Utblick Recension
Revolutionen låg inte i luften
Aleksej Navalnyj var rätt man på rätt plats, men vid fel tidpunkt. Erik W Larsson har läst hans memoarer och funderar över en frihetskämpe som aldrig lyckades bygga en verklig folkrörelse.
Den 20 augusti år 2020 kollapsade den ryske oppositionsledaren Aleksej Navalnyj under en flygresa över Sibirien. Planet nödlandade i Omsk, där den medvetslöse Navalnyj fördes till stadens sjukhus. Två dagar senare flögs han till ett storsjukhus i Berlin, där han stannade i en dryg månad.
Det framgick snart att Navalnyj hade förgiftats med Novitjok, ett nervgift som verkar genom att blockera nedbrytningen av acetylkolin i hjärnan. Detta leder till en massiv aktivering av nervceller, varpå hela systemet bryter samman och offret slutar andas. Även spårmängder av giftet kan vara dödliga och ge svåra men. En sovjetisk vetenskapsman som på 80-talet överlevde en minimal dos av Novitjok drabbades senare av kronisk svaghet, skrumplever, epilepsi och återkommande depression. Han förlorade även förmågan att läsa och dog några år senare. Den dos som Aleksej Navalnyj utsattes för var, enligt FSB:s egna kemist, dödlig och med råge.
Efter flera månaders neurologisk rehabilitering lät sig Aleksej Navalnyj intervjuas av den ryske Youtube-profilen Jurij Dudj. Under samtalet berättade Navalnyj om sina planer att återvända till Ryssland och fortsätta kampen mot Vladimir Putins regim. Mot slutet av samtalet beslöt sig Dudj för att sätta Navalnyjs kognitiva förmågor på prov.
”Snabbt – hur gammal kommer du att vara år 2036? Och hur gammal var du år 1999?” frågade han. ”Vad är det för helvetiska frågor du ställer..?” muttrade Navalnyj och medgav att han inte var riktigt lika snabbtänkt som före sitt möte med Novitjok. Men likväl fick han alla rätt på provet.
Navalnyjs nervsystem brakade samman fullständigt, men han reste sig som om inget hade hänt.
Den här lilla episoden bjuder på ett par insikter. En är att ryska programledare är betydligt djärvare än svenska. Man har svårt att tänka sig att Malou von Sivers skulle grilla en nervskadad frihetskämpe med huvudräkning. En annan insikt är att Aleksej Navalnyj var unik i sitt slag. Vissa människor märks för livet av ganska lindriga trauman eller motgångar. Navalnyjs nervsystem brakade samman fullständigt, men han reste sig som om inget hade hänt. Varken hans kampvilja eller mentala skärpa tycktes ha rubbats nämnvärt.
År 2021 återvände Aleksej Navalnyj till Ryssland, men kom inte längre än till passkontrollen på Sjeremetjevos flygplats i Moskva. Han greps där av polis, anklagad för att ha brutit mot en villkorlig dom från 2014, och diverse andra brott. Under följande år flyttades han mellan olika fängelser, det ena gräsligare än det andra. När Navalnyj inte trakasserades av fångvaktare ägnade han sig åt att skriva sina memoarer, vilket med tiden blev allt svårare. I ett skede låstes Navalnyj in med en psykotisk fånge som höll honom vaken genom att skrika hela natten. Gradvis begränsades hans tillgång till papper och penna, tills han knappt kunde skriva alls. År 2023 flyttades han till det ökända fängelset FKU IK-3, mer känt som “Polarvargen”, och i mars 2024 avled han under dunkla omständigheter.
Aleksej Navalnyjs memoarer, nu utgivna under titeln Patriot, är enastående – särskilt med tanke på de förhållanden under vilka de skrevs. I boken varvar författaren minnen från sin barndom och politiska karriär med iakttagelser från de olika fängelser där han vistas. I takt med att Navalnyjs möjlighet att skriva begränsas blir texterna allt kortare, och reducerade till de papperslappar han lyckas smuggla ut via sina jurister.
Navalnyj växte upp i en förort till Moskva men tillbringade sina somrar hos farmor och farfar i Ukraina. Hans föräldrar var högutbildade och politiskt intresserade, om än i det tysta. Navanlyjs uppväxt präglades starkt av olyckan vid kärnkraftverket Tjernobyl, som inträffade i närheten av hans släktingars bostad. Av de vuxnas samtal förstod han att Sovjetregimen hemlighöll katastrofens omfattning, och därmed utsatte befolkningen för onödiga risker. Denna insikt planterade ett djupt rotat misstroende mot myndigheter hos den unge Navalnyj.
Under 90-talet utbildade sig Navalnyj till jurist och tog ett arbete vid en privat firma. I början av decenniet stödde han landets nya president Boris Jeltsin, men blev efterhand allt mer desillusionerad. När den helt okände Vladimir Putin utan vidare kröntes som Jeltsins efterträdare bestämde sig Navalnyj för att engagera sig politiskt. Oppositionen mot Putin leddes först och främst av Gennadij Zjuganovs kommunistparti KPRF – ett föga lockande alternativ för Navalnyj. I stället valde han att gå med i Jabloko (”Äpplet”), ett liberalt parti lett av ekonomen Grigorij Javlinskij.
Navalnyj reagerade tidigt på den passivitet och brist på energi som präglade Jabloko. Hans äldre partikamrater såg på honom med en blandning av förundran och misstro. Varför skulle någon med en god utbildning och en lovande karriär vilja ge sig in i politikens träsk? Till skillnad från Navalnyj själv tycktes ingen vilja ta fighten mot Vladimir Putin och hans korrumperade klick. Den karismatiske Navalnyj blev snabbt en dominerande figur inom Jabloko, tills han uteslöts ur partiet år 2007. Det officiella skälet var Navalnyjs engagemang i ”nationalistiska aktiviteter” – i synnerhet den så kallade “ryska marschen” som hölls år 2006. Andra menar att den kraftfulle Navalnyj alltmer sågs som ett hot av Jablokos mer försynte och konflikträdde ledare Grigorij Javlinskij.
Efter sitt utträde ur Jabloko riktade Navalnyj sitt fokus mot korruption i den ryska statsapparaten. Han började dyka upp på bolagsstämmor för jättar som Gazprom och Rosneft och ställde där obekväma frågor om försvunna miljarder. Genom sin antikorruptionsstiftelse FBK avslöjade han makthavare som förskingrat offentliga medel, däribland ex-presidenten Dmitrij Medvedev. Regimen svarade med åtal, fängelsestraff och fysiskt våld. Navalnyj fick flera gånger grönt desinfektionsmedel kastat i ansiktet, en gång blandat med en kemikalie som skadade hans ögon. När det stod klart att han inte lät sig skrämmas gavs ordern till FSB om att tysta Navalnyj för gott.
***
Navalnyjs memoarer rymmer en grundläggande motsägelse. Å ena sidan skildrar han Vladimir Putin och hans krets som ett gäng tjuvar och mördare, helt utan moraliska skrupler. Å andra sidan framstår han gång på gång som förvånad över regimens laglöshet och brutalitet – som om han hade skäl att vänta sig något annat. Inte ens efter att Putins män försökte mörda honom förlorade Navalnyj hoppet om att besegra dem i rättssalen.
En av Vladimir Putins första handlingar som president var att garantera sin företrädare Boris Jeltsin fullständig immunitet mot åtal. Att Navalnyj skulle göra samma sak för Putin är otänkbart. Om Navalnyj någonsin tog makten i Ryssland skulle Putin och hans ministrar hamna bakom lås och bom. Att låta Navalnyj verka fritt var därför aldrig ett alternativ för regimen. Förr eller senare skulle de bli tvungna att tysta honom – något som Navalnyj själv måste ha insett.
