Lars Anders Johansson: Plötsligt har polisen tid att utreda våldsbrott

I dag inleddes rättegången mot Rakim Athelaston Mayers, mer känd under artistnamnet ASAP Rocky.  Det är naturligtvis fullkomligt absurt att den amerikanske presidenten i sina officiella kanaler kommenterar ett rättsfall på den nivå som misshandelsåtalet mot ASAP Rocky befinner sig. Ännu mer bisarrt ter det sig då Donald Trump ådagalägger sin totala brist på kunskap om hur det svenska rättssystemet fungerar och en fullkomlig ovilja att lyssna till eventuella rådgivare som skulle kunnat förklara det för honom; till exempel att vi inte tillämpar borgen i Sverige.

Donald Trump är dock bara en av många som engagerat sig för ASAP Rockys sak. Reaktionerna på min artikel i Smedjan, ”Ett välförtjänt kok stryk”, vittnar om en uppdämd frustration över vad som upplevs som ett rättssystem som tenderar att ta förövares parti mot dem som blir attackerade, ett rättssystem som inte finns till hands när det behövs, men som tar i med hårdhandskarna när människor försöker freda sig.

Nu tyder förvisso mycket på att ASAP Rocky har gjort mer än att freda sig själv mot angripare. Uppgifter i den mycket omfattande förundersökningen, hela femhundra sidor lång, tyder på att artisten kan ha skurit målsägaren med en sönderslagen flaska. Det, och att sparka mot en liggande person, överskrider förmodligen vad de flesta uppfattar som ”ett välförtjänt kok stryk”. Att det är utanför lagens råmärken verkar få tvivla på.

I själva verket tycks alltså förundersökningens omfattning vara ett argument för att alla inte alls är lika inför lagen i Sverige.

Förundersökningen är mycket grundligt genomförd, och just dess omfång har anförts av jurister och andra som ett argument för det svenska rättssystemets opartiskhet. ”I Sverige är vi alla lika inför lagen”, har det hetat. Ingen ska komma undan bara för att den är känd. Frågan är dock om polisen hade lagt ned så mycket resurser för att utreda ett slagsmål av den här karaktären om inte en av kontrahenterna varit en känd person. Det tror i alla fall inte kändiskriminologen Leif GW Persson, som skriver:

Istället har polisen genomfört en förundersökning på fem hundra sidor. Jag har inga invändningar mot det eller det polisiära hantverket i sig men givet omständigheterna torde detta vara det mest utredda brottet av den här digniteten i vår polisiära historia.

Rapporterna om att Polisen tvingas lägga våldtäktsutredningar på hög för att de måste utreda grövre brottslighet tyder på att de inte skulle ha lagt ned så mycket tid och möda om fallet rört någon annan. I själva verket tycks alltså förundersökningens omfattning vara ett argument för att alla inte alls är lika inför lagen i Sverige. Att så mycket resurser lagts ned på att utreda ASAP Rockys fall, samtidigt som utredningen mot målsägaren, som också anmäldes för de våldsbrott han syns begå på det filmade material som spridits på nätet, har stuckit i ögonen på många.

Målsäganden skulle utebli från rätten eftersom han skulle på semester i Iran, varifrån han påstår sig ha flytt till Sverige, och hans kamrat tillika vittne sitter häktad för en stöld i en butik i som han begått efter händelserna utanför hamburgerrestaurangen vid Hötorget gör att det är svårt för många att känna någon sympati med målsägandena. Om det visar sig att rapartisten skurit målsäganden med en sönderslagen flaska och ljugit om det, kommer nog sympatierna att blekna även för honom.

Detta är en historia utan hjältar men med desto fler skurkar, clowner och frågetecken: Varför lades utredningen mot dem som attackerade Rocky och hans sällskap ned? Varför lägger polisen plötsligt till synes oändliga utredningsresurser på ett vanligt misshandelsfall, när de annars inte har tid att utreda våldtäkter? Varför engagerar sig Donald Trump i ett enskilt misshandelsfall?

Jag gissar att när dammet har lagt sig, oavsett vad utfallet i domstolen blir, är det många som kommer att vilja gå vidare och låtsas som att detta debacle aldrig hade ägt rum.