterstäderna och landsbygden, medan innerstäderna med närområden förslummas. Vem vill riskera att bli skjuten i sitt eget hem av misstag?