Utblick Essä
Vad händer med die Wende?
Friedrich Merz koalition mellan kristdemokrater och socialdemokrater har ambitionen att vända Tysklands stagnation. Men ett år in i samarbetet växer frustrationen – kommer man att klara av att leverera resultat innan det återigen är dags att möta väljarna. Det skriver Per Tryding.
Wende har blivit ett viktigt ord i tysk politik. Det betyder vändning eller vändpunkt.
Förre förbundskanslern Olaf Scholz pratade om Zeitenwende, ett epokskifte i samband med Putins invasion av Ukraina. Och i valet förra året lanserade nuvarande kanslern Friedrich Merz en Wirtschaftswende, en vändpunkt för näringslivet.
Det är uppbrottstider i tysk politik. Men frågan är hur mycket verklighet det blir av utspelen.
Åren före flyktingkrisen och pandemin var goda år för Tyskland. Man hade genomfört en i stort sett lyckad återförening, vilket varit – och är – ett enormt socialt och ekonomiskt projekt.
Lite karikerat kan man säga att tre faktorer skapade en gynnsam omvärld. Amerika stod för säkerheten. Kina stod för tillväxten. Ryssland för energin.
Men plötsligt är allt detta som bortblåst. Nu är relationen med dessa tre partners radikalt annorlunda. Putins Ryssland är en fiende. Kina är konkurrent mer än kund och allt mer tydligt ett säkerhetshot. USA har visat sig opålitligt och i ekonomisk bemärkelse allt annat än en allierad.
Det är i denna värld koalitionsregeringen mellan kristdemokrater och socialdemokrater nu regerar. De har bara några år på sig och känslan av att de inte får misslyckas är starkt närvarande.
Trenden är att AfD, Vänstern och de gröna ökar på bekostnad av regeringspartierna.
Ett år in i mandatperioden växer frustrationen. Det syns i opinionen. Trenden är att AfD, Vänstern och de gröna ökar på bekostnad av regeringspartierna. Det är ännu så länge mer ett långsamt läckage än en stor rörelse. Liberala FDP har dock hittills inte kunnat fylla sin bägare och ligger hårt ankrat under spärren på fem procent i förbundsdagen.
Regeringens plan är att förändra på en lång rad områden. Regelförenkling eller avvecklad byråkrati som man säger i Tyskland. På hemsidan Einfach-Machen kan alla bidra med förslag. Det är en fiffig kanal och ”einfach machen” betyder både ”gör det bara” och ”gör det enkelt”. Men en hemsida är inte samma sak som leverans även om det i några fall finns resultat.
Man satsar på ökad sysselsättning genom ökat arbetskraftsutbud. Skattereform för inkomstskatt och företag skall stötta detta. Energipolitik och infrastruktur är tunga poster. Även handelspolitiken är förstås under tryck och finns i centrum för uppmärksamheten.
Tyskland har en stor demografisk utmaning och behöver få ut fler i arbete. Ett sätt att göra det är ökade pendlingsavdrag för rörligare arbetskraft. Samtidigt finns som i många länder en tickande politisk bomb i form av pensionssystemet. I Tyskland höjs pensionsåldern successivt mot 67 men för långsamt och man sneglar på Norden och framför allt Danmark med målsättningen 70 som ny gräns. Men det är inte nödvändigtvis populärt.
Skattepolitiken ska stötta jobbpolitiken. Den som arbetar efter pensionsålder slipper nu skatt upp till 2 000 euro per månad i vad man kallar aktiv pension och man kan efter pension göra comeback på arbetsmarknaden.
Planen är också att bidra genom att gynna låg- och medelinkomsttagare med en skattereform. Men detta är ännu inte verklighet.
Svartarbete ska bekämpas för att flytta in pengar i den officiella ekonomin. Liksom Sverige har man sänkt momsen, men i Tyskland för restaurangerna snarare än matbutiken.
Snabbare har det gått med att stötta investeringar genom degressiv avskrivning, alltså större avdrag de första åren av en investering som görs över flera år. Detta gör att företag helt enkelt kan minska sin skatt om de investerar nu snarare än senare. Sänkt bolagsskatt kommer, men kickar inte in förrän 2028.
Investeringar ska också stimuleras genom att helt enkelt hälla pengar på infrastruktur och försvar.
Investeringar ska också stimuleras genom att helt enkelt hälla pengar på infrastruktur och försvar. Till det kommer en riktad ”Tysklandsfond” som skall stimulera innovativa investeringar. Staten stoppar in 30 miljarder euro och räknar med en effekt på 130 miljarder i totala investeringar.
Energipolitiken är helt central. Energi är ett uttalat område för Tysklandsfonden. Men viktigare är två insatsområden.
Det ena är att här och nu skydda företag och hushåll från energikostnader som slår ut deras ekonomi. Detta sker delvis mycket kraftfullt. Staten går rakt in och sänker nätavgifterna med 65 miljarder kronor. Energiskatter skall ned till EU:s miniminivå och sjunker från omkring 2 kr per kWh till 5 öre per kWh. För företag handlar det om att säkra konkurrenskraft, för hushåll handlar det ytterst om stimulans att göra annat än betala el och gas.
Men samtidigt vill man investera och hantera grundproblem. Detta är komplext, men omfattar att staten insisterar på och stimulerar nätutbyggnad och bland annat köper in sig i stamnäten som i Tyskland är privata. Näten ska byggas ut för att hantera mer investeringar i kraftverk. Staten beställer redan i år gasturbiner som ska producera 13 GW för att hantera svängningar i leveransen från vind och sol – det som kallas dunkelflaute – mörkerstiltje.
Gasen är viktig i Tyskland. Först satsade man på att ta emot den på gastuber (flytande gas) via hamn i stället för genom pipeline från Ryssland. Detta gick i en imponerande takt. Men mycket av denna gas var amerikansk och även det ses nu som ett beroende. Man satsar nu på Nordsjö-gas i första hand. Och helt nyligen kom beslut om att bygga upp bättre gaslager som buffert.
Energipolitik ses nu som beredskapspolitik. Tyskland rustar också massivt och siktar på 3,5 av BNP på försvar redan 2029. Utmaningen är inte pengar utan snarare förmågan att absorbera och omvandla detta till förmågor.
På ett år har regeringen åstadkommit mycket. Facit är tillväxten som nu återigen är på plus, även om det ska sägas att det är blygsamma 0,6 procent och till stor del handlar om utgiftsexpansion snarare än underliggande marknadstillväxt.
Det är uppenbart att regeringen vet om att leveransen måste hinna ut till väljarna snabbt nog. Ska talet om Wende hålla gäller det att det inte blir tvärnit vid nästa val. För som någon uttryckte saken: Problemet är inte att politikerna inte vet vad som måste göras – de vet bara inte hur de blir omvalda om de gör det.