Början på slutet för bostadskön?
Bostadskön i Stockholm är nu så lång och långsam att miljonprogrammen vid Järvafältet kräver ett decenniums väntan. I brist på alternativ söker sig folk till den svarta marknaden. Det kan vara början till slutet för dagens förmedlingssystem.
Stockholms bostadskö fortsätter växa. Det har nu gått så långt att den som drömmer om en lägenhet i ett av de särskilt utsatta områden där polisen har svårt att utföra sitt uppdrag på grund av kriminalitet, parallella samhällsstrukturer och extremism, kräver över ett decennium i kötid. I dag måste man vänta 10,3 år på en lägenhet i Rinkeby, medan en lägenhet i Husby kan bli din först om 12,6 år.
Rättare sagt: För den som ställde sig i bostadskön för 10,3 år sedan kan drömmen om den där Rinkebylägenheten komma att slå in i år. För den som däremot ställer sig i bostadskön i år kan det ta hur lång tid som helst. Bara det senaste året har den genomsnittliga kötiden för dem som fått en bostad ökat med ett år.
Där sitter alltså dagens unga fast i dyra, otrygga andrahandsbostäder och väntar på bättre tider. Det handlar inte bara om Stockholm; i Karlskrona bor hemlösa studenter just nu i ett övergivet flyktingboende. Det blev nämligen för fullt på gymnastiksalens golv.
Den svarta marknaden för hyreskontrakt beräknas omsätta 1,2 miljarder kronor om året.
Sedan finns förstås de som haft turen att kunna betala kontantinsatsen och köpa en bostadsrätt, och som har det rätt bra om man räknar bort miljonskulderna. För andra unga är livet ett monopolspel, där man går runt brädet varv efter varv och betalar hyra utan att någonsin kunna köpa. Och andrahandsbostäderna är lika dyra som hyreskontrollerade förstahandskontrakt är billiga.
Bara i år har 23 000 nya personer ställt sig i Stockholms bostadskö, medan inte ens 2 500 vanliga hyreskontrakt har förmedlats i hela länet. Antalet personer som väntar på en lägenhet motsvarar ungefär det totala antalet förmedlade bostäder i Bostadsförmedlingens sjuttioåriga historia. Det finns en påtaglig risk att de som ställer sig i kö i dag inte hinner längst fram i kön under sin livstid.
För dem som inte har råd att köpa, och inte känner sig lockade av utsikten att fylla trettio och fortfarande vara någons inneboende, finns en tredje utväg. Det enorma underskottet gör att värdet på en hyresrätt är väldigt högt – så högt att den svarta marknaden för hyreskontrakt beräknas omsätta 1,2 miljarder kronor om året.
Det finns en påtaglig risk att de som ställer sig i kö i dag inte hinner längst fram i kön under sin livstid.
Redan 2013 blev två SvD-reportrar 2013 erbjudna en tvåa i söderort för 300 000 kronor, och tidigare i sommar skrev Aftonbladetkrönikören Calle Schulman om sina försök att hitta någonstans att bo i Stockholm efter en separation:
Jag fattar att det här blir upp till mig. Svartkontrakt verkar vara det bästa sättet. Jag ringer runt till skuggiga figurer jag lärt känna. Vittjar mitt nät på alla typer av kontakter jag har. Någon känner kanske en privat fastighetsvärd som kan tänka sig att sköta det här vid sidan av bostadskön? Så får det bli. Och det slår mig att Sverige numera är uppbyggt så. Att var och en efter förmåga måste göra vad den kan. Även om man kanske hamnar i lite gråzoner. Den som vill göra saker by the book blir förbisprungen av alla som har turen och förmågan och kontaktnätet att knixa sig förbi systemet.
Hur stor den svarta marknaden är, är svårt att veta. I en rapport från polisens regionala underrättelsesektion i Stockholm står att den illegala handeln med lägenhetskontrakt har ”tagit rejäl fart” i staden, med kopplingar till den organiserade brottsligheten. Och:
Mycket pekar på att handeln med lägenhetskontrakt är kraftigt normaliserat bland befolkningen i allmänhet, vilket bekräftas i tidigare redovisade siffror gällande svarthandelns omfattning.
Normaliseringen har två orsaker. Den första är avsaknaden av realistiska alternativ. Den andra är att bostadskön är resultatet av ett orättvist och dysfunktionellt system, där stora grupper stängs ute från hyresmarknaden för att de tursamma som redan har en hyresrätt ska slippa betala vad den är värd. Och Bostadsförmedlingen skrattar hela vägen till banken. Förra året tjänade den 91 miljoner kronor på köavgifter.
Ett system som varken fungerar eller framstår som särskilt rättvist har svårt att behålla sin legitimitet. När det tar tio år att få en bostad i ett miljonprojekt vid Järvafältet är det möjligt att vi ser början till slutet för bostadskösystemet.