Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Reportage

Nu råder det inga tvivel om att V menar allvar

I helgen höll Vänsterpartiet kongress i Örebro. Smedjans Hannah Stutzinsky var på plats och såg ett parti som förbereder sig för att sitta i nästa S-ledda regering, vare sig Magdalena Andersson vill det eller inte.

Nooshi Dadgostar valdes om till partiordförande för Vänsterpartiet. Foto: Christine Olsson/TT.

07:44: Småspringer igenom Centralstationen till det spårändrade tåget. Hur kan spår 18b ligga så långt bort? Vagnen jag kliver in i ser ut som något jag sett på film. Såväl väggar som säten går i Manchester-brunt och heltäckningsmattan känns inrökt på ett sätt man sällan stöter på längre. Kaffe och bulle för 35 kr står det på reklamaffischen framför mig. Tåget är från 1960-talet. På den tiden hette Vänsterpartiet Sveriges Kommunistiska Parti och fick ekonomiskt stöd från Sovjetunionen.

10:17: Innanför entrédörrarna till Örebro kongresscenter står det en uppsjö av äldre damer iförda varselvästar med versalt V på bröstet. Helt omöjligt att gå fel eller inte hitta till rätt specialkost med den manstyrkan.

I kongresshallen sitter det 225 välklädda ombud. De allra flesta med en kommunal Ipad framför sig. Sådana Ipads som en kommun ger till ledamöter i nämnder, kommunala bolag och fullmäktige. Just en sån Ipad tyder på att innehavaren är fritidspolitiker i någon grad. I talarstolen pratas det om folkrörelse, arbetare och gräsrötter. Inget av orden klär Vänsterpartiets professionaliserade ombudskår med kommunala surfplattor i knät. Dagens vänsterparti är ett professionaliserat parti bland andra.

När den här tågvagnen först togs
i bruk hette Vänsterpartiet;
Sveriges Kommunistiska Parti.

Debattens mest sprängande punkt är formuleringen i valplattformen, den som uttrycker att Vänsterpartiet bara ska ge stöd till en regering om de själva ingår i den. De flesta anförandena är till stöd för partistyrelsens linje. ”Vi har sett många säsonger nu av den här Netflix-serien som handlar om sossarnas vandring högerut. Vi behöver starta en helt ny TV-serie där Vänsterpartiet har en huvudroll, inte en statistroll”, anförde Sofie Valfridsson. ” Låt oss surra fast Nooshi Dadgostar vid masten så kör vi skeppet i full fart mot valvinst” yttrade Jesper Sahlén Raquette. Men yrkanden om en mer öppen formulering har skickats in. Ett ombud från Stockholm ansåg att partiet betedde sig som Karlsson på taket som vägrar vara med om man inte får som man vill. Partistyrelsen vinner.

Partistyrelsen vinner det mesta. Det är visserligen den gängse ordningen även hos andra partier, men i kongresshallen i Örebro blir ljudet från partipiskan mer öronbedövande. På punkten ”val av partiordförande” finns bara ett förslag till beslut: Nooshi Dadgostar. Ändå skriver ombud efter ombud upp sig på talarlistan för plädering. Alla lovordar den enda kandidaten.

Varför har ingen limmat fast sig någonstans? Det luktar inte ens Gula Blend på toaletten.

Kanske är det min förutfattade bild av Vänsterrörelsen – som just en spretig gräsrotsrörelse – som gör att den kognitiva dissonansen slår till med full kraft när jag ser mig omkring. Var är de akustiska instrumenten? Varför har ingen limmat fast sig någonstans? Det luktar inte ens Gula Blend på toaletten.

Det mest aktivistiska på hela stället verkar vara att en kille går runt med en T-shirt med trycket ”beskatta miljardärerna”.

Kanske är det här skälet till att den vänsterpartistiska partipiskan plötsligt hörs på ett annat sätt, den har ändrat riktning. Målet är inte längre enbart att dra Socialdemokraterna till vänster, utan regeringsduglighet. Då kan det inte lukta Gula Blend på damernas.

Häromdagen rapporterade Aftonbladet att Vänsterpartiet organiserat en regeringsskola. Enligt partisekreteraren var det över hundra vänsterpartister runt om i landet som sökte och skickade in CV:n, ett 60-tal valdes ut. I regeringsskolan fick de exempelvis öva på politisk förhandling genom rollspel och coachades av bland annat Anders Borg och Mona Sahlin.

Vänsterpartiet har även tagit fram en förberedelsegrupp som tar fram konkreta förslag att driva i regeringsförhandlingar. På lördagseftermiddagen kommunicerades ett nytt förslag som gruppen tagit fram – en tandvårdsreform. Både intern regeringsskolning och prioriteringen av tandvård är saker som tidigare förknippats med Sverigedemokraterna. Jag frågar Dadgostars pressekreterare om partiet inspirerats av SD:s regeringsskola, men svaret uteblir.

De enda nävarna som knyts på kongressen är de i fickorna.

Det råder inga tvivel om att partiet menar allvar med sitt krav på att ingå i en regering om de ska ge sitt stöd till en. Vänsterpartiets partiledning har gjort alla kosmetiska förändringar som går att göra. De har, bokstavligt talat, kammat sig, strukit skjortorna och läst manualen till Regeringskansliet. De är noga med att inte använda K-ordet och de enda nävarna som knyts på kongressen är de i fickorna.

Men även om partiets estetik lämnat ytterkanten, har politiken de förordar inte lämnat den positionen. De går till val på arbetstidsförkortning, frysta hyror och höjda skatter och bidrag. En politik som gör att allt fler barn kommer växa upp i fallfärdiga bostadshus, aldrig få se sina föräldrar gå till jobbet och framför allt en politik som gör Sverige fattigare. Blir Magdalena Andersson statsminister är det den politiska riktning som Sverige kommer ta. Det är en regering som skulle befinna sig långt från den politiska mitten.

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

21:29: Dragqueenen Admira Thunderpussy börjar sin andra låt. Rytmen är dansvänlig men jag har svårt att höra texten för sorlet. Folk verkar hellre vilja mingla med varandra än ge underhållningen uppmärksamhet. Få står tomhänta och i glasen är det oftare vin än öl. Efter att Admira gjort sin grej är det dags för dansgolvet att öppnas. Men det går lite trögt. DJ:n drar till med ett säkert kort och slår på en remix av Abbas:s Dancing Queen och dansgolvet fylls.

Det är Vänsterpartiets fest, men det hade lika gärna kunnat vara Moderaternas. Männen har kostymbyxor och kvinnorna har glittriga boleros. Allt är precis som det alltid är på en företagsfest i en medelstor svensk stad. Någon gör masken.

Jag förstår verkligen de socialdemokrater som inte helhjärtat ser fram emot en valseger.