Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Blanche Jarn: Till och med Londons bostadsmarknad är mer lockande än Stockholms

Londons bostadsmarknad är ökänd. Trots det skulle jag ändå föredra den framför Stockholms. På en viktig punkt har nyinflyttade i London en trygghet som saknas i Stockholm: "To let"-skyltar som visar att det finns något att falla tillbaka på om man förlorar sin bostad.

Jag har hört oräkneliga historier om Storbritanniens huvudstad från vänner och bekanta. De högljudda, jobbiga, ibland direkt obehagliga lägenhetskamraterna. De suspekt fläckiga heltäckningsmattorna och fönstren som inte går att stänga helt. De mögliga badrummen. Hyrorna som först låter rimliga, tills man inser att det är veckohyror, inte månadshyror.

Avskräckande? Utan tvekan. Samtidigt skulle jag föredra att vara nyinflyttad i London framför att vara nyinflyttad i Stockholm.

När jag går runt i Elephant and Castle, ett område i södra London mitt uppe i en intensiv gentrifieringsprocess, ser jag något som för en svensk är helt exotiskt. Här och där sitter små skyltar uppe med texten ”To let” och ett telefonnummer.

I den brittiska mångmiljonstaden finns faktiskt lediga bostäder. Inte sådana som står tomma ett dygn innan den lyckliga 40-plussare som äntligen hamnat längst fram i kön anländer, utan lägenheter vars ägare aktivt letar efter en hyresgäst.

Londons bostadsmarknad är ingen dröm. Tvärtom. I de bästa områdena är hyran för en etta mellan 24 000 och 33 000 kronor i månaden, enligt en karta som publicerades 2015. Att dela lägenhet är vanligt, men nära hälften av rummen i flatshares, delade lägenheter, har en månadshyra på mer än 8 5000 kronor.

Stockholm har också områden som är hopplöst dyra att hyra i – åtminstone på andrahandsmarknaden, dit unga och nyinflyttade är hänvisade. Det är sällan hyran för centrala lägenheter ligger på en nivå som en ensam person har råd med, i alla fall om personen i fråga är ung. På det viset är de båda bostadsmarknaderna inte väsensskilda.

Men London har något som inte Stockholm har: ”To let”-skyltarna. De innebär en trygghet som inte finns hemma. Förlorar man sin bostad i Stockholm är risken hög att man inte hittar något alternativ. Det finns så många sökande och så få bostäder att det krävs tur för att man ska hitta någonstans att flytta.

En ”To let”-skylt är en påminnelse om att det finns något att falla tillbaka på, annat än – om man har tur – ens gamla rum hos föräldrarna i en annan del av landet.

För den som haft möjlighet att köpa en bostadsrätt eller har rätt kontakter med facket kan det vara svårt att föreställa sig vad det innebär. Men den som måste flytta från sitt andrahandskontrakt riskerar att faktiskt bli hemlös. Varje flytt känns som – och är – ett lyckokast. Den som lägger ut en uthyresannons i Stockholm får ofta så många svar att han eller hon inte ens orkar läsa igenom dem, utan väljer första bästa. Sökande kan till och med installera en app som uppmärksammar en på när en ny uthyresannons läggs ut på Blocket, så att de ska kunna vara först med att mejla.

Londons bostadsmarknad är ökänd. Ändå är den, i det här viktiga avseendet, bättre än Stockholms. Den svenska hyresregleringen har skapat en enorm brist på hyresrätter, vilket gör att den som lyckas få tag på en inte vågar släppa den ifrån sig. Marknaden blir frusen.

Det kan framstå som ett litet problem i förhållande till själva bostadsbristen och de höga andrahandshyrorna. Samtidigt gör det stor skillnad för den som är fast på andrahandsmarknaden. En ”To let”-skylt är en påminnelse om att det finns något att falla tillbaka på, annat än – om man har tur – ens gamla rum hos föräldrarna i en annan del av landet.

Det säger mycket att det, på den viktiga punkten, framstår som mer lockande att vara nyinflyttad i London än i Stockholm.