Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

En sexsäljares död

Vad innebär modernitetens genombrott för dem som befinner sig allra längst ned i den indiska samhällshierarkin, de prostituerade på Delhis GB Road? Asle Toje har besökt Indiens mest ökända adress, tillika ett av världens äldsta horstråk. På GB Road kolliderar en forntida civilisation med det moderna samhället, och köttets lustar går hand i hand med ond bråd död.

GB Road. Foto: Asle Toje

Sex och modernitet i New Delhis red light district

Enstaka cykelrickshaws dyker upp ur dimman och sväljs av den på nytt. Den gula smogen hänger lågt över marken. Den klibbar mot gommen, med en smak av avgaser och latrin. Klockan är ett på natten i Garstin Bastion Road, New Delhis ökända red light district. På gatan råder febril aktivitet. Sjåare lastar varor på parkerade lastbilar med motorn igång. Enligt reklamskyltarna längs fasaderna specialiserar sig GB Road på handel med korn, men bakom fasaderna finns en annan värld. Husen är som djupa bikupor som i sitt inre rymmer ett hundratal khotas, det vill säga bordeller.

Ordet ”bordell” leder tanken till spetsunderkläder och knäppstövlar, kanske med associationer till tv-serier som utspelar sig i 1800-talets Whitehall, Reeperbahn eller Hell’s Kitchen, där vi möter vackra, autonoma kvinnor och beväpnade män med häpnadsväckande modern syn på samhället. Det är pastischer som säger mer om vår samtids behov av en lycklig dåtid, även om den måste förfalskas. Berättelserna möjliggörs av att ett sådant elände inte längre är ständigt närvarande i väst. Den som vill se vad som gick förlorat kan besöka GB Road.

Gudomliga glädjeflickor

GB Road knyter samman det nya Delhi med det gamla Delhi. Fredspristagerskan Kailash Satyarthi berättade för mig om platsen. Han strävar efter att befria barn och kvinnor ur deras informella livegenskap. Miljoner indier lever i sådant slaver. I världens näst folkrikaste land är människor en billigare handelsvara än maskiner. På GB Road får utsatta flickor det röda läppstift som är Indiens motsvarighet till den röda spotlighten och skickas för att leva sina korta liv i cellerna i bikupan. Som Satyrthi uttryckte det: ”Detta är också traditionell indisk kultur”.

GB Road är ett av världens äldsta horstråk. Förhistorien sträcker sig tillbaka till Mogultiden. Prostitution har en lång historia i Indien. Boken History of Prostitution in Ancient India knyter organiserad prostitution till hindutemplen och påpekar att Mahabharata, det omistliga verket i indisk litteratur, namnger hela 42 devadasi, sexarbetare. Denna form av prostitution medförde en viss social status, men då de muslimska mogulerna lade norra Indien under sig blev templen övergivna och de prostituerade anträdde resan som slutade på GB Road.

GB Road är ett av världens äldsta horstråk. Förhistorien sträcker sig tillbaka till Mogultiden.

Devadasi utgjorde en balanspunkt mellan konservativa sociala normer som betonar familj och monogami, och det motsatta, alltså prostitution, genom att göra det till en religiös kategori. Det moderna, engelsktalande Indien har inte funnit någon motsvarande förlösande ordning. Prostitution är extremt skambelagd. När det kommer till sex är Indien en storskalig version av Freuds madonna-hora-komplex som psykologen definierade som ett tillstånd där män älskar den de icke begär och begär den de aldrig kan älska.

Farligt om natten

De brittiska kolonialherrarna konsoliderade prostitutionen i Delhi på 1800-talet. Alla indiska män känner till GB Road. Ingen använder det nya gatunamn som infördes 1966, Swami Shradhanand Marg. Det är landets mest ökända adress. Det beror dels på att GB Road är en farlig plats, en plats där det förekommer grova rån – till och med mord – i ett land som har ungefär lika mycket kriminalitet som Sverige. Längs fasaderna hänger bleknade ”saknad”-affischer med unga män som sist sågs på GB Road.

Jag kommer i samspråk med en mobiltelefonförsäljare, Suresh, som har en butik direkt under en khota. Suresh är generad över sin arbetsplats, han menar att GB Road har ett oförtjänt dåligt rykte. Mång av ”the ladies” har barn och de betalar alltid som de ska.

– De är snälla. Vad de lever av angår inte mig.

En stor råtta kommer springande över trottoaren och Suresh riktar en spark efter den innan han mumlande tänder en rökelsepinne framför en bild av Ganesha.

