Medicinsk vidskeplighet hör inte hemma i samhällslivet
I vaccinationsdebatten står individens autonomi mot samhällets säkerhet. Medicinska vidskepligheter kan man ägna sig åt privat, men vill man delta i samhället – exempelvis skicka sina barn till skolan – kan man inte välja att sprida sjukdomar.
Den som vill finna punkten där individuell frihet ställs mot det samhälleliga goda behöver inte se längre än till den vaccineringsdebatt som just nu rasar på alla platser där småbarnsföräldrar möts, kanske framför allt på mammagrupper på Facebook. Ska man vaccinera barnen eller inte? Är det farligt?
Rent vetenskapligt sett är diskussionen sedan länge över. Ja, det är klart att man ska vaccinera sina barn, om man inte vill se dem dö i sjukdomar som sedan länge gått att förebygga. Men de som motsätter sig vaccinering menar att den kan orsaka allt från autism till allergier, och att allmän vaccinering närmast är ett statligt övergrepp.
Det här är en knivig fråga för alla som värderar mänsklig frihet och individens autonomi. Hur mycket bör staten lägga sig i människors hälsa? Om Lisa är övertygad om att homeopati och akupunktur kommer bota hennes migrän eller infertilitet, vilka är vi att hindra henne? Det är Lisas kropp och pengar.
När det gäller vaccination blir läget plötsligt ett annat. Det Lisa gör eller inte gör med sina barn påverkar nämligen andra. En femåring med röda hund klarar sig förmodligen rätt bra, men det gör däremot inte en gravid kvinna som kommer i kontakt med sagda femåring på förskolan. Mässling kanske inte påverkar just din lille son, men tänk om han leker med ett infektionskänsligt barn som på grund av sitt nedsatta immunförsvar inte kunnat vaccineras själv och förlitar sig på så kallad herd immunity?
Om antroposoferna bara höll sig till sig själva djupt inne i skogen vore det väl deras ensak, men så är ju inte fallet.
Det finns goda skäl att förhålla sig skeptisk till farmaceutindustrin och dagens ivriga läkemedelsföreskrivning, men det finns inga goda skäl att vägra vaccin. De negativa konsekvenserna är för stora. Jag har ganska starka åsikter om det här, kanske delvis för att jag växte upp någon mil norr om Järna, ett av världens största centrum för antroposofi.
Antroposoferna odlar goda morötter, men de lider också av ett avgrundsdjupt vetenskapsförakt. Vill man handla i deras gårdsbutik ombeds man stänga av mobilen så att 4G-strålarna inte förgiftar folk, och odlingen präglas av biodynamiskt tänk – ett slags esoterism där man till exempel samlar kosmiska krafter i kohorn nedgrävda i jorden. I Järna är många barn helt ovaccinerade, och man har haft allvarliga utbrott av både röda hund och mässling. Om antroposoferna bara höll sig till sig själva djupt inne i skogen vore det väl deras ensak, men så är ju inte fallet. Vi lever i en ytterst mobil tid där epidemier snabbt sprids.
Den globala medvetenheten om detta ökar. I Italien har man nu förbjudit barn i förskoleåldern att komma till skolan ovaccinerade (äldre barn kan inte stängas av, men deras föräldrar bötfälls), och i USA försöker domare på samma sätt hålla ovaccinerade barn borta från skolor. Det är värt att överväga även i Sverige. Medicinska vidskepligheter kan man ägna sig åt privat, men vill man delta i samhället kan man inte välja att sprida sjukdomar.
Redan på sextonhundratalet började Sir Thomas Browne bekämpa populära myter och irrläror i mastodontverket Pseudodoxia Epidemica, och om Browne kunde övertyga engelsmännen om att salamandrar inte bor i eld och att diamanter inte löses upp i getblod så borde väl tvåtusentalsmänniskan kunna acceptera att vaccin inte orsakar autism. Eller?