Navalnyj var populär bland unga och högutbildade ryssar i storstäder, men att han skulle kunna besegra Putin i ett regelrätt val är inte säkert. En stötesten för Navalnyj var det ryska folkets cynism gentemot politiker i stort. Navalnyj sågs nog av många som en hederlig person och motvikt till det korrumperade etablissemanget. Men detsamma sades om Boris Jeltsin i början av 90-talet. I sin bok ondgör sig Navalnyj över Jeltsins förvandling från en symbol för hopp och demokrati till en ”sjuk gammal alkoholist omgiven av bedragare”. Inget irriterade honom mer än att bli hånad som ”en ung Jeltsin” av sina politiska motståndare.
Navalnyj hade åsikter om mycket, men hans främsta kall som politiker var kampen mot korruption. Denna hållning lockade många anhängare, men väckte oro hos andra. Ryssland är, som Navalnyj själv medgav i sin bok, helt genomsyrat av korruption. Även om hans sikte främst var ställt mot tunga makthavare så undrade nog många var gränsen gick. Vad gällde för en ämbetsman som gick med på att stämpla rätt papper för några hundra dollar, eller en läkare som prioriterade en patient i utbyte mot en flaska dyr whisky? Vem skulle råka illa ut om Navalnyj blev president?
Navalnyj fick stort stöd i USA och Europa, om än med vissa förbehåll. Ett skäl till detta var hans tidigare kopplingar till den nationalistiska rörelsen. I intervjuer förklarade han denna period som ett försök att bygga breda koalitioner mot Putins regim, men alla lät sig inte övertygas.
Det är också möjligt att Navalnyjs granskande journalistik gjorde västerländska ledare nervösa.
Det är också möjligt att Navalnyjs granskande journalistik gjorde västerländska ledare nervösa. På sin Youtube-kanal brukade Navalnyj berätta om någon blygsamt avlönad politiker eller tjänsteman och visa bilder på dennes privatjet och lyxvilla på Cypern. Därpå följde den uppenbara frågan: Varifrån kommer alla pengar?
Det var en slagkraftig metod, men en som även kunde tillämpas på politiker i väst. Joe Biden har tillbringat hela sitt vuxna liv i senaten, med en årslön på drygt 150 000 dollar. Varför är Joe och hans hopplöse son Hunter mångmiljonärer? Varifrån kommer alla pengar?
Utöver detta så var Aleksej Navalnyjs seriösa och vuxna framtoning illa lämpad för vår tids infantila medieklimat. För en journalistkår besatt av identitetsfrågor hade Navalnyj föga att erbjuda, och hans sakliga argumentation bar prägel av mansplaining. Vissa hade nog föredragit om han var mer som Pussy Riot, det feministiska tjejbandet som störde en gudstjänst i Moskva genom att spela hög musik och skrika fula ord.
Navalnyjs popularitet i väst var dock av sekundär betydelse, och i slutändan låg hans öde i det ryska folkets händer. Hans organisation fick mycket stöd, men någon bred folkrörelse var det aldrig tal om. Att utmana en auktoritär regim är ett högt spel med dåliga odds, där allt måste klaffa. Revolution låg inte i luften, och många var ovilliga att riskera det blygsamma välstånd de hade byggt upp under Putins regim. Den tilltagande konflikten mellan Ryssland och Nato blev därtill en katastrof för Navalnyj och hans anhängare. I krigstid tenderar folk att sluta upp bakom sina ledare, även om de råkar vara korrumperade.
Navalnyj var rätt man på rätt plats men vid fel tidpunkt. Under andra omständigheter hade han kanske kunnat rädda Ryssland ur den spiral av diktatur och kaos som kännetecknar dess moderna historia. Nästa gång det ryska statsskicket brakar samman kan man bara hoppas att en man eller kvinna av Aleksej Navalnyjs kaliber står redo att leda nationen mot en ljusare framtid.