Nattens kunder är dhaba-servitörer, lastbilschaufförer och dagarbetare. I ett land där många män inte tjänar tillräckligt för att bilda familj, är GB Road det enda ställe där de får uppleva älskog. Det är vanligt i Skandinavien att förknippa prostituerade och deras kunder med etiketterna ”offer” och ”förövare”. Det ligger säkert någonting i det, men det hjälper en inte att förstå ett fenomen som GB Road. Detta är proletärprostitution med män som inte äger annat än sin arbetskraft – och kvinnor i samma situation.

Förtärande modernitet

GB Road är en rest av det gamla Indien på en kontinent i snabb förändring. Landet har helt nyligen utvecklat en fungerande inre marknad för varor och tjänster och öppnar sig nu i stigande grad för frihandel med omvärlden. Med handel följer normer, regler, erkänsla. Så förändras en kultur. Indien var länge stort nog, gammalt nog, att fortsätta vara annorlunda: produktion, kläder, religion, livsåskådning, ja även prostitutionen, var tills nyligen helt annorlunda än i väst.

På 2000-talet har globaliseringen på allvar kommit till Indien. Landets ekonomi har växt runt sex procent om året, men välståndet har stannat i enskilda delstater och enskilda sociala skikt. 2017 påpekade Världsbanken det problematiska med frånvaron av en bred medelklass som kunde driva tillväxten och absorbera landets fattiga majoritetsbefolkning. Av en befolkning på 1,3 miljarder är bara 267 miljoner medelklass, enligt Indiens National Council of Applied Economic Research. Det kan jämföras med att 180 miljoner indier lever i svält.

I mötet med moderniteten har hinduismen visat sig vara lika formbar som kristendomen.

Kastsystemet dras ofta fram som den stora bromsklossen som hindrar ekonomisk utveckling. Det kan vara något överdrivet. I mötet med moderniteten har hinduismen visat sig vara lika formbar som kristendomen. Plånbok ersätter i ökande grad kast som statusmarkör. Religion som daglig ritual blir mindre viktig i byarna. Kast-signalerande klädesplagg är för de fattiga och för speciella sammanhang. Sadhuer och andra heliga män utkonkurreras av TV-predikanter. Det är en mäktig syn att se moderniteten omvandla, sluka, en forntida civilisation.

F-ordet

– Fuck?

Mannen hade glidit ut ur skuggorna och upp vid min sida, och viskade ordet på samma sätt som knarklangarna vid Oslo centralstation erbjuder hasch. Då jag inte svarar omedelbart anstränger sig inkastaren till den yttre gränsen av sitt engelska ordförråd:

– You. Want. Fuck?

GB Road är underklassens bordell-stråk. Här är sexhandeln som mest basal: samlag för hundra rupier, ungefär tio norska kronor. Kondomerna är av låg kvalitet. FN beräknar att fem procent av de prostituerade på GB Road har HIV; indiska källor uppger upp emot 40 procent.

Det enda sättet att komma in, är att låta som att jag är intresserad. Jag blir ledsagad in i en uppgång, trång som en skugga, uppför trappor där skuldrorna skrapar mot båda väggarna – genom korridorer med grönmålade metalldörrar efter varandra, vidare upp. Det är mörkt och luften är mättad av svett och brunst. Till sist visas jag in i en cell, en meter bred, med en brits monterad på väggen. Väggarna är täckta av filmstjärnor: Madhuri Dixit, Shilpa Shetty og Aishwarya Rai. Vad vill jag ha – kashmirskt? Nepalesiskt? De svettiga ansiktena är för nära. Jag vill ut.

Jag är djupare inne i bikupan än jag hade föreställt mig. Hoppet om att få intervjua sexarbetare var naivt. Flickorna är inlåsta bakom de gröna dörrarna. Det är ingen salong, inte någonstans att glida in i bakgrunden och observera. Jag blir räddad av en död kvinna. En man bär en tunn kropp inlindad i ett vitt lakan, medan han lyser vägen framför sig med en Iphone. Fyra tysta damer skyndar efter. Jag använder detta som ursäkt för tappad lust och följer efter. Ilskan från de upphetsade hallickarna, arga över att ha blivit blåsta på provisionen, följer mig ned på gatan.

Onani och ensamhet

Länge föreställde vi oss att sex var något grundläggande mänskligt – inte som abstrakta rättigheter som måste tolkas – nej, något omedelbart meningsfullt. En intensiv privat aktivitet, bortom språk och rationalitet som skär på tvärs mot klass, etnicitet, religion och historisk kontext. Sex kan förnekas och det kan bejakas men det förbinder oss alla för det att vi är människor. Till skillnad från de flesta andra däggdjur har människor sex som förströelse. En av de tysta, tunga trenderna i vår tid är att vi har mindre sex.

