Så rundar tjeckerna EU:s vapendirektiv

Med överväldigande majoritet röstade det tjeckiska parlamentet i dagarna igenom ett lagförslag som innebär att privatpersoner som äger vapen, det vill säga jägare och sportskyttar, skall räknas som en del av det tjeckiska totalförsvaret. Lagförslaget är ett direkt svar på det nya vapendirektiv som Europaparlamentet röstade igenom tidigare i vår och som innebär skärpa regler för vissa vapentyper, bland annat halvautomatiska gevär, över hela unionen.

I det nya vapendirektivet undantas emellertid personer som är anställda inom försvaret och angränsande verksamheter, något som tjeckerna nu utnyttjar för att runda det skärpta regelverket. Genom att räkna samtliga laglydiga, vapenägande medborgare till totalförsvaret kommer dessa inte heller att omfattas av de skärpta reglerna. Motiveringen till det nya lagförslaget sägs vara det ökande hotet från terrorattacker, men en troligare förklaring är att det är designat för att runda de nya EU-reglerna.

I Tjeckien är vapenfrågan känslig eftersom man bär den historiska erfarenheten av att leva under ett totalitärt politiskt system färskt i minnet. Något av det första som totalitära regimer ger sig på att reglera är det privata vapenägandet. Det säger sig självt att en beväpnad befolkning är svårare att kuva än en som saknar tillgång till vapen. Av den anledningen är också de tjeckiska vapenlagarna liberalare än de svenska, och privat vapenägande tillåts inte bara för jakt och sportskytte utan också för personskydd.

Det säger sig självt att en beväpnad befolkning är svårare att kuva än en som saknar tillgång till vapen.

En pikant sak i sammanhanget är att både de nya strängare vapenreglerna från EU och den tjeckiska lag som är tänkt att runda desamma motiveras utifrån det ökade hotet från terrorattacker. Som vi har skrivit om tidigare här på Smedjan så är det dock inte särskilt troligt att EU:s nya vapendirektiv kommer att ha någon som helst märkbar effekt på vare sig terrorhotet eller gängkriminaliteten. Eftersom direktivet endast handlar om legalt vapenägande är det bara laglydiga vapenägare som drabbas.

Legala vapen används i försvinnande liten utsträckning i kriminella sammanhang eller i terrordåd och de stjäls ytterst sällan. Det säger egentligen sig självt: varför skulle någon med kriminella ambitioner göra sig omaket att söka licens hos polisen och därmed också ingå i dess register över vapenägare, när det är så mycket enklare att köpa illegala vapen som smugglas in från det forna öst?

Legala vapen används i försvinnande liten utsträckning i kriminella sammanhang eller i terrordåd och de stjäls ytterst sällan.

Det är förmodligen inte heller särskilt troligt att det tjeckiska lagförslaget kommer att ha någon effekt på terrorhotet. Däremot är det ett smart sätt att runda EU:s i bästa fall meningslösa vapendirektiv.

Men även om varken EU-reglerna eller det tjeckiska kryphålet kommer att påverka terrorismen eller gängkriminaliteten så speglar de två olika synsätt på politikens relation till medborgarna. Signalerna från EU är att medborgarna inte är att lita på och därför måste omyndigförklaras och kringskäras med tvångsmedel. Det tjeckiska svaret är att medborgarna är vuxna människor och att laglydiga medborgare med vapen är en garant för frihet och trygghet, inte ett hot mot desamma.

Den tjeckiska inställningen speglar i själva verket den anda som präglade den svenska demokratirörelsen för över hundra år sedan, då liberala publicister som August Blanche och Lars Johan Hierta tillsammans med bland annat Victor Rydberg tog initiativ till den så kallade skarpskytterörelsen.

Frihetligt sinnade politiker kan inspireras av det tjeckiska exemplet och verka för att utnyttja de kryphål som faktiskt finns.

Skarpskytterörelsens utgångspunkt kan sammanfattas med vad som senare blev rösträttsrörelsens paroll: ”en man, en röst, ett gevär”, där medborgarandan innebar att man som medborgare inte bara hade rätt att delta i beslut om rikets styrelse utan också var skyldig att delta i dess försvar. Ju fler medborgare som var kunniga i vapenhantering desto bättre för försvaret, och för demokratin. Redan 1864 bestod skarpskytterörelsen av 239 föreningar och samlade över 30 000 medlemmar ur alla samhällsklasser. Skarpskytterörelsen anlade skjutbanor över hela landet och organiserade också skjutövningar för skolungdomen.

Denna frihetsanda kan vara värd att dra sig till minnes när den svenska debatten om hur den inhemska tillämpningen av EU:s vapendirektiv skall se ut. Frihetligt sinnade politiker kan inspireras av det tjeckiska exemplet och verka för att utnyttja de kryphål som faktiskt finns. Laglydiga vapenägare är en tillgång för demokratin. Det är dags att behandla dem som vuxna.