Ökad styrning av föräldrapenningen leder inte till ökad jämställdhet, som TCO:s jämställdhetsindex låter påskina. I stället driver det in folk i situationer som är minst lika tvingande och skadliga som när föräldraledigheten var en rättighet för kvinnor.
Emma Carlsson Löfdahls (L) utnyttjande av skattebetalarnas pengar blir värre av att hon är borgerlig. När man verkar för ett samhälle där den som kan ska försörja sig själv, blir det desto viktigare att inte bryta mot den principen. Ingen gillar en hycklare.
Ledarskribenter har på sistone börjat predika om skam och talar om helvetet. Skam kan vara bra för att förhindra oss att göra fel, men när vi skall skämmas för saker som vi har svårt att förändra leder det bara till hyckleri och dåligt självförtroende.
Liberalerna må ett vara sjunkande skepp, med allt större splittringar och allt färre väljare, men det finns fortfarande hopp för partiet. Då måste Liberalerna dock släppa idén att politik är en kamp mellan gott och ont, ta sig an segregationen på allvar, och blir tråkigare.
En ny västernorrländsk regel tvingar regionens anställda att stämpla ut och byta om när de vill röka. I ett civiliserat samhälle måste den som väljer att leva bland andra människor också lära sig tolerera deras livsstil – även när det gäller rökare.
Den politiska utvecklingen går mot ständigt mer utbyggd barnomsorg och föräldraförsäkring. Konsekvensen blir att föräldrar får ett allt snävare utrymme att göra alternativa val. Den utvecklingen måste vändas.
Allt fler användare lämnar Facebook sedan plattformen blivit mer aktivistisk och maktfullkomlig. Facebooks monopolställning har krympt offentligheten och gett allt för stor makt åt den mobb som vill tysta oliktänkare. Kan MeWe vara plattformen som utmanar Facebooks dominans?
Svenska kronan har tappat stort i värde under de senaste fem åren och varken finanspolitiken eller penningpolitiken verkar kunna stödja en stabil växelkurs över tid. Verktygen finns helt enkelt inte i en osäker politisk miljö med obefintlig inflation och negativ ränta. Svenskarna har blivit relativt betydligt fattigare och risken är uppenbar att golvet går ur kronan när nästa lågkonjunktur eller kris slår till. Varför pratar ingen om det?
I svensk offentlighet ska laster som alkohol och spel sopas under mattan, och (halv)nakna personer ses som ett problem – åtminstone så länge de uppfattas som attraktiva. Åtminstone vad gäller reklam och hur den regleras framstår Sverige ibland som en dålig karikatyr av det viktorianska England.
I takt med att humanistiska utbildningar vid universiteten teoretiseras, politiseras och likriktas växer en motrörelse fram på nätet, med intellektuella som drar storpublik. Genomslaget för företeelser som The Intellectual Dark Web vittnar om en längtan efter ett öppnare debattklimat, där sanningssökande är viktigare än politisk aktivism.
Stiftelsen Teskedsorden verkar antyda att den som inte instämmer i dess ibland rätt radikala identitetspolitiska ståndpunkter är rasist. Det är en märklig ståndpunkt för den som säger sig verka för ett tolerant och öppet samhälle.
Under hela efterkrigstiden har resande blivit billigare och därmed möjliggjorts för fler. Samtidigt som sevärdheter översvämmas av turister har flygandet upphört att vara en statusmarkör. Nu mobiliserar eliterna för att återigen göra utlandssemestern till en exklusivitet för ett fåtal.
Den nya socialdemokratiska föreningen Reformisterna är inte ett tecken på förestående partisplittring, utan ett slugt sätt att organisera ett användbart internt motstånd att utnyttja i förhandlingar med de andra partierna i regeringsunderlaget. Det är inte utan att man som gammal partisekreterare blir imponerad.
I delar av världen handlar abortfrågan inte om rätten att göra abort, utan rätten att slippa. Möjligheten till selektiva aborter i länder där kvinnor och flickfoster anses ha ett lägre värde än män kan användas för att tvinga kvinnor till abort. Nu varnar FN för demografisk kris i delar av världen.
En bok om Östeuropa efter Berlinmurens fall har överraskande mycket att säga om USA efter Trumps valvinst. I en demokrati kan man inte förvänta sig att populister kommer att sakna inflytande.
Att vara ung bör inte vara en merit i politiken. Riksdag och regering ska inte spegla befolkningens sammansättning utan väljarnas önskemål. Fler ungdomar på maktpositioner bidrar inte till fler erfarenheter, utan färre.
Referenser till trettiotalet har haglat under de senaste årens politiska debatt. Trettiotalet används som fågelskrämma, men just därför beter sig politiker på ett sätt som gör att det börjar bli kusligt likt trettiotalet.
Meningsfullt arbete är en central del i många människors självbild. När robotar tar över människors arbeten riskerar det att påverka oss negativt. Många framsteg är positiva, men vi bör fortfarande fråga oss om all framåtrörelse verkligen är positiv.
Vad Amanda Lind kommer att göra på kulturdepartementet vet vi mycket litet om. Hon har tidigare knappt uttalat sig i kulturpolitiska frågor. Däremot är det sannolikt ett misstag att låta Miljöpartiet behålla kulturdepartementet. Den gångna mandatperioden har lämnat mycket i övrigt att önska.
Att använda reklam för att godhetssignalera är ofta illa nog. När ”reklamen” dessutom skuldbelägger kundkretsen börjar man undra vad varumärket egentligen har emot sina kunder.