Samhälle Krönika
Låt tullen bära vapen
Trots dagliga skjutningar och rekordmånga mord ges tullen, vars roll det är att försöka stoppa inflödet av vapen och narkotika till landet, bedrövliga förutsättningar. Det är häpnadsväckande att tullpersonalen inte tillåts bära tjänstevapen, konstaterar Paulina Brandberg.
Efter ett drygt decennium med skenande brottsutveckling uttryckte Socialdemokraterna förra året att de skulle ”vända på alla stenar” för att knäcka gängen. Varför denna tanke inte väcktes tidigare är högst oklart – det har knappast funnits brist på stenar att vända på. När jag själv började rucka lite på en av de mest självklara stenbumlingarna – tullen – möttes jag av en häpnadsväckande verklighet.
I en tid med dagliga skjutningar och rekordmånga mord i gängmiljö kan det tyckas vara en given prioriterad åtgärd att försöka stoppa inflödet av vapen och narkotika till Sverige. Att minskad tillgång till vapen skulle göra det svårare för gängen att skjuta ihjäl varandra, och att narkotikan finansierar deras verksamhet, är nämligen inte slutsatser som kräver särskilt många högskolepoäng. Detta till trots har vi en situation där de personer som arbetar med att bevaka våra gränser ges bedrövliga förutsättningar att sköta sitt jobb.
Tullverkets interna föreskrifter säger att uniformerade tulltjänstemän inte får bära tjänstevapen.
Jag pratar med en anställd vid Tullverket som vi kan kalla Fredrik. Nyligen arbetade Fredrik med brottsbekämpning vid Sveriges gränsskydd. Kort sagt var det Fredrik och hans kollegor som man var tvungen att passera om man fick för sig för att ta in vapen eller andra olagligheter till Sverige. Fredriks arbetsuppgift var att kontrollera fordon och personer med misstänkt gods, men ett stort problem hindrade honom från att sköta uppdraget på ett bra sätt: Tullverkets interna föreskrifter säger att uniformerade tulltjänstemän inte får bära tjänstevapen.
Läs också:
Tullverket är en beväpnad myndighet. Tulltjänstemän ges möjlighet att genomgå samma typ av vapenutbildning och lämplighetsprövning som våra poliser. De tulltjänstemän som genomgått dessa har också tillgång till tjänstevapen som en del av sin skyddsutrustning. När den uniformerade tullpersonalen bevakar våra gränser måste deras tjänstevapen dock stanna i vapenskåpet. Enligt flera tullanställda som jag pratar med motiveras detta med att människor kan tycka att det ser ”skrämmande” ut med beväpnad tullpersonal.
Fredrik berättar att den bristande skyddsutrustningen gör att tulltjänstemän inte sällan ser det som sitt enda alternativ att släppa igenom misstänkta fordon utan kontroll – helt enkelt därför att man har för dåliga möjligheter att skydda sig själv och sina kollegor om en våldsam situation skulle uppstå.
Droppen för Fredrik blev när han och en kollega genomförde en rutinmässig kontroll av en person och denne plockade fram ett vapen ur byxlinningen i visitationsrummet. Vid kontroll av personens bil hittades sedan ytterligare sju vapen. Det visade sig senare att personen i fråga hade en nyckelroll i att förse kriminella nätverk med vapen. Fredrik insåg efteråt att han i denna situation inte hade haft någon som helst möjlighet att skydda sig själv eller kollegan om personen hade använt skjutvapnet mot dem. Han sökte därför omedelbart förflyttning inom myndigheten. Jobbet innebar en för stor säkerhetsrisk.
Är dessa vapenföreskrifter då något nytt påfund inom Tullverket? Nejdå, redan 2013 publicerade Svenska Dagbladet en artikel med rubriken ”Osäkra tullare undviker vapenfynd” där flera anställda vittnar om att de vinkar förbi grovt kriminella som passerar tullfiltret eftersom de inte har några tjänstevapen att skydda sig med.
I realiteten kan också kriminella personer själva se till att undvika kontroll genom att manifestera sitt våldskapital.
Trots att vi därefter haft en utveckling som innebär att vi nu är det land i EU som har flest skjutningar per capita, och där många gängkriminellas ribba för att ta människoliv tycks synnerligen låg, är det tydligt att våra gränskontrollanter än idag passivt tvingas se på när de vapen som möjliggör skjutningarna förs in i landet.
I realiteten kan också kriminella personer själva se till att undvika kontroll genom att manifestera sitt våldskapital.
Det är svårt att klandra Fredrik och hans kollegor. Även våra tullanställda har givetvis en högst rimlig önskan att komma hem oskadda till sina familjer varje dag efter jobbet. Skulden bör istället läggas på Tullverkets ledning, som trots de anställdas protester förväntar sig att de utan möjlighet att skydda sig ska ingripa mot grova – potentiellt beväpnade – brottslingar.
I ett läge där grovt gängkriminella dagligen använder skjutvapen i offentliga miljöer – till och med på lekplatser och i köpcentra – är det knappast heller beväpnad uniformerad tullpersonal som i dagsläget utgör det största hotet mot människors trygghetskänsla.
Det är fullständigt ofattbart att Socialdemokraterna under sin tid vid makten valde att lämna denna enorma stenbumling orörd. Med ett nytt politiskt styre finns i alla fall nya förutsättningar att ge Tullverkets ledning ett tydligt mandat för omedelbar förändring. Det kan aldrig vara ett alternativ att fortsätta se på när stora mängder narkotika och vapen okontrollerat flödar in i landet, eller att vänta med att agera tills – gud förbjude – en enskild modig tulltjänsteman råkar riktigt illa ut.