Samhälle Reportage
Finns Tidös sparkapital i soffan?
I dagsläget är två miljoner väljare osäkra på hur, och om, de tänker rösta. I Tidö-lägret hoppas man förstås att de osäkra väljarna ska bidra till att partierna får förnyat förtroende i september. Men åt vilket håll lutar soffan egentligen? Smedjans Henrik Dalgard söker svaret.
Valet 2022 var tajt. Efter 6 477 794 lagda röster var det bara 46 000 som skilde blocken åt. Det är röster som analyseras in i minsta detalj i de ständigt återkommande opinionsundersökningarna. Kön, inkomst, ideologisk lutning, utbildningsnivå, arbete – ja, vi vet väldigt mycket om den svenska väljarkåren.
Men i det förra valet var det samtidigt 1 227 765 väljare som inte röstade. Det är fyra Liberalerna, och mer än hälften av Socialdemokraternas röster. Det här är dessutom en grupp som vi vet betydligt mindre om. Som S-debattören Johan Enfeldt noterade i Dagens Arena efter förra valet finns det en Valu men ingen ”Soffu”.
Därutöver finns även nästan en halv miljon väljare som uppger att de är helt ointresserade av politik, och drygt två miljoner som inte är särskilt intresserade. Med andra ord en stor grupp svenskar där politiken mest utgör ett bakgrundsbrus i deras liv men som ändå på valdagen travar iväg till vallokalen för att rösta.
Mycket talar för att det är denna grupp som kommer att avgöra det kommande valet.
Det brukar heta att det är de rörliga mittenväljarna, blockbytarna, som bestämmer utgången i val. Och en undersökning av Indikator opinion visar att dessa tydligt överlappar med de politiskt ointresserade väljarna. De med ett stort politiskt intresse har redan bestämt sig – hela 97 procent av dem med ett stort politiskt intresse vet exempelvis vad de ska rösta på. För de med ett ganska stort intresse är siffran 93 procent.
Men när det väl gäller på valdagen, då reser sig många ur soffan.
Det är dock en grupp det är notoriskt svårt att få grepp om. Inte så konstigt egentligen, de som inte är intresserade av politik är knepiga att få med i detaljerade opinionsundersökningar. Därför hör jag av mig till Per Rosencrantz, opinionsanalytiker och rådgivare på Bellbird. Han berättar att de politiskt ointresserade skiljer sig mycket från hur väljarkåren i allmänhet beskrivs, de är inte engagerade under mandatperioden, hurrar eller buar inte åt regeringens arbete. Men när det väl gäller på valdagen, då reser sig många ur soffan.
– Dessa personer har ingen tydlig ideologisk uppfattning. Det finns de som är passionerade Hammarbysupportrar, som kan varenda spelare och spelsystem i Allsvenskan. Och sedan finns det en annan grupp som inte skulle kunna nämna ett lag i tabellen, som aldrig tittar på en match, men när svenska landslaget spelar VM så sätter de på tv:n. Så kan man tänka om den här gruppen väljare. De är slutspelssupportrar.
Rosencrantz menar även att de politiskt ointresserade väljarna överlappar tydligt med de avvaktande väljarna. Och här finns det något fler undersökningar som kan ge en tydligare bild. Exempelvis publicerade SOM-institutet nyligen en rapport med fokus på just de avvaktande väljarna med den talande titeln ”Väljarna som avgör valet”.
Sedan 1968, då man började mäta, har denna grupp legat stabilt runt tio procent av väljarkåren. Som sagt tenderar avvaktande och politiskt ointresserade väljare att befinna sig i den politiska mitten. Inför valet 2022 började det dock synas en lutning åt höger om mitten, då var de avvaktande väljarna 16 procent mer sannolika att rösta på något av Tidö-partierna.
När jag hör av mig till Henrik Ekengren Oscarsson – professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet och som lett SOM-institutets undersökning – understryker han det stora skifte som skett.
– Det här är väljare som kommer sent till festen. Senaste valet gick de 70-30 till förmån för det blå laget. Det mönstret har vi inte sett tidigare då gruppen mest har röstat som väljare i övrigt. Som grupp betraktat tycker de lite bättre om politiken från det blå laget.
