Fotboll – världens minst liberala sport?
Världsmästerskapen i Covid-19 lockar fram våra nationalistiska instinkter. Och mitt i allt detta väljer SVT att sända matcher från VM i fotboll -94. Utöver allt flaggviftande är frågan om inte detta är den minst liberala sporten av alla.
Just nu pågår världsmästerskapen i Covid-19. Vem vinner, vem förlorar? Mitt lag, eller ditt?
Den rådande situationen lockar, vilket fler har påpekat, fram våra nationalistiska instinkter. Jag sympatiserar starkt med det värnande av grundläggande fri- och rättigheter som den svenska linjen hittills inneburit, åtminstone relativt sett. Men besväras över hur jag själv, och många med mig, lusläser statistiken över antalet döda per capita. Kan vi knapra oss upp en bit i tabellen, eller kommer Danmark att slå oss med hästlängder?
Det är förstås ändå en västanfläkt i jämförelse med stängda gränser och auktoritärt maktövertagande.
Och mitt i allt detta passar SVT på att återsända matcherna från fotbolls VM -94. Det enda mästerskap i modern tid när Sverige gjort mer än mediokert ifrån sig. SPOILER ALERT för er som fortfarande lever i förnekelse: Det blev ett brons.
Det vill säga, man sände inte alla matcher, utan endast de där Sverige spelade. Det är ju de som räknas!
Det luktar bröd och skådespel, lång väg. Frågan är varför SVT, när man ändå håller på, inte passar på att också återpublicera nyheter från ett särskilt framgångsrikt år. 1658? ”Godkväll, vi sänder idag direkt från Roskilde där…”
Nu när vi ändå är inne på ämnet fotboll vill jag ta upp en fråga som länge gnagt i mig. Kan detta möjligen vara den minst liberala sporten?
Visst tävlas det i landskamper i många andra sporter, men skidskytte-VM mobiliserar liksom inte riktigt nationen på samma sätt
Fotboll är förstås till sin natur kollektivistisk. Laget före jaget. Man får inte vara för bra. Inte sticka ut för mycket. Visst, ingen blir ju besviken när Zlatan gör mål. Men det är ett slags hatkärlek som drabbar dem som har för stora egon.
Nationalistisk. Visst tävlas det i landskamper i många andra sporter, men skidskytte-VM mobiliserar liksom inte riktigt nationen på samma sätt. När Diego Maradona, i den briljanta dokumentären om hans fotbollskarriär, talar om VM-kvartsfinalen 1986, där hans ökända handsmål – eller Guds hand, som han själv valde att kalla det – ledde till en argentinsk seger mot England, så beskriver han det som en revansch för nederlaget i Falklandskriget. Han var knappast ensam om den tolkningen. Kopplingen mellan sport och krig har ju för övrigt urgamla anor. Varför annars kasta spjut?
Våldsomgärdad. Ett, två… strax dyker apologeterna upp. Medan baskethuliganerna, volleybollhuliganerna och bandyhuliganerna fortsätter att lysa med sin frånvaro.
Korrupt. Jag säger bara FIFA och UEFA. Fair enough, här befinner sig de internationella fotbollsorganen i gott sällskap av olympiska kommittéer, Miss Universumtävlingar, diverse FN-organ och, ja, kort sagt en lång rad internationella organisationer där nationell prestige och någon annans pengar är inblandade.
Skatteslukande. Återigen inget unikt. Men fotboll kräver stora arenor, ”satsningar”, det ska vara bredd och elit och folkrörelse, allt på en gång. Till den argentinska fotbollskulturens försvar så finns där åtminstone fortfarande traditionen att gå ut och kicka boll. Bara för att det är kul. Jag vet inte om det förekommer i Sverige längre, där lagsport tycks vara något som inte kan utövas utan stadgar och statsbidrag. (Någon kanske drar sig till minnes dåvarande Riksskatteverkets propagandafilm Eller så betalar man skatt.)
Sedan är det förstås en öppen fråga huruvida landskamper och läktarkultur är ett sunt sätt att kanalisera mänskliga instinkter som annars skulle få värre uttryck, eller om det tvärtom spär på dessa.
Ta det säkra för det osäkra! SVT visar ju också en hel månad direktsända älgar.