Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Blanche Jarn: Försök inte driva borgerlig politik, du kan misslyckas

Centerpartiet och Liberalerna är så rädda för att ta makten och misslyckas att de inte ens vill försöka – men det är deras jobb att försöka, hur oddsen än ser ut. I stället för att låta Socialdemokraterna få sin vilja igenom har borgerliga partier en skyldighet att försöka driva sin egen politik, hur dåliga oddsen än är.

Det är ett år kvar till valet, och nästa vecka presenterar regeringen vad som förhoppningsvis blir dess sista budget. Eftersom enbart hälften av Alliansen vill lägga fram ett gemensamt alternativ, vilket i praktiken innebär att regeringens budget står outmanad, kommer den tyvärr att gå igenom.

Vi vill inte regera med stöd av SD, är Centerpartiets och Liberalernas argument. Som om någon som inte är sverigedemokrat vill ha något med SD att göra över huvud taget.

Men det är fel att påstå att man måste samarbeta med Sverigedemokraterna bara för att man fäller budgeten tillsammans med dem. Om Löfven svarar med att avgå, kan Alliansen lika gärna agera minoritetsregering, lägga fram precis den budget de vill, och hoppas att en riksdagsmajoritet stödjer den. Det har funkat rätt bra för de rödgröna den här mandatperioden.

Hellre sitta still i båten och vänta på bättre tider – som om kommande val skulle medföra sådana – än resa på sig och ta ställning.

Det är förstås lite ironiskt att Stefan Löfvens trogna stödpartier underförstått inte väntar sig att han och återgäldar tjänsten. Och det är mycket möjligt att Åkesson röstar emot en borgerlig budget som han inte fått sätta sin stämpel på. Med andra ord: Alliansens försök att regera i minoritet, utan att förhandla med det ena av två onda alternativ, skulle mycket väl kunna misslyckas.

Centerpartiet och Liberalerna är helt enkelt så rädda att misslyckas att de inte ens vågar försöka. De ser framför sig politisk turbulens, en högerregering upplöst efter sitt första budgetförslag, en historiskt kort statsministerperiod. De väntar sig ovisshet och instabilitet. Då känns det lättare och tryggare att retirera till den historiska rollen som passivt stödparti åt Socialdemokraterna. Hellre sitta still i båten och vänta på bättre tider – som om kommande val skulle medföra sådana – än resa på sig och ta ställning.

Vad C och L lider av är helt enkelt svårartad defaitism.

Vad C och L lider av är helt enkelt svårartad defaitism. De har givit upp i förväg. Det finns förmodligen fler självhjälpsböcker som påpekar vikten av att våