Nyliberalismen tycks ha ett oändligt antal liv. Trots att socialdemokratin försökt begrava den i decennier, återkommer den ständigt för att hemsöka rörelsen och ställa sig i vägen för visionerna. Adam Danieli konstaterar att anledningen till socialdemokratins obotliga plågor egentligen handlar om att sörja välfärdsstatens svagheter.
Ett vibrerande nöjesliv, en nydanande kultur, ett dynamiskt näringsliv och banbrytande tekniska och vetenskapliga framsteg. Att allt detta goda är möjligt på samma gång, demonstrerades med emfas på 1920-talet. Låt oss göra också detta 20-tal till en epok det svänger om, skriver Mattias Svensson.
Kostnaden av att inte ha frihet är större än vi tror. Den består av uteblivna varor och tjänster, men det räcker inte att uppskatta effektivitetsförluster av utebliven produktion. Det verkliga…
Ingen har gillat nyliberalismen – inte ens nyliberalerna. Så skulle man kunna sammanfatta en vanlig poäng om nyliberalismens historia. Men stämmer det verkligen? Caspian Rehbinder menar att det inte är…
”Ska man förstå Moderaterna ska man förstå att det är ett parti som bildades för att stoppa radikalismen”, säger statsvetaren Stig-Björn Ljunggren i en diskussion om liberalismens och konservatismens förhållande.
Moderaternas ideologiska resa har gjorts genom olika liberala och konservativa värden, som ofta kombineras men ibland också hamnar i konflikt med varandra. Dagens borgerlighet har mycket att lära av partiets…
Under sina elva år som premiärminister åstadkom Margaret Thatcher mer än de flesta. Enligt Charles Moore är det därför hennes biografi krävde tre tjocka volymer. Med den avslutande Herself alone är det bara att ge honom rätt.
Statsministern såg sin chans att framträda som landsfader under coronakrisen genom TV-sända tal till folket. Men det var en röst från det förflutna som talade till landet, och budskapet var ihåligt, menar Björn Hasselgren. Trots att många nu ser ”återkomsten” av det kollektiva, visar krisen mer än något annat på motsatsen.
Världsmästerskapen i Covid-19 lockar fram våra nationalistiska instinkter. Och mitt i allt detta väljer SVT att sända matcher från VM i fotboll -94. Utöver allt flaggviftande är frågan om inte detta är den minst liberala sporten av alla.
Individualistiska värderingar är dominanta i Sverige. Samtidigt utmanas de, både av konservativa tänkare och av strukturer i samhället, som klan, klass och genus. Därför måste individualismen försvaras. Alternativen är skrämmande, menar Jesper Ahlin Marceta.
Det var inget aprilskämt. Han sa faktiskt så, Stefan Löfven: “Vi kommer aldrig att kunna förbjuda allt skadligt beteende. Nu är det också en fråga om folkvett.” Det synsättet borde kunna appliceras på fler områden än smittskydd. Inom alkoholpolitiken till exempel.
Har den klassiska liberalismen spelat ut sin roll? Eller är det frihetliga perspektivet tvärtom viktigare idag än på länge? Smedjan fortsätter debatten om huruvida libertarianer borde omfamna staten, med ett inlägg av Fredrik Hultman, som tar avstånd från abstrakta frihetsideal.
Marknadsekonomi och privata alternativ levererar valfrihet och bättre resultat. Ändå vill en stor del av det svenska samhällets beslutsfattare använda ett planekonomiskt system för att styra över välfärden. Så löser vi inte dagens problem, skriver Gunnar Hökmark.
Den socialdemokratiska redaktören Payam Moula sällar sig till den långa raden av förkunnare av nyliberalismens död. Ensamheten är ett av de stora problem som liberalismen inte klarar av att hantera, enligt Moula. I verkligheten är det tvärtom, skriver Caspian Rehbinder.
De senaste dagarna har en rad inlägg publicerats om näringslivets opinionsbildning och borgerlighetens ideologiska vägval. Är marknadsliberalismen på väg ut? Medvetna missförstånd och felaktiga påståenden staplas på varandra, menar Timbros vd, Karin Svanborg-Sjövall.
Om kontrollen över staten växer i takt med att statens kapacitet utvidgas så behöver en större stat inte innebära mindre frihet. Det är en av teserna i The Narrow Corridor av Daron Acemoglu och James Robinson. Mattias Svensson läser en bok som, trots intressanta poänger, är på tok för okritisk till statens tillväxt.
I dag lämnar Storbritannien EU. Det kommer att bli tomt. Men Storbritanniens utträde är också en signal om att väsentliga frihetliga värden kan stå på spel för Sverige. Är det dags att föra ett samtal om huruvida klassiskt frihetliga värden i Sverige främjas bäst i eller utanför EU?
I dag inleder Centerpartiet sina kommundagar i Uppsala. Partiet framstår i växande utsträckning som det liberala alternativet i svensk politik. Men vill man på allvar växa in i den rollen återstår emellertid några hinder.
IDÉDEBATT | Tyler Cowen har många tänkvärda resonemang kring en liberalism som betonar statens kapacitet. Men som ny ideologisk inriktning riskerar en sådan tankevärld att bli maktens redskap. Detta är den första texten i en serie där vi tar tempen på den klassiska liberalismen.
Allt fler tycks mena att vi idag ställs inför samhällsproblem som kräver att statens kapaciteter utvidgas. Stämmer det? Har i så fall den klassiska liberalismen spelat ut sin roll? Eller är det tvärtom så att det statskritiska perspektivet behövs ännu mer, just därför. I dag inleder Smedjan en debattserie där vi låter ett antal borgerliga skribenter mötas i frågan om statsliberalismen.