DEBATT. När Siri Steijer skriver att segregation och värderingsskillnader i sig inte är ett problem, och anklagar KD för att överdriva frågan, glömmer hon samhällsgemenskapens betydelse, skriver Christian Carlsson (KDU). Politiker ska inte bestämma vilka värderingar människor ska ha eller var de ska bo, svarar Steijer.
Genom att tonåringar och unga vuxna kallas för ”barn” har förutsättningarna för meningsfulla debatter i viktiga frågor undergrävts. Med ett mer nyanserat språkbruk hade de värsta dikeskörningarna kunnat undvikas, både i debatten om de asylsökande afghanska ungdomarna och ilskan mot Socialstyrelsens information om barnäktenskap.
De nylanserade etableringsjobben är bara ännu en lönesubvention. Arbetsgivarsidan är grundlurad och det är bara att gratulera LO och regeringen, skriver Siri Steijer.
I Sverige lever många mellan två samhällen: det sekulärt individualistiska och det klanbaserade. Ska det svenska majoritetssamhället kunna locka dem att välja bort klan och hederskultur, måste vi erbjuda dem två saker: trygghet och en ny gemenskap. Ett skyddat boende räcker inte. De måste kunna lita på våldsmonopolets skydd, och kunna bygga upp ett nytt liv med nya sociala sammanhang.
Den svenska kulturen är präglad av syndabekännelse – och förlåtelse. Det, och den juridiska kultur det format, krockar nu med en juridisk kultur präglad av klantänkande, där det är viktigare att gruppen kompenserar än att den skyldige tar på sig ansvaret. I konflikten mellan sedvanerätten och rättsstatens principer växer nu en ny typ av brottslingar fram. För att kunna bemöta den nya kriminaliteten måste vi förstå hur den uppstår, skriver Per Brinkemo.
Varje skolbarn måste vara ett mål i sig själv, inte ett redskap för att hantera politiska misslyckanden. När regeringen vill inskränka det fria skolvalet som en desperat integrationspolitisk åtgärd speglar det en människosyn där medborgarna existerar för staten och inte tvärtom.
För att bli en del av det svenska samhället, för att kunna få ett bra arbete och fungera i samklang med sina medmänniskor, är kunskap i svenska språket en förutsättning. För att kunna tala, läsa och skriva bra svenska krävs förtrogenhet med ungefär tolv tusen svenska ord. Dessa lär man sig bäst genom att under ständig repetition lära sig ett hundratal nya glosor i veckan.
Sverige ställer exceptionellt låga krav på den som vill bli medborgare. Vi använder medborgarskapet som ett medel för integration, inte som integrationens slutmål – trots att forskning visar att det senare är bättre. Medborgarskapet behöver vara mer än bara ett politiskt instrument.
Rasism, det vill säga en motvilja mot folk med avvikande utseenden, blir allt ovanligare. Men i stället har Europas länder fått en allt större motvilja mot islam och muslimer. Det bådar inte gott för framtiden, men det finns förslag på lösningar. De ställer krav både på majoritetsbefolkningarna och på muslimerna.
Ju mera mångkulturellt ett samhälle blir, desto viktigare är det att det finns en gemensam kultur som förenar olika grupper. Mångkulturalismen som ideologi kan man leka med i ett homogent samhälle, men när skilda grupper ställs mot varandra behöver vi det som förenar och inte det som skiljer. Samma saker som håller ihop en civilisation behövs för att hålla ihop ett samhälle.