DEBATT. Om inte Sverige håller fast vid vår restriktiva hållning visavi kameraövervakning riskerar vi en brittisk situation där kameror i det offentliga rummet är mer regel än undantag. Där vill vi inte hamna, menar Pontus Almquist, liberal debattör.
I Storbritannien kommer man snart att behöva köpa speciella pass för att kunna se pornografiskt material utan att uppge sina personuppgifter. Det kommer att få tråkiga konsekvenser för privatlivet, men kan leda till ett kraftigt uppsving för tryckt material.
Övervakningssamhället har inte blivit den utopi som Jeremy Bentham föreställde sig. Med språket och maskinerna som vapen strävar människor efter konformism och renhet. Vi har fått en angiverikultur där den som tar sig tolkningsföreträde reser skampålar i offentligheten.
Tusentals sidor utredningar, en ny EU-lagstiftning och ett gediget grundarbete från Integritetskommittén har inte varit tillräckliga. Statsförvaltningen arbetar fortfarande mot möjligheten att utöva rätten till privatliv och dataskydd, i vissa fall av okunskap och i andra av ren cynism.
Rikspolischef Dan Eliasson har givit ett utländskt företag åtkomst till okrypterad, hemlig information av känslig karaktär. Det är i strid med Säkerhetsskyddsförordningen. Frågan är vad som kommer att ta längst tid för statsapparaten att lära sig – att hålla hemlig information hemlig, eller att Dan Eliasson inte är en lämplig myndighetschef?
Identitetsstöld drabbar allt fler, och myndigheterna bidrar till att göra det möjligt. För att finansiera sina IT-system gör de det lätt och billigt att köpa den information man behöver om andra för att kapa deras identitet – och någon ändring syns inte vid horisonten.
Rikspolischefen Dan Eliasson har senaste veckan kastat sig tillbaka in i opinionsbildningen kring hemliga tvångsmedel med full styrka. Och minister Ygeman har lovat, bara dagarna efter Eliassons PR-kupp, att be EU-kommissionen utfärda riktlinjer som kan tillåta den av EU-domstolen uträknade datalagringen att återinföras i Sverige.