De svenska försvarsdebattörernas uppslutning bakom försvarsminister Peter Hultqvist är det hårdaste underbetyg den borgerliga försvarspolitiken skulle kunna få. Nu är det upp till bevis för borgerligheten, annars har den frånhändat sig en av sina mest traditionella profilfrågor, och det i en tid då säkerhetspolitiken är viktigare än på länge.
I det digitala samhället sätter vi alltför stor tillit till möjligheten att hitta information om vad vi behöver göra på nätet. Problemet är att digitala system är känsliga för angrepp, och slås de ut vet vanliga medborgare inte tillräckligt mycket om hur man ska agera. Samhällets beredskap är inte bara för låg, den bygger på godtrogenhet.
Försvarsmakten anser sig ha för få kvinnor i sin organisation. För få kvinnor för vadå, exakt? När det gäller att försvara den svenska gränsen är det viktiga utbildning och utrustning, inte könstillhörighet. Kanske är utspelet tänkt att plocka PR-poäng, men få kommer att byta åsikt om försvaret för att fler rekryter har hästsvans under M90-kepsen.
När värnpliktsdebatten förs på ett teoretiskt plan av alla inblandade sidor är det lätt att glömma bort vad frågan egentligen handlar om: hur skall vi som samhälle förbereda oss på att möta ett väpnat angrepp från främmande makt? Den dagen skiten träffar fläkten kommer ingen undan, värnpliktsförsvar eller ej.