Vänsterpartiet har det mest ambitiösa kulturpolitiska programmet av alla riksdagspartierna och vill lägga mest skattepengar på kulturpolitiken. Någon tydlig profilfråga som skiljer partiet från de andra rödgröna partierna är dock inte helt lätt att hitta.
Vad hade ärkekapitalisten Ingvar Kamprad gemensamt med en revolutionär brittisk 1800-talsmarxist? Dagens vänster har mycket att lära av mannen som designade överklassens tapeter.
Även om dagens Vänsterparti delvis distanserat sig från sitt totalitära förflutna visar såväl symbolspråket som de framlagda förslagen vid kongressen på att partiet inte är ett parti som andra. Att identitetspolitikerna segrade över partiledningens linje säger också något om de interna konflikter som sliter sönder partiet.
Regeringens förslag om ”vinsttak” i välfärden bygger på felaktiga kalkyler gjorda utifrån felaktiga frågeställningar och uppnår fel resultat i förhållande till det som felaktigt påståtts vara förslagets syfte. Och statsministern ansåg att en presskonferens om detta var fel ställe att befinnas sig på.
Mats Johansson kämpade för Baltikums frihet också sedan andra börjat ta den för given, efter Sovjetunionens fall. Han såg tidigare än andra utvecklingen i det nya auktoritära Ryssland. Gunnar Hökmark, Europaparlamentariker (M) och en av grundarna till Måndagsrörelsen för Baltikums frihet skriver om hur det gick till och om vänsterns moraliska skuld.
Vänsterpartiet är tillsynes oförmöget att markera mot sin egen våldsamma svans, och arbetarrörelsens organisationer samarbetar med aktivister som uppmanar till våld. Ändå är medieintresset för våldsvänstern ljummet. Stora tidningar försöker rentav tona ned våldsverkarnas ideologiska hemvist.
Vänsterpartiet säger sig värna villkoren på arbetsmarknaden, men vill i praktiken täppa till alla chanser till egenförsörjning för lågutbildade. Personerna som står utanför arbetsmarknaden behöver inte färre jobb, utan fler alternativ att välja mellan.
FREDRIK SEGERFELDT GRANSKAR VÄNSTERN DEL 5. Artikelserien väckte reaktioner redan innan den första texten hade publicerats. Fredrik Segerfeldt sammanfattar reaktionerna på sin artikelserie och skriver om en kultur- och mediesektor där tunga företrädare alltjämt blundar för eller förminskar vänstervåldet.
FREDRIK SEGERFELDT GRANSKAR VÄNSTERN DEL 1. Det finns två partier i Sveriges riksdag som har sin bakgrund i en totalitär, våldsbejakande rörelse. Bara det ena får den granskning det förtjänar. Medan Sverigedemokraterna möts av välförtjänt skepsis, kommer vänsterpartister gång på gång undan med att stödja politiskt våld och diktatur. Vad är det som gör att Vänsterpartiet betraktas som rumsrent?