Utblick Krönika
Nästa valrörelse formas i Kaliforniens eldar
Positioneringen inför presidentvalet 2028 har börjat. Och i Los Angeles brandhärdar ser Republikanerna en chans att redan nu oskadliggöra en av de mest sannolika motståndarna. Det skriver Johan Ingerö inför installationen av Donald Trump.

Donald Trump har inte hunnit installeras som president ännu, men positioneringen inför valet 2028 har redan inletts. De pågående bränderna i Kalifornien har i skrivande stund brett ut sig över drygt 16 000 hektar, förstört mer än 12 300 byggnader och kostat 24 människor livet. Merparten av förstörelsen har skett i Los Angeles-området.
Vad det har med nästa val att göra? En hel del.
Kalifornien är en av USA:s mest progressiva delstater, därtill hem för väsentliga delar av landets kulturella och ekonomiska elit. Här vann bygdens dotter Kamala Harris med tjugo procentenheter över Trump. Los Angeles och San Francisco är båda så kallade sanctuary cities, vilket innebär att de samarbetar så lite som möjligt med federala myndigheter när det gäller att identifiera papperslösa invandrare.
Men än viktigare: Kaliforniens guvernör Gavin Newsom har länge ansetts vara ett framtida presidentämne. Han är en skicklig och effektiv kommunikatör som både hunnit bli framgångsrik i affärer och lyckats vinna den högsta posten i landets största delstat. Han har också varit en skicklig trendläsare och rullat med vänstervågorna i det demokratiska partiet. I den andan har han bland annat utsett delstatens första ”rättvisedirektör” (eller hur man nu översätter Chief Equity Officer) för att leda arbetet med mångfald, rättvisa och inkludering – det som i USA kallas DEI. Kaliforniens budgetprocess innehåller tydliga DEI-krav och Newsom har utfärdat en verkställande order om att alla myndigheter ska integrera DEI-analyser i sina verksamheter.
Utöver de faktiska bränderna så är Kalifornien nu den mest aktiva brandhärden i USA:s långvariga kulturkrig.
Även på lokalnivå, inte minst i det nu brandhärjade Los Angeles, har det införts en mängd varianter av positiv särbehandling. Bland annat i just brandkåren. 2022 fick staden sin nuvarande brandchef Kristin Crowley. Hon är den första kvinnan på posten och satte omedelbart efter tillträdet i gång med att implementera DEI-regler i brandförsvaret.
Los Angeles och Kalifornien brinner alltså i två avseenden: utöver de faktiska bränderna så är delstaten nu den mest aktiva brandhärden i USA:s långvariga kulturkrig. För Republikanerna hägrar möjligheten att oskadliggöra en av de mest sannolika utmanarna i nästa presidentval och samtidigt visa alla vågmästarstater att Demokraterna är för upptagna med dygdsignalering för att utföra något konventionellt regeringsarbete.
***
En hel del överdrifter och desinformation förekommer, som alltid. Donald Trumps påstående att ”inga andra delstater i sydväst drabbas så här hårt av bränder” är inte helt rättvist. Oregon är inte lika torrt som Kalifornien. De andra grannarna Nevada och Arizona är visserligen torra, men inte alls lika tätbefolkade. Att Kalifornien har fler och värre bränder har alltså flera helt opolitiska orsaker.
Men Republikanerna saknar inte rimliga argument mot Kaliforniens styre. 2020 började delstatens befolkning för första gången att minska, till följd av dyra fastighetspriser, höga skatter och en alltmer svårhanterlig byråkrati. Kalifornien står för drygt tio procent av landets befolkning, men nästan trettio procent av hemlösheten. Otryggheten har brett ut sig i det en gång välmående San Francisco. Kaliforniens kroniska vattenbrist har förstärkts av omfattande miljöregler som förhindrar byggande och underhåll av vattenreservoarer. De återkommande problemen med elförsörjningen beror på att delstaten (liksom Sverige) har hårdsatsat på väderberoende elproduktion samtidigt som elnätet är gammalt och vanskött, vilket även det i hög grad beror på miljöregler.
Den republikanska bilden tecknar sig själv: Brandbekämpningen har försvårats för att guvernören ville rädda en fisk.
Dessutom finns ytterligare en administrativ orsak till brändernas omfattning: skogsunderhållet är eftersatt, vilket resulterat i enorma mängder död och knastertorr vegetation. Det, plus en mängd delstatliga regleringar, har i sin tur lett till att många försäkringsbolag inte längre försäkrar hus mot bränder. Många av de som nu fått sina fastigheter skadade eller förstörda kommer därmed att få bära kostnaderna själva.
Den republikanska bilden tecknar därmed sig själv: Kalifornien har inte lett om vattendrag som hade behövts för brandbekämpningen för att guvernören ville rädda en fisk (Hypomesus Transpacificus, för den intresserade), Los Angeles borgmästare Karen Bass var inte på jobbet när bränderna började, eftersom hon befann sig på en invigningsceremoni för den nye presidenten i Ghana (inte direkt en kommunpolitisk kärnuppgift). Dessförinnan hade Bass genomfört nedskärningar i stadens brandkår, för att få loss mer pengar till ett resultatlöst försök att bekämpa hemlösheten. Både Newsom och Bass har misslyckats med sina primära arbetsuppgifter, samtidigt som de skohornat in diverse bokstavskombinationer i myndigheternas regleringsbrev.
Allt detta kommer naturligtvis lägligt för Donald Trump, som utöver att installeras som president även behöver få senatens godkännande av hans blivande ministrar och myndighetschefer. Det är normalt en känslig tid för tillträdande presidenter eftersom eventuella bakslag och kontroverser riskerar att färga bilden av den nya regeringen. Men nu överröstas de sedvanligt bitska senatsförhören av dånet från Kaliforniens bränder, och av rasande – plötsligt hemlösa – filmstjärnor som för ovanlighetens skull riktar sin vrede mot Demokraterna.
Senare i dag blir Donald Trump åter president. Och kampen inför nästa val har börjat.