Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Åkesson tar sikte på regeringsmakten
När Jimmie Åkesson kliver ut på scenen i Almedalen upprepar han tydligt att Sverigedemokraterna måste vara en del av nästa borgerliga regering, men också att man är beredda att ta det ansvaret. Det skriver Theodor Tralau.
Jimmie Åkesson kliver ut i ett halvmolnigt Visby. Det är den tolfte gången han står på Almedalsscenen. Det är ingen hemlighet att Sverigedemokraternas partiledare avskyr Almedalen – med åren har han blivit allt mer ärlig med sin avsmak för det politiska etablissemangets sommarritual.
Men väl på scen börjar en partiledare som gör anspråk på den svenska demokratins högsta ämbeten att tala. Åkesson tar upp osäkerheten i vår omvärld – med krig och Donald Trump i Vita huset. Han talar om “hur Ukrainas sak är vår” och om hur frihandeln är en förutsättning för vårt välstånd.
När Sverigedemokraterna närmar sig maktens korridorer, för det råder inga tvivel om den saken, måste arbetet som utförts med att städa upp partiet vara tydligt. SD måste visa att det är moget nog att ha regeringsmakten. För långt in i Tidöregeringen finns tvivlen kring huruvida SD är redo att axla ansvaret.
Folk som påpekade detta 2010 frystes ut. Men nu har samma åsikter blivit politiskt allmängods.
Sverigedemokraterna har sedan Jimmie Åkesson för 20 år sedan valdes till partiledare förändrats i grunden. Och i veckan kommer partiets vitbok, om det extremistiska arvet, att publiceras.
Under talet får vi en försmak. Åkesson berättar om partiets historia, ett ämne som fram tills ikväll helst undvikits. Att det i början fanns radikala personer som i dag inte hör hemma i Sverigedemokraterna. Personer med antisemitiska åsikter som inte har någon plats i det parti Jimmie Åkesson förvaltar. Han ber om ursäkt för att hans parti “på den tiden kunde uppfattas som hotfullt och skrämmande för svenska judar”.
Men talet är förstås en balansgång. Den statsmannamässiga ansatsen tyngdes också av klassisk sverigedemokratisk retorik. Islamismen, med sin hederskultur och religiöst förtryck, ska krossas. Den tredje statsmakten som enligt SD:s världsbild tillhör det vänsterliberala etablissemanget fick sina kängor.
Nu handlar det inte om att göra upp med gamla oförrätter, utan om att styra Sverige i rätt riktning.
Men för Sverigedemokraterna är detta inget märkligt. Ända sedan partiets ledamöter tog sina första steg i riksdagens korridorer har det skrivits artiklar om personer som sagt upp bekantskapen med vänner och familj som kommit ut som sverigedemokrater. SD växte trots allt fram genom att tala klarspråk när andra partier vägrade göra det.
Det tidiga 2000-talets migrationspolitik var ett misslyckande. Den växande gängkriminaliteten är ett resultat av detta. Folk som påpekade detta 2010 frystes ut. Men nu har samma åsikter blivit politiskt allmängods.
Men Jimmie Åkesson konstaterar samtidigt att partiet måste gå vidare. Nu handlar det inte om att göra upp med gamla oförrätter, utan om att styra Sverige i rätt riktning. Och det är här som partiets vägval finns. Åkesson vet att den radikala delen av partiet inte får ta större plats om borgerligheten ska kunna vinna väljarnas förtroende nästa år, och om partier som M och L ska kunna tolerera partiet i en koalition. Risken är att SD:s radikalism slår sönder det regeringssamarbete som visat sig fungera över förväntan. Åkesson är förstås medveten att en splittrad borgerlighet kan innebära åratal av destruktivt socialdemokratiskt styre.
Men vill man på riktigt styra landet i det man anser är riktning måste man övertala sina väljare att den enda möjligheten är genom kompromiss och samarbete – något som hittills burit frukt. Tidöpartierna fann en lösning för den omdiskuterade informationsplikten och SD gick med på svåra budgetbeslut som krävdes för att bekämpa inflationen. Men i gengäld har man fått stora reformer i migrationspolitiken och brottsbekämpandet.
Att arbetet i regeringskansliet flutit på är också ett viktigt skäl till varför Liberalerna, som SVT rapporterade i dag, nu börjar svänga i frågan om sverigedemokratiska ministrar i nästa borgerliga regering.
Om borgerligheten inte accepterar Sverigedemokraterna som regeringspartner innebär det i praktiken ett socialdemokratiskt övertag. Men det förutsätter att SD undviker att den egna radikalismen tar överhanden, Jimmie Åkessons tal visade att Sverigedemokraterna verkar förstå vilken förändring som krävs.