Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Mohamsson har rätt om att vi behöver fler rika
Liberalerna ligger risigt till, men Simona Mohamssons Almedalstal visar på ett parti med både handlingskraft och en vision. Om partiet håller fast vid den marknadsliberala riktning hon pekar ut kan det också visa väljarna varför L behövs i nästa borgerliga regering. Det skriver Markus Linder.
Med glatt lynne började Simona Mohamsson tala på Almedalsscenen denna sommarkväll. Det viktigaste budskapet kom redan i början av talet, då hon förklarade att hon ville se “ett Sverige som vill mer”. Ett Sverige som främjar företagare och människors förmåga att göra klassresor. Redan efter 15 sekunder nämner hon Åhlens vd och ägare Ayad Al-Saffar, som kom hit som flykting, och Spotifys grundare Daniel Ek, som vuxit upp med en ensamstående mamma i förorten. Och hon låter en inte heller glömma sin egen resa, från lilla Överlida med föräldrar från Libanon.
Uppförsbacken till fyraprocentsspärren har knappast blivit mindre brant för Mohamsson, drygt ett år efter att hon valdes till Liberalernas partiledare.
Talet kretsade kring de möjligheter som Sverige har till sitt förfogande. Men de bygger på att flit ska löna sig, att uttråkade plugghästar ska få spännande utmaningar och att hårt arbetande människor inte ska straffas med höga inkomstskatter. Tillsammans med en tydlig polemik gentemot det 70-tals nostalgiska Sverige som Socialdemokraterna förespråkar visar Mohamsson på vad Liberalerna skulle kunna få göra om de lyckas hålla sig kvar i riksdagen.
Uppförsbacken till fyraprocentsspärren har knappast blivit mindre brant för Mohamsson, drygt ett år efter att hon valdes till Liberalernas partiledare. Det visade inte minst sig i dagens DN/Ipsos väljarbarometer, som pekar mot katastrof för L om det vore val i dag. Det ser därmed mörkt ut för partiet, som i mätningen ligger på en procent av väljarstödet, avrundat nedåt. Risken är stor att de allmänborgerliga väljarna, som L varit beroende av för sin parlamentariska överlevnad, börjar uppfatta en stödröst på partiet som bortkastad.
Partiet klarade sig i förra valet då det ansågs vara en garant för att bevara liberalismen i ett samarbete på högerkanten. Men även sedan partiet började öppna för Sverigedemokraternas medverkan i en borgerlig regering har det varit omöjligt att bryta den nedåtgående trenden i väljarstödet. Konflikten kring SD ledde dock till att flera toppnamn inom partiet lämnade och skapade interna sår som fortfarande är synliga utåt.
Samtidigt har utvecklingen gett Liberalerna en tydligare linje. Partiet är inte längre kluvet i två och många av dem som under flera år lagt krokben för den sittande partiledaren har nu sökt sig till utbrytarpartier eller, som i Birgitta Ohlssons fall, till Centerpartiet.
Liberalerna bör använda detta interna samförstånd till sin fördel och visa väljarna att partiet har ett existensberättigande. Man är inte bara ett parti som står mellan det socialliberala Centerpartiet och det liberalkonservativa Moderaterna, utan också en kraft för omfattande skattesänkningar. L kan vara ett marknadsliberalt parti som värnar både dagens och morgondagens företagare och höginkomsttagare.
Visionen är ett smartare och rikare land, där både företag som Ikea och startupbolag får frodas.
Mohamssons Almedalstal handlade om precis detta: Ett Sverige som ger utrymme för att duktiga människor, som pluggar hårt eller startar företag och belönas för detta. Inte bara för att flit är bra, utan också för att det ger människor mer frihet.
Det är därför Mohamsson kräver fler spetsklasser, bättre förmåner för företagare, men också möjligheten för människor att köpa en öl, eller anlägga en brygga.
Mohamsson värjer sig inte mot att Sverige ska få fler miljardärer. Visionen är ett smartare och rikare land, där både företag som Ikea och startupbolag får frodas. Ingen ska hållas tillbaka när de vill åstadkomma något.
Detta visar ett liberalt parti med ett syfte. Det är en smalare roll än den som ett statsbärande parti som Moderaterna kan axla, men helt avgörande för en framtidsorienterad borgerlighet. Liberalerna kan våga försvara de som tjänar mycket, på arbete eller företagande. På det viset kan de bidra till att stärka och liberalisera högeralternativet i svensk politik.
Valet behöver inte vara Liberalernas Ragnarök. Nu finns det ett enat parti som har möjligheten att arbeta utan att hamna i inbördeskrig om varje liten fråga. Det är också ett parti som redan nu visar på sitt existensberättigande som marknadsliberala frihetskämpar – för studerande, arbetande och blivande miljardärer.