Regeringen går längre än vapendirektivet kräver

Den 9 januari presenterade regeringens utredare Kazimir Åberg sitt förslag på implementering av EU:s vapendirektiv. Det är tydligt att han har valt den hårda linjen, och förslaget går betydligt längre än direktivet i flera avseenden. Detta är förvånande med hänsyn till att en rad länder diskuterar en mjuk implementering av direktivet och utrymmet finns för att även Sverige skall kunna värna om sina sportskyttar och jägare. De onödigt betungande förslagen i utredningen innebär att delar av de svenska jakt- och sportskytterörelsen riskerar att försvinna.

Till exempel föreslår Åberg tillståndsplikt för två vapendelar som inte måste vara tillståndspliktiga enligt vapendirektivet:

• Den odefinierade termen ”laddningsanordningar”, ett ord man skulle kunna använda för att beskriva ett magasin, och
• Den otydliga termen ”avfyrningsmekanism”, som inte är en vapenteknisk term över huvud taget. I utredningens motivering framgår att tillståndsplikt för dessa är ett önskemål från polisen.

Utredaren anser att halvautomater skall ha femårslicenser baserat på formuleringen i direktivet, men anser inte att samma formulering vad gäller alla vapen skall innebära femårslicenser på samtliga vapen. Det förefaller märkligt resonerat, men handlar förmodligen om att utredaren vill gå polismyndigheten till mötes utan att väcka för mycket upprördhet. Tolkningarna utredaren valt att göra innebär att sportskyttarna skulle få problem med sina halvautomatiska vapen utan att jägarna drabbas.

Det finns omkring 620 000 legala vapenägare i Sverige. Det är nästan tio procent av den röstande befolkningen.

Genom att flytta halvautomatiska vapen till kategori A – den kategori som i praktiken är förbjuden – vill utredaren även att polisen skall ställa krav på aktivitet och skjutskicklighet för att utfärda tidsbegränsade licenser. Det är ett förfarande som inte heller krävs av direktivet, och som redan i dag visat sig fungera väldigt dåligt för enhandsvapen. Man kan inte heller vare sig resa med eller köpa reservdelar till ett vapen i kategori A. Resultatet kan bli att det internationella tävlandet i sportskytte dör ut.

Förslaget kan fortfarande ändras så att det följer EU-parlamentets intention att inte försvåra för legala vapenägare, utan att bryta mot direktivet – om den politiska viljan finns. Jag föreslår att:

• Halvautomatiska vapen alltid är i kategori B (vapen som är tillståndspliktiga), men kombinationen halvautomat + sportskyttemagasin (magasin med över 10 eller 20 skott) är endast tillåten för licensierade sportskyttar.
• Det är sportskytten som individ som kan få undantag från förbudet att använda sportskyttemagasin.
• Man inte inför tillståndsplikt på avfyrningsmekanism. Det krävs inte av direktivet, och komplicerar livet för tusentals idrottsutövare i onödan.
• Man nöjer sig med att begära att den som införskaffar och innehar ett magasin skall ha vapenlicens. Är man betrodd att inneha ett vapen borde det vara självklart att man är betrodd att inneha ett magasin.
• Man avstår från att införa nya femårslicenser och i stället avvecklar de befintliga. Sveriges licensregister samkörs varje dygn mot ett flertal register, däribland belastningsregistret, vilket innebär att en kontinuerlig kontroll av vapenägare redan i dag utförs med tätare intervall än vad vapendirektivet föreskriver.
• Man slopar tillståndsplikten på ljuddämpare.

Det finns omkring 620 000 legala vapenägare i Sverige. Det är nästan tio procent av den röstande befolkningen. Under ett valår borde det finnas en politisk vilja att inte försämra möjligheterna för svenska sportskyttar och jägare. Jag uppmanar regeringen att skicka tillbaka utredningen till ritbordet, så att den, för att citera Anders Ygeman, ”inte ska bli onödigt betungande för enskilda tillståndshavare”.