Enligt den ena sidan är Glyfosat livsfarligt och miljöfarligt. Enligt den andra sidan är det i stället tack vare Glyfosat man kan bedriva miljövänligt jordbruk. Turerna kring världens mest kända ogräsmedel visar hur lätt det är att politikers förment miljövårdande initiativ får direkt motsatt effekt.
Det är inte Brexit vi borde oroa oss för, utan alternativet, menar journalisten och författaren David Goodhart. Värderingssprickan mellan vad han kallar anywheres och somewheres är orsaken till att britterna röstade för Brexit från första början, och den kommer att bli betydligt värre om inte det politiska etablissemanget för en gångs skull ger vika för resten av Storbritannien.
Sverige har stora tillgångar på mineraler som behövs i den gröna omställningen. Dessutom finns det etiska anledningar att utvinna dem här. I media får dock det lokala motståndet mot gruvorna stort utrymme, och orsaken till den svåra svenska tillståndsprocessen glöms bort.
Socialdemokraten Ylva Johansson vill att EU:s migrationspolitik ska bygga på ”tvingande solidaritet”. Men solidaritet bygger på gemenskap, och gemenskap kan inte tvingas fram ovanifrån – inte ens av EU.
Det brittiska folket röstade för att lämna EU och parlamentet röstade för att följa deras vilja. Nu låtsas Brexitmotståndarna som om ett nej till EU inte alls är ett nej, och gör allt för att hindra folkviljan från att få genomslag. Premiärminister Boris Johnson har att välja mellan att svika parlamentet och att svika väljarna.
Boris Johnson kämpar för att uppfylla vallöften och genomdriva det brittiska folkets vilja så som den uttryckts såväl i folkomröstningen som i parlamentariska omröstningar. En rad parlamentariker sätter sig på tvären, även i hans eget parti. Obstruerandet mot genomförandet av Brexit är en demokratisk travesti, skriver Daniel Åkerman, statsvetarstudent i Uppsala.
Om Frankrike vill ha en gemensam EU-budget måste Frankrike först kunna finansiera sin egen budget. I en ny bok försöker Frankrikes finansminister övertala oss att ställa upp på den franska visionen för EU, men ett land som inte haft en balanserad statsbudget sedan 1974 har vissa förtroendeproblem.
Efter åratal av åsiktskorridorer, intersektionell genuspolitik, rasifieringsdebatter, trendiga och räddhågsna friskrivningar och icke-tyckanden i svensk politik så är det inte utan att man längtar efter en glad liberal. Och då menar jag inte en uppsluppen folkpartist, om nu någon sett en sådan, utan en framtidsoptimistisk marknadsliberal.
Riksdagen har valt att återinföra den generella datalagring som redan dömts ut som rättsvidrig av EU-domstolen. Det är ett anmärkningsvärt beslut, framför allt med tanke på att lagstiftningen inte ens har visats vara särskilt viktig för brottsbekämpning.
EU-parlamentet saknar legitimitet och kontrollmakten är obefintlig. Därmed fattar parlamentet beslut utan att på ett effektivt sätt behöva stå till svars inför väljarna. Det är helt enkelt dags att lägga ner det.
Förargade över EU-kommissionens beslut att stoppa en sammanslagning mellan två tågföretag vill Frankrike och Tyskland skriva om EU:s gemensamma konkurrensregler. Det skulle få förödande konsekvenser för konsumenter och rasera den ekonomiska öppenhet som EU bygger på.
Inför EU-valet och den kvinnliga rösträttens jubileumsdag hördes många stora ord om vår demokratiska plikt och hur rösträtten är den viktigaste rättigheten vi har. Men det viktigaste är inte att vara en av flera hundra miljoner röstberättigade som bestämmer vem som ska bestämma över oss de kommande åren, utan de rättigheter vi har som skydd mot dem som bestämmer.
DEBATT. Valet till Europaparlamentet närmar sig och för en stor grupp svenska väljare är vapenlagstiftningen central. Debattören och sportskytten Pia Clerté har skickat ut en enkät till partiernas tre toppkandidater och andra som förekommit i debatten. Här är sammanställningen av deras svar.
Federalism handlar inte om att förvandla Bryssel till en kopia av fransk statsförvaltning, utan om att införa subsidiaritetsprincipen på riktigt. I brist på federal maktdelning har EU nästan ingen makt på traditionellt federala områden som utrikes- och säkerhetspolitik, men lägger sig i allt fler frågor som borde skötas nationellt.
DEBATT. EU:s slöseri är ett symptom på en överdimensionerad budget. En lösning vore att ta bort strukturfonderna, som öser pengar över jämställdhetsintegrerade mångfaldsprojekt och klimatalarmism, skriver Charlie Weimers. Emanuel Örtengren svarar direkt.
Liberalernas usla opinionssiffror innebär att partiet riskerar att åka ur Europaparlamentet. Det vore ett hårt slag för L att mista inflytande på den överstatliga nivå som de vurmar för, men i ljuset av deras bristande lyhördhet och nedlåtande inställning till EU:s medborgare vore det välförtjänt.
Enligt nya regler måste alla EU:s medlemsländer införa en pappamånad i föräldraförsäkringen. Visserligen kvoterar Sverige redan mer än unionen kräver, men indirekt drabbas vi också. Ju mer beslutsmakt som flyttas till Bryssel, desto mindre blir svenska medborgares chanser att påverka sin egen föräldraledighet.
Den bristande kunskapen om vad EU faktiskt gör är ett stort demokratiskt problem, och ansvaret delas mellan unionen själv, skolan och journalistkåren. De sista som bör axla lärarrollen och folkbilda om EU är dock de politiska partierna.
Jämfört med media i andra länder tog det svensk press påfallande lång tid att reagera på EU:s kontroversiella upphovsrättsdirektiv. Utan en bra EU-bevakning blir det svårt för svenska medborgare att ställa krav, och politiker kan fortsätta försova sig till vår tids stora beslut, skriver Carl-Vincent Reimers, projektledare vid NMI.
Resultaten av SvD:s EU-valkompass visar att den klyfta mellan etablissemang och väljare som låg bakom Brexit även finns i Sverige. De borgerliga partierna behöver anpassa sig efter sina väljares syn på EU.