Här bör det påpekas att även om väljarna till slut röstar höger behöver det inte betyda att de ser sig som höger, eller att de efter den lagda rösten svär evig trohet till Tidö-partierna. Tvärtom. Det är som sagt den mest rörliga väljargruppen vi pratar om. Under samtalet med Per Rosencrantz pekar han på gruppens rörlighet som en viktig förklaring till Tidö-partiernas låga opinionsstöd – soffväljarna har återvänt hem till soffan.
– Tidö tappade mycket i opinionen det första halvåret efter valet. Människor kände sig missnöjda med samhällsutvecklingen, och därmed även missnöje med regeringen. Men samtidigt kan man inte tänka sig att rösta vänster. Oppositionen har varit bra på att kritisera regeringen men sämre på att presentera lösningar på de samhällsproblem som den här väljargruppen bryr sig om, som bensinpriserna och skjutningarna.
När man pratar runt med företrädare från Tidö-partierna är just det en bildsättning som återkommande kommer upp – soffan är höger. Där finns även en förhoppning om att den stora skillnaden mellan blocken som återkommande visas i opinionsmätningarna egentligen inte är så stor – att när det väl är skarpt läge och valsedlar ska läggas kommer slutspelssupportarna återigen engagera sig till Tidös fördel.
”Men man ska också komma ihåg att i den här gruppen ogillar Sverigedemokraterna mer än Vänsterpartiet.”
För att få en bättre bild över hur högersidan i politiken betraktar den stora gruppen osäkra väljare ringer jag upp Louise Hardin, opinionsstrateg för Moderaterna. Utifrån de egna mätningar partiet gjort är hon optimistisk:
– Både Indikator och våra egna mätningar visar att de osäkra lutar lite åt höger. Det tänker jag är positivt. Vi har ett sparkapital av väljare vi kan engagera och mobilisera.
– I nästan alla sakfrågor så tycker de avvaktande väljarna att vår sida har bättre politik än vad vänstersidan har. Vad vi kan se är det en grupp där plånboksfrågorna är väldigt viktiga, fortsätter hon.
Samtidigt är hon tydlig med att det inte går att ta dem för givna, och att det är nu under valåret som väljarna börjar bestämma sig:
– Det är en stor och viktig grupp och fler än någonsin. Om man tittar på SOM-institutets senaste mätning är det ungefär dubbelt så många jämfört med vad det brukar som är osäkra på sitt val. Det är ungefär två miljoner osäkra väljare just nu. Det ska dock sägas att den senaste mätningen är gjord hösten 2025, medan de andra, som man jämför emot, är gjorda under valåret. Just nu ser vi att det är fler och fler som börjar tänka på politik och valet. Vad vi kan se i våra mätningar, även om osäkerheten är stor, är att väljarna börjar bestämma sig.
När jag frågar Henrik Ekengren Oscarsson om gruppens högerlutning inför det kommande valet kommer han in på att sakpolitiken talar till Tidös fördel, framförallt när det kommer till trygghetsfrågor. Men han pekar också på att de osäkra är en grupp som primärt befinner sig i mitten, och med det följer en aspekt som ständigt utgjort ett av de borgerliga partiernas problem i regeringsställning – Sverigedemokraterna:
– Samtidigt ska man ha klart för sig att det här är väljare som sitter i mitten, de har inga starka höger- eller vänstersympatier.. Om man ska vinna dem så måste man göra det sakpolitiskt, man måste ge dem något. Men man ska också komma ihåg att i den här gruppen ogillar Sverigedemokraterna mer än Vänsterpartiet. Så man kan ju fråga sig om högern gjorde ett strategiskt misstag när man öppnade upp för att släppa in dem i regeringen.
Här finns kanske den stora risken med Tidö-partiernas förhoppning om att en ström av väljare från soffan ännu en gång ska ge partierna regeringsmakten. Sakpolitiskt talar det mesta för att en sådan strategi kan lyckas. Men det är inte alla som närmar sig politik utifrån en kalkyl utifrån vilket parti som har det bästa valprogrammet. Där finns också den intuitiva magkänslan. SD-motståndet bygger ofta just på det. Samtidigt har antipatierna för SD fallit över tid, och man delar i dag platsen som Sveriges mest ogillade parti med Miljöpartiet.
Så den stora frågan blir kanske hur stort sänke Sverigedemokraterna egentligen kommer att vara?