Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
S vill att vi glömmer deras misslyckanden
Magdalena Andersson ville i sitt Almedalstal säga så lite som möjligt om så mycket som möjligt, och nämnde exempelvis inte med ett enda ord Socialdemokraternas nya integrationspolitik. Partiet hoppas nu återigen vinna makten på minnen av gamla tiders socialdemokratiska statsmannaskap. Det skriver Bean Khalil.
När Magdalena Andersson klev upp på Almedalsscenen påminner hennes framförande om en av den ryska litteraturens mest kända fabler. I Ivan Krylovs allegori demonstrerar ett par gäss mot sin bonde i hopp om att slippa säljas på marknaden. Gässen sade sig vara ättlingar till Junos heliga gäss – som under den romerska republikens tid räddat Rom från galliska inkräktare – och krävde att bli behandlade med den vördnad de tyckte sig vara förtjänta av. På frågan om vad de själva hade gjort för att vara värd samma behandling kunde gässen inte komma på något. De ansåg sig berättigade att bli det på grund av vad deras förfäder en gång hade uträttat.
På samma sätt känner socialdemokrater att deras parti, på grund av det Hansson, Erlander och Palme gjorde, har en självklar rätt att få styra Sverige. Oavsett hur dåligt de senast regerade, oavsett hur många problem som förvärrades under de senaste 8 åren av S-ledda regeringar så är det ändå bara Socialdemokraterna som kan lösa problemen. När Andersson talar om att Sverige behöver ett handlingskraftigt ledarskap glöms det bort att den regering hon själv var med i varken var handlingskraftig eller visade prov på något nämnvärt ledarskap. Att Stefan Löfven gjorde den årliga budgetprocessen till ett återkommande spektakel då han knappt kunde få den igenom riksdagen är bortglömt. Den socialdemokratiska partiledaren var i talet säker på att hennes politik – just den här gången – till skillnad från förra gången hon satt i regering, skulle leda till förbättring.
Andersson vill nu vända den utveckling hon själv inte gjorde tillräckligt för att stoppa när hon hade chansen.
Andersson vill nu vända på den utveckling hon själv inte gjorde tillräckligt för att stoppa när hon hade chansen.
Men det är inte enbart gäss som ska räddas från den hemska marknaden, räddas ska även svenska folket. I sitt tal riktade Andersson udden mot både friskolor och bristen på traditionell industripolitik. Den vänstersväng som genom acklamation gjorde entré i partiprogrammet ska på samma enkla sätt kliva in i vanliga människors vardag. Ingen ska fredas den socialdemokratiska kontrollen.
Samtidigt börjar det bli uppenbart att Socialdemokraterna missbedömt väljarnas längtan efter mer av socialdemokratisk kontroll. Det finns en anledning till varför partiledningen med emfas försökt förklara att meningsmotståndare medvetet misstolkar partiets politik. Tvångsblandning går inte hem bland Magdamoderater som betalat dyrt för att flytta bort från utanförskapsproblem. I sitt Almedalstal nämnde Magdalena Andersson överhuvudtaget inte den nyklubbade integrationspolitiken.
S har missbedömt väljarnas längtan efter mer av socialdemokratisk kontroll.
På samma sätt verkar insikten gry om att samma grupp väljare inte heller är så entusiastiska av att se sina skatter höjas. I SVT:s morgonstudio duckade Andersson frågan om personer som tjänar över 60 000 kronor skulle se sina skatter höjas i en socialdemokratisk ledd regering.
Vad vi därför såg på Almedalsscenen var en retorisk reträtt till känd terräng. Sverige skulle fortsätta sin upprustning, arbetare skulle se högre reallöneökningar och statliga bidragen till välfärden skulle indexeras. Det kommer med all säkerhet vara så den nya strategin tar sig i uttryck. Socialdemokraterna vill – nu mer än någonsin – säga så mycket som möjligt om så lite som möjligt. Partiet hoppas återigen vinna makten på en allmän känsla av statsmannamässighet.
I Krylovs fabel gick bonden inte med på att behandla gässen som kungligheter. Han tyckte att de själva fick bevisa sig vara förtjänta av en särbehandling. Förhoppningsvis kommer väljarna i framtiden göra detsamma och inse att dåtidens stordåd inte rättfärdigar samtidens högaktning. I bästa fall kommer de även övertygas om att Magdalena Andersson inte är rätt person att lösa de problem hon tidigare inte kunde lösa.