Tyngdpunkten i arkitekturdebatten håller på att förskjutas och den modernistiska dominansen naggas i kanterna. Samtidigt har inte förespråkarna av klassisk arkitektur råd att göra sig till fiender med hela arkitektkåren. En rörelse som växer sig större måste akta på sitt tonläge och omvärdera sin underdogposition.
Kvinnomisshandelsfallet på Dramaten är inte första gången kultursfären har en överseende attityd mot förövare – tills fallet uppmärksammas. Den sortens inställning är extra vanlig i branscher där föreställningar om patriarkala strukturer är extra vanliga. När skulden läggs på hela kollektivet, kan den enskilde förövaren gömma sig i mängden.
Arkitektur har under olika tider använts för ideologiska syften. För svensk del var Stockholmsutställningen 1930 avgörande för hela 1900-talets arkitekturhistoria. Per I Gedin har i en som vanligt kvalitativ biografi tecknat ett porträtt av en av 1900-talets tydligaste husideologer; Gregor Paulsson. Berättelsen förskräcker och förundrar.
Det går inte att bedöma kulturella verk utifrån upphovsmännens privatmoral. Det går inte att rensa bland konstnärliga verk baserat på den moraliska vandeln hos dem som skapat dem. Varje försök att formulera en generell princip för sådana utrensningar kommer att urarta i godtycke och pöbelvälde.
I boken Sidenvägarna väljer författaren konsekvent ut information som stödjer hans åsikt, och sorterar ut information som säger emot. Vetenskapliga författare som använder sin auktoritet för att sälja in en politisk åsikt behöver granskas noggrannare.
En lokal KD-förening har skapat rubriker i riksmedia genom att dela skämtteckningar om Centerpartiet. Återigen blir det tydligt att makthavare behöver lära sig att skilja skämt och kritik från hat.
Vad får man skämta om, varför är högern roligare än vänstern, och vad är egentligen banjohögern? Smedjanpodden gästas av Martin Jacobson, satirtecknaren bakom I Fablernas Land, för att prata om stad-land-konflikten och politisk satir.
Vad Amanda Lind kommer att göra på kulturdepartementet vet vi mycket litet om. Hon har tidigare knappt uttalat sig i kulturpolitiska frågor. Däremot är det sannolikt ett misstag att låta Miljöpartiet behålla kulturdepartementet. Den gångna mandatperioden har lämnat mycket i övrigt att önska.
Att kalla någon för en Judas, Brutus eller Quisling innebär inte ett förminskande av brotten hos de ursprungliga bärarna av dessa namn. Tvärtom innebär användningen av namnen som synonymer till förrädare i största allmänhet att minnet av de historiska förräderierna hålls levande.
Att Kristdemokraterna utmanar vänsterblocket på kulturområdet är välkommet. Ebba Busch Thor gör det som Moderaterna borde ha gjort för länge sedan. Med en borgerlighet som vågar ta debatten även i kulturfrågorna berövas Sverigedemokraterna ett av sina viktigaste säljargument, och den missvisande GAL/TAN-skalan kan begravas en gång för alla.
Vampyren som vi känner den trädde fram ur skuggorna i mötet mellan industrialismens rationalitet och det gamla samhällets vidskeplighet. För varje epok har vampyren blivit en spegel för samtidens rädslor och längtan. Amanda Broberg har läst en ny bok om blodsugarnas kulturhistoria.
Hur hade det gått till om världens frälsare hade fötts i Stockholm 2018? Till att börja med hade vi inte haft den tideräkning vi utgår från. Vi hade varit helt andra än dem vi är, kanske inte ens levt i en demokrati. Men låtsas som om allt är som vanligt. Den 25 december föds ett speciellt barn som några säger har kommit för att rädda världen – mitt i klimatkrisen.
Traditioner spelar roll, och att förneka eller förminska deras betydelse är en omdömeslös hållning. När media fylls av gräl om bortvalda luciafiranden och förbjudna pepparkaksgubbar uppstår en genuin oro över att viktiga värden håller på att gå förlorade, och den bör tas på allvar.
Planerar du att bli diktator eller drogbaron? Då kanske nationalekonomi är något för dig. Det finns en växande kategori böcker som förklarar nationalekonomi för en bredare publik. Här ger John Norell, som driver Instagramkontot Econbooks, sina sju bästa julklappstips.
När drömmar om en global diktatur torgförs från vänster tiger kultursidorna still. Det gör det svårt att ta de annars så indignerade rösterna som oroar sig för att demokratin är hotad på allvar. Den som ständigt ropar att demokratin är hotad, men tystnar när diktaturdrömmarna luftas från det egna lägret, saknar all trovärdighet.
Jordan B Peterson kritiseras – bland annat – för att vara banal, ytlig och pseudointellektuell. Det är adjektiv som passar minst lika bra in på många av hans kritiker. Petersons livsråd handlar inte bara om att bädda sängen; de uttryck för en filosofi i antikens tradition. Om det är en bra eller dålig filosofi återstår dock att se.
Konst för daggmaskar och skalbaggar. Det har den statliga myndigheten Kulturbryggan just beviljat en miljon av skattebetalarnas pengar till. Det är bara ett i raden av politiserade nonsensprojekt inom ramen för den statliga kulturbyråkratin. Både kulturlivet och skattebetalarna står som förlorare.
Kulturkriget handlar inte i första hand om kultur och identitet, det handlar om makt och självbestämmande. På ena sidan står ett etablissemang som distanserat sig från merparten av medborgarna genom att söka pådyvla dessa en radikal agenda som få efterfrågar. På den andra står en brokig skara som motsätter sig att få en sådan nedkörd i halsen. Vinnare är de politiska entreprenörer som förmått profitera på missnöjet.
I dag är det 300 år sedan Karl XII stupade i en löpgrav vid Fredrikstens fästning i Norge. Det är också 150 år sedan statyn över krigarkonungen avtäcktes på Karl XII:s torg i Stockholm. Men tvärtemot en ofta kolporterad bild av kungastatyer som ett uttryck för ett slags överhetskultur, kom statyn till genom en insamling från allmänheten, på initiativ av den radikale författaren August Blanche.
Kulturella skillnader handlar inte bara om matvanor och oförarglig poesi, utan om olika uppfattningar för hur samhällets ramverk ska se ut. Per Brinkemo och Johan Lundberg, som givit ut en bok om klansamhället, anklagas för kulturrasism eftersom de uppmärksammar den sortens skillnader. Men att förneka att det finns skillnader mellan kulturer är en farlig återvändsgränd.