Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Blanche Jarn: Skakar man inte hand med kvinnor får man leva med konsekvenserna

Det är fel att neka en person anställning för att han vägrar skaka hand med kvinnor, enligt diskrimineringsombudsmannen. Det är en fråga som borde avgöras av företaget. Staten ska inte bestämma över privata företags anställningskriterier.

I förrgår rapporterade SvD om ett besked från DO angående ett HVB-hem som letade efter en behandlingsassistent. Under rekryteringsprocessen berättade en sökande för den kvinnliga anställda som skötte rekryteringen, att han inte skakar hand med personer av motsatt kön. HVB-hemmet meddelade att det gjorde honom olämplig för tjänsten. Den planerade anställningsintervjun ställdes in.

Statsminister Stefan Löfven har varit väldigt tydlig med att i Sverige tar man både män och kvinnor i hand. DO landade däremot i motsatt slutsats: HVB-hemmet ägnade sig åt olovlig diskriminering.

Föga överraskande är båda resonemangen orimliga. Självklart ska en arbetsgivare få välja bort en arbetssökande som han eller hon bedömer olämplig för arbetsplatsen. Vill man ha en arbetsmiljö och ett kundbemötande där händer skakas, måste man kunna prioritera bort personer som inte skakar hand med hälften av befolkningen.

Däremot ska ingen vara tvungen att ta en annan person i hand heller. Dock måste man vara beredd att ta konsekvenserna av det; man kan inte både ha kakan och äta den. Den som blir kränkt av att bli bortsållad ur anställningsprocessen för att han inte skakar hand med kvinnor, borde kunna förstå risken att kvinnor i sin tur känner sig kränkta över att han bara är beredd att skaka hand med män.

Med vilken rätt lägger staten sig i vad som ska få utgöra grund för att neka anställning?

Diskrimineringsombudsmannens beslut skickar signalen att det är viktigare att man får vägra att skaka hand med kvinnor, än att man får vägra anställa folk som inte skakar hand med kvinnor.

För övrigt är det tveksamt om HVB-hemmet över huvud taget intresserade sig för mannens religion. Man vänder sig inte emot att anställa muslimer bara för att man inte vill anställa någon som inte skakar hand med kvinnor och härleder det till sin muslimska tro.

Den centrala frågan är dock huruvida staten ska få bestämma över privata företags anställningskriterier. Med vilken rätt lägger den sig i vad som ska få utgöra grund för att neka anställning?

Ett företag måste få välja den kandidat som uppfattas som mest lämplig. Det kan innebära att personer sållas bort för att de kräver att bära slöja, vägrar utföra aborter på en kvinnoklinik, eller inte vill skaka hand med personer av ett visst kön. Man har helt enkelt inte rätt till ett visst jobb bara för att man söker det.

Tycker arbetsgivaren att man är fel person för jobbet får man helt enkelt leva med det, även om man – grundat eller ogrundat – tycker att arbetsgivaren resonerar fel.