Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Krönika

Adam Danieli: Nu är enskildas rättigheter en stridsfråga igen

Under lång tid har partierna låtsats som att det finns en samsyn om att Sverige måste ha starkt grundlagsskyddade rättigheter. När kulissen nu fallit verkar regeringen sorgligt ointresserad av att ta striden med Socialdemokraterna, skriver Adam Danieli.

Grundlagsutredningen är en missad chans för regeringen. Foto: Henrik Montgomery/TT

Får man vara oense om vad som ska stå i grundlagen?

Den frågan ställdes hastigt på sin spets i samband med att den nya grundlagsutredningens förslag läckte ut i förtid. Utredningen, som formellt presenterades idag, har haft i uppdrag att ta ställning till en rad frågor om medborgarens rättigheter som återfinns i Sveriges viktigaste grundlag, regeringsformen.

Tidigare har svaret varit nej – i Sverige når vi bred samsyn om spelreglerna – men den här gången tycks det vara annorlunda. Flera partier har haft svårt att dölja sin vilja att plocka poäng på resultatet, och stämningen när förslaget presenterades var långt ifrån gemytlig. 

Mest uppmärksamhet har riktats mot regeringen och Sverigedemokraternas försök att sätta fokus på oenigheten om medborgarskap, där man vill gå längre än Socialdemokraterna vad gäller möjligheten att återkalla det för personer med dubbelt medborgarskap som har begått brott.

Att grundläggande frågor om vår demokrati väcks till liv är knappast något dåligt. Rädslan för att ifrågasätta stora system som präglar svensk politik är närapå sjuklig. Det märkliga sett till borgerlighetens agerande är dock den konflikt man väljer att ta – och de man duckar – när vi faktiskt får en debatt.

Det märkliga sett till borgerlighetens agerande är den konflikt man väljer att ta när vi faktiskt får en debatt.

Möjligheten att återkalla medborgarskap är nämligen nästan helt symbolisk. Ska den tillämpas uppstår genast problemet att personer som riskerar att förlora sitt svenska medborgarskap sannolikt kommer att säga upp sina andra. Att göra dem statslösa är varken verkningsfullt eller tillåtet enligt folkrätten.

Inte ens om personen av någon anledning inte väljer att göra det innebär ett fråntaget svenskt medborgarskap nödvändigtvis att personen lämnar Sverige. Mycket farliga gängkriminella är föga överraskande inte mer populära i sina forna hemländer än de är här. Det finns ett etablerat och betydligt enklare sätt att hålla farliga personer borta från både det svenska samhället och oskyldiga människor i andra länder: att sätta dem i fängelse.

I samband med överlämningen menade dock Gunnar Strömmer att symboliken i sig är viktig. Men var det verkligen för att skapa en symbolisk ventil i medborgarskapsreglerna som Gunnar Strömmer tillsatte Sveriges första fri- och rättighetsutredning sedan 1970-talet?

***

Nej. Hela utredningens syfte var att täta ett antal hål i det svenska rättighetsskyddet. För en tidigare rättighetsaktivist, som justitieministern, är det inte konstigt att både resurser och tankearbete har dedikerats just rättighetskapitlet. Kommittén, bestående av företrädare för samtliga partier samt ett stort antal experter, tillsattes 2023 för att ta ett brett grepp om skyddet för fri- och rättigheter i regeringsformen.

Utredningen föreslår också nya rättigheter: en rätt till abort och en rätt till domstolsprövning, alltså rätten att få myndighetsbeslut prövade i domstol. Ingen av dessa återfinns i grundlagen idag, men de kränks i praktiken sällan. Inte heller blir skyddet tillräckligt starkt för att det ska bli märkbart. Rätten till abort blir exempelvis enbart symbolisk. Och redan där – vid ganska tekniska frågor utan större praktisk betydelse – tar framgångarna slut.

Det som verkligen hade kunnat spela roll är frågorna om enskildas äganderätt och näringsfrihet.

Det som verkligen hade kunnat spela roll är frågorna om enskildas äganderätt och näringsfrihet. Sedan 1990-talet har Sverige haft ett visst skydd för dessa i grundlagen, framför allt genom att det i vissa fall finns en rätt till ersättning om staten exproprierar egendom. Problemet är att denna rätt är styvmoderligt behandlad jämfört med andra i regeringsformen. Inte minst är det i princip fritt fram för begränsningar om det sker av miljöskäl. Detta har inneburit att exempelvis många skogsägare fått se sin skog exproprierad utan någon som helst rätt till ersättning när en viss art observerats där – inte sällan utan rätt att få myndighetens beslut prövade. Det har lett till enorm osäkerhet och stort utrymme för godtycke hos myndigheter.

Moderaterna och Centerpartiet har varit drivande i kritiken mot en ordning där myndigheter upphäver privatpersoners ägande över en natt och utan gedigna prövningar. Det var ett tydligt vallöfte från Moderaterna under de senaste två valen att stärka äganderätten, och man har fått in det i Tidöavtalet. Men också enskilda socialdemokrater har insett det orimliga i att behandla enskilda så maktfullkomligt. Tidigare statsminister Göran Persson gick exempelvis ut innan jul och uppmanade kommittén att försöka hitta en bred lösning för att få stopp på kafkaprocesserna.

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Men här tycks man ha nått vägs ände. Socialdemokraterna har motsatt sig alla ändringar och visat hur tomt engagemanget för liberal demokrati och starka rättigheter egentligen är. Hålen blir kvar, och regeringen verkar helt ointresserad av att ta samma strid som man gör med symbolfrågor. Man reserverar sig inte ens i utredningen. Till skillnad från 1970- och 80-talen, när borgerligheten lyckades baxa igenom en mängd rättigheter för medborgare, står inte regeringen på barrikaderna.

Fri- och rättighetsutredningens kantring markerar slutet på den era i svensk politik då det åtminstone på ytan rådde bred enighet om att Sverige behöver stärkas som liberal demokrati. Socialdemokraternas position har synats, och vi behöver återgå till att ta konflikten om enskildas rättigheter mot både byråkrater och politiker. Det hade varit en betydligt mer aptitlig uppgift om borgerligheten inte inlett den med att lägga sig platt.