Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Krönika

Privatiseringsstopp hotar den trygga ålderdomen

Privat äldreomsorg har utan grund fått skulden för de höga svenska dödstalen under pandemin. Risken med ett privatiseringsstopp är att fler äldre bor hemma ännu längre – vilket knappast borgar för en god och trygg ålderdom, skriver Kajsa Dovstad.

40-talisterna kommer inte att få en trygg ålderdom om inte byggnationen av äldreboenden ökar markant. Foto: Shutterstock.

In Sweden, many elderly care homes are privately owned.” I en intervju med Deutsche Welle förra sommaren la utrikesminister Ann Linde skulden för de många svenska dödsfallen i corona på privat äldreomsorg. Redan då saknade spekulationerna grund. Vid tillfället hade SVT publicerat en studie som visade att överdödligheten på privat drivna äldreboenden inte var högre än på kommunalt drivna – siffrorna pekar snarare åt andra hållet. 

Slutsatsen att privata verksamheter inte presterat sämre har sedan dess bekräftats i en stor genomgång av Sirona, samt av en analys nationalekonomen Natanael Kvidal genomfört för Timbros räkning. Ändå hörs tvivel från vänsterhåll. Man är emot privat äldreomsorg av ideologiska skäl, och försöker därför på skakig faktagrund bevisa att den är sämre även i objektiva termer. 

Att förbjuda privata äldreboenden skulle få förödande konsekvenser. 

Så sent som i januari 2021 sa statsminister Stefan Löfven att Sverige behövde en ”privatiseringspaus” under pandemin. Regeringsunderlaget Vänsterpartiet är helt emot privat driven äldreomsorg. Men att förbjuda privata äldreboenden skulle få förödande konsekvenser. 

Under de kommande åren väntas en äldreboom, och den stora 1940-talistgenerationen når snart en ålder där många kommer att behöva flytta till äldreboende. Den demografiska situationen har varit känd länge, liksom den eskalerande bristen på äldreboenden. Redan 2018 larmade Finansdepartementet om att det skulle saknas 700 äldreboenden år 2026. Prognosen reviderades något 2019. Trots att politiker varit medvetna om detta kommer tiotusentals äldre att sakna plats på boende i framtiden. 

Det visar nämnda Natanael Kvidal i en ny rapport för Timbro som släpps i veckan. Kvidal har uppdaterat Finansdepartementets antaganden och justerat beräkningarna utifrån nuvarande byggtakt. Det skulle behöva byggas två äldreboenden i veckan de kommande fem åren, vilket kommunerna inte är i närheten av. Privata aktörer står i dag för nästan hälften av den nyöppnade äldreboendeplatserna. Med regelförenklingar skulle de kunna bygga ännu mer.

Kommunerna har hittills inte klarat att bygga ikapp den brist som finns i dag, och lär inte göra det framöver. 

Bristen på äldreboenden kommer bli avsevärt värre vid ett stopp eller en paus för privata aktörer. Kommunerna har hittills inte klarat att bygga ikapp den brist som finns i dag, och lär inte göra det framöver. I stället kommer de äldre att tvingas bo kvar hemma. 

Mycket tyder på att det redan i dag är för många äldre som bor kvar för länge i hemmet. Det är visserligen svårt att jämföra institutionsbaserad äldreomsorg mellan länder eftersom gränserna mellan sjukvård, traditionella äldreboenden och olika stödformer är olika, och dessutom ofta suddig. I nordisk jämförelse sticker Sverige dock ut genom att många äldre har mycket hemtjänst – i genomsnitt åtta timmar per vecka, att jämföra med tre och en halv timme i Danmark och fyra och en halv timme i Norge. Den återstående livslängden vid inflytt till äldreboende är också lägre än i våra grannländer. 

Inom äldreomsorgen finns en ambition att äldre ska bo kvar hemma i så stor utsträckning som möjligt. Det är i grunden en god tanke, som minskar risken för både institutionalisering och viss smittspridning. Någonstans går dock gränsen för när hemmaboende i stället blir riskfyllt, och när smittspridningen i stället ökar för att mycket personal kommer och går i lokaler som inte är anpassade för vård. Vid svår sjuklighet är det bättre att ha nära till omsorgs- och medicinsk personal, och att denna i sin tur har god tillgänglighet till mediciner, material och desinficering. 

Läs också:

I coronakommissionens delrapport om äldreomsorgen konstateras att den främsta anledningen till de höga dödstalen var den stora samhällsspridningen. Vidare konstateras att den medicinska kompetensen på äldreboendena är för låg. I dag får kommuner inte anställa läkare, utan det medicinska ansvaret är delat mellan kommunanställda sjuksköterskor och regionanställda doktorer på konsultbasis. Såväl smittskyddsåtgärder som medicinska bedömningar skulle med största sannolikhet bli bättre med fler läkare nära de äldre på boendena. Det förutsätter dock att det både finns tillräckligt med välutbildade läkare – och tillräckligt med äldreboenden. 

Den senaste tiden har debatten om privata aktörer i välfärden intensifieras. Det är välkommet med en diskussion om hur kvaliteten i all offentlig verksamhet kan förbättras. Olika välfärdsområden har också olika utmaningar. Just i äldreomsorgen har privatiseringen varit särskild lyckad . Privata äldreboenden presterar bättre i 18 av 20 kvalitetsparametrar i Socialstyrelsens Öppna jämförelser. Dessutom har privata äldreboenden något högre andel personal med eftergymnasial utbildning, och utbildad personal har pekats ut som viktigt för att minska smittspridningen. 

Andelen timvikarier i personalstyrkan har inget samband med överdödlighet.

LO har spekulerat i att följsamheten till smittskyddsåtgärder borde vara lägre och dödsfallen i corona därmed fler inom privat driven äldreomsorg, där timvikarier är vanligare. Andelen timvikarier i personalstyrkan har dock inget samband med överdödlighet, visar Kvidals regressionsanalys. 

På det stora hela finns alltså tydliga fakta som visar att privata och kommunala äldreboenden lyckats, eller misslyckats, i ungefär lika hög grad med att förhindra överdödlighet under pandemin. Konsekvensen av ett privatiseringsstopp blir att ännu fler äldre bor hemma ännu längre, vilket inte behöver vara bättre ur ett vård- och omsorgsperspektiv. 

I framtiden borde boendeformerna utvecklas, så att de äldre som har råd att betala för större utrymme och mer bekvämligheter kan göra det. Grundnivån ska fortsatt vara hög, men den som vill betala för bättre ska kunna göra det, vilket blir nästan omöjligt i ett rent offentligt system. 

Människor förväntar sig en trygg ålderdom. 40-talisterna kommer inte att få det, om inte byggnationen av äldreboenden ökar markant. Sverige behöver fler – inte färre – privata äldreboenden.