Slaget om vapendirektivet är inte förlorat
I dag röstade Europaparlamentet ja till det nya vapendirektivet. För de vapenägare som har kämpat mot direktivet kan det verka som att slaget är förlorat. Tvärt om: Nu börjar ansträngningarna för att direktivet översätts till svensk lag utan att göra skada.
De svenska politiker som arbetat mest med vapendirektivet, Anna Maria Corazza Bildt (M) och Anders Ygeman (S), hävdar att såsom direktivet nu är formulerat behöver Sverige inte genomföra några förändringar av dagens system. Den goda nyheten är att de, tekniskt sett, har rätt. Med lite god vilja är det fullt möjligt att implementera direktivet på ett sätt som besparar jägare och sportskyttar många problem.
Tyvärr är det även möjligt att göra precis tvärtom.
Ett exempel är frågan om tidsbegränsade licenser. I vapendirektivets artikel 7 står att vapenlicenser ”ska ses över med jämna mellanrum, med intervall som inte överstiger fem år”, och att ”licensen kan förnyas eller förlängas” om kraven fortfarande är uppfyllda.
Tanken är att man ska kunna göra rutinkontroller i polisens register på daglig basis – som man gör i Sverige i dag – och utifrån det automatiskt förlänga licenserna. En annan implementering kan innebära att en ny licensansökan måste göras minst vart femte år. Vad det skulle innebära för en polismyndighet som redan i dag inte klarar av att hantera licensansökningar inom rimlig tid, är inte svårt att föreställa sig.
Ett annat exempel är förbudet mot stora magasin. Vapenägare kommer, när direktivet är implementerat, att förlora sin vapenlicens om de har magasin som rymmer fler än 10 skott för gevär eller 20 skott för pistoler. EU:s nya vapendirektiv lämnar utrymme för medlemsländerna att, om de så önskar, ge aktiva sportskyttar undantag från förbudet. Men medlemsländerna kan lika gärna välja att låta bli.
Med andra ord är svenska vapenägares framtid inte avgjord ännu. Om 15 månader ska EU-länderna ha implementerat det nya direktivet. Nu flyttar debatten ned på det nationella planet, där lagstiftningsprocessen är genomskinligare och politikerna närmare väljarna.
Framför allt finns en viktig ljuspunkt: 15 månader fram i tiden befinner vi oss mitt inne i en valrörelse.
Politikers intresse för väljarnas åsikter följer en fyraårscykel. Större delen av tiden är det ett rätt svalt intresse. Det är inte konstigt – väljare har den beklagliga vanan att glömma politiska oförrätter som skett i början av mandatperioden. Visst, en del partier har utvecklat en viss överkänslighet för opinionssiffror, men över sakpolitiken har opinionen inget större inflytande.
I början av valåret uppstår däremot ett varmt intresse för vad väljarna tänker och tycker. Framemot sommaren, månaderna före valet, är det glödhett.
Sverige har för vana att göra en bokstavstrogen tolkning av EU-lagstiftning. Ofta implementeras direktiv från Bryssel betydligt striktare än nödvändigt, i en märklig svensk strävan efter att vara ”bäst i klassen” (och en bristande insikt i vad som egentligen vore bäst). Det finns all anledning att oroa sig för att så blir fallet även nu.
Men är det något tillfälle där det finns hopp om att bryta mot den trenden, så är det nu. Om 15 månader är det juni och kampanjerna håller på att dra igång på allvar. Opinionen kommer att betyda mycket, och Sverige har hundratusentals vapenägare vars hobby betyder så mycket för dem att vapendirektivet faktiskt kan bli en valfråga.
Implementeringen av vapendirektivet kunde inte ha en bättre slutpunkt. Än är det inte kört för Sveriges jägare och sportskyttar.