Utifrån sedd är västerländsk kultur genomsexualiserad. Spridningen av p-piller möjliggjorde den ”sexuella revolutionen”. Resultatet var en ökad acceptans av sex utanför äktenskapet och det slags preferenser som tidigare hade blivit sammanklumpade under rubriken ”perversitet”. 2017 publicerade Twenge, Sherman och Wells forskning som tyder på att amerikanerna i genomsnitt har 15 procent mindre sex än på 90-talet. Nedgången påverkar alla samhällen. Antalet sexuellt aktiva tonåringar har minskat med 40 procent sedan 1991.

I studien har Indien den högsta sexuella debutåldern bland de 39 undersökta länderna, 19,8 år.

Unga är mer ansvarstagande och mindre hedonistiska, men också mer isolerade och ensamma. Durex Global Sex Survey visar på en liknande trend. I studien har Indien den högsta sexuella debutåldern bland de 39 undersökta länderna, 19,8 år. Detta trots att indisk populärkultur sedan 1990-talet har gått från förbud mot kyssar på film till lössläppta sex-satirer som The Dirty Movie (2011). Också i Indien verkar det pratas mer om sex och kopuleras mindre.

Den sexuella paradoxen

Den globaliserade kulturen är sexualiserad och puritansk på samma gång. Medan den sexuella revolutionen på 70-talet hade en positiv syn på sexualitet, har #metoo lärt oss att sex är potentiellt traumatiserande för kvinnor och potentiellt ödeläggande för män. Kampanjen har avslöjat förövare. Samtidigt är antagandet om att den anklagade är skyldig djupt problematisk. Claire Berlinski skriver i The American Interest: ”Vi har i realiteten en överträdelse som följs av ett snabbt och drakoniskt straff, men som saknar en tydlig definition.”

Farorna förbundna med sex kan bidra till att förklara varför folk i ökande grad väljer solo framför duett. Indien delar fjärdeplatsen (med Sverige) på 2016 års lista över länder med högst trafik i Pornhubs mätning av storförbrukare av nätporr. Andrea Dworkin var 1980-talets mest berömda feminist. Hon menade att pornografi skulle lära män att se på kvinnor som sexuella objekt. Dworkin menade att internetporr skulle leda till en våldtäktsepidemi.

Vi hör inte så mycket om Dworkins teorier nuförtiden. Troligtvis beror det på att hon hade fel.

Vi hör inte så mycket om Dworkins teorier nuförtiden. Troligtvis beror det på att hon hade fel. En annan feminist, Naomi Wolf, vände Dworkins poäng upp och ned: Hon menade att kvinnor utkonkurreras; att porr förlamar det manliga libidot: ”I dag är naturliga nakna kvinnor inget annat än dålig porr.” Men Wolf ser bara halva bilden. Kvinnor tittar nämligen också allt mer på porr, uppskattningsvis en fjärdedel av allt porrsurfande världen över görs av kvinnor. I Danmark är siffran 40 procent.

Anledningen kan vara fysiologisk. Tidigare trodde sexologer att tändningen var inneboende, ett slags erotiskt fingeravtryck. Nyare forskning betonar att människans hjärna är mer formbar än vad man tidigare trodde. Psykiatern Norman Doidge hävdar att frekvent användning av pornografi omdirigerar de vägar som styr spänningen. Porr utlöser dopamin och ju mer dopamin desto mer blir aktivitet och impuls sammanvävd i hjärnan. Det visuella överskuggar lukt och beröring som upphetsningstriggers.

Sex på hjärnan

Doidge utvecklar sin tes i en intervju i The Daily Telegraph: ”Eftersom neuroner som avfyras tillsammans sammanvävs” och dessa vävar uppstår i en plastisk och konkurrenspräglad hjärna har nya, spännande bilder större värde än vad som tidigare har tilldragit sig uppmärksamhet. Porren som var upphetsande i går är ointressant i dag. Resultatet är vad Doidge kallar ”tolerans”, med andra ord behov av hårdare och mer sofistikerad pornografi (mer stimulans) för att få samma mängd dopamin. Med tiden kommer vad Doidge kallar för ”potensproblem”.

Sexualiteten är utan tvekan ansvarig för många förbrytelser, psykisk misshandel och perversioner. Borde den inte helt enkelt avskaffas? Dagens moralister tycker särskilt att manlig sexualitet är suspekt. Hur ska man annars tolka att vissa debattörer föreslår en blankett som skall signeras för, under och efter sex? Den stora auktoriteten i ämnet, Sigmund Freud, varnade för att försöka tämja, förneka eller förtränga sexualiteten. Han hävdade att det inte är sexualiteten, utan förträngningen av den, som har skapat galenskap och perversioner.

Pornhubs lista över kvinnors föredragna sökkategorier är lika roande läsning som den manliga.

Problemet med #metoo-generationens förståeliga önskan om sex som tål offentlighetens ljus, är att sådant sex blir ointressant för många, både kvinnor och män. För kvinnlig sexualitet är lika skambelagd som den manliga – och av samma anledningar. Pornhubs lista över kvinnors föredragna sökkategorier är lika roande läsning som den manliga. Många regimer har försökt att reglerna medborgarnas sexualitet, men få har lyckats. En orsak kan vara att sexuellt intresse inte styrs av rationalitet.

Döden på älvstranden

Nere på gatan blir liket, en kvinna i obestämbar ålder, tvättat på trottoaren och placerat i en glänsande motorrickshaw, med namnet ”Hitler” målat på akterspegeln flankerat av två indiska svastikor. Mannen hjälper till att hålla kroppen på plats. GB Road skänker ungdomen en plats där livet, med Thomas Hobbes ord är ”frånstötande, brutalt och kort”. Unga blir gamla snabbt. Inte bara de prostituerade. Män som arbetar på GB Road arbetar också ihjäl sig. De arbetar tolvtimmarsskift, tuggar oxykodon och sover under tunna mattor på trottoaren.

Unga blir gamla snabbt. Inte bara de prostituerade. Män som arbetar på GB Road arbetar också ihjäl sig.

Den som klarar att tjäna upp till tio tusen kronor kan köpa sig en gravplats. Alternativet är krematoriet i Dwarka. För de allra fattigaste blir den sista vilan en nattlig resa följd av en diskret begravning i sanden på en flodbank vid Yamunafloden söder om Delhi. Det är dit rickshawen är på väg. Mayank A Soofi har skrivit boken No one could love you more om kvinnorna på GB Road. Där beskriver han en ordning där kvinnorna betalar hyra för sina celler, omkring 80 rupier, som gör det nödvändigt med minst tio kunder om dagen för att överleva.

Den avlidna hade inga pengar, hon skickade allt till sin sons fosterfamilj. Jag går med gravföljet. Vi sitter på trottoaren runt en liten eld. Klockan har blivit två. Det finns fler kunder nu och den yngsta av kvinnorna försvinner snart. Aadhya, en kortvuxen kvinna i gul salwarklänning, talar engelska. Hon berättar att kvinnan, som hette Pari, hade en sjukdom. Hon var inte ung, men inte heller gammal. ”32 år, eller kanske 35?” Mannen hade lämnat henne. ”En dålig man som drack.” Pari kom från Nepal och hade ingen familj i Delhi. ”Vi var hennes familj” säger en annan och täcker ansiktet med sarin när jag frågar vad hon heter. Samtalet dör.

Knivskärning undviks

Vi sitter så en stund. Jag har många frågor, som – med tanke på sammanhanget – skulle vara olämpliga att ställa. Alla blickar vilar i elden. Efter en stund kommer en välklädd sikh med mandelögon och mild röst bort till oss. Han ber om min uppmärksamhet och informerar mig med hovmästarstämma att nu måste jag gå.

– Somliga är upprörda. Du är inte här av ärliga orsaker. Om du blir kvar är det inte uteslutet att du blir knivskuren.

Jag är trött och fullständigt oförmögen att bedöma om detta är ett verkligt hot. Jag ringer efter en Uber och ber om att bli hämtad.

Medan jag väntar stannar en polisbil. En polisman stiger ut och frågar om han kan hjälpa mig med något. ”Detta är inte ett ställe för dig. Kom tillbaka i dagsljus.” Jag erbjuder honom en cigarrett och får tillåtelse att kalla honom kapten Kumar. Han arbetar på GB Road. Jag frågar när denna vederstyggelsen skall stängas? Han svarar ”det kommer att stängas av Tinder”. Prostitution är inte olaglig i Indien, bara bordellverksamhet. Kumar menar att prostitutionen numera sker genom ny teknik.

– GB Road är för dem utan smartphone, säger han.

– Men snart har ju alla det.

Moderniteten är den kraft som fjärmar oss från GB Road, bort från det omänskliga. Samtidigt är den värld vi bygger inte nödvändigtvis mänsklig. Pornografi är omänskliggörande; dess funktion är att ge sexuell tillfredsställelse genom ett opersonligt surrogat. Med sitt förtingligande av det mänskliga begäret konkurrerar porren ut fysisk närhet.

Vi vet fortfarande inte om kostnaderna för den här utvecklingen är hanterbara, eller om vi vänder oss bort från ännu en av de förmildrande omständigheterna hos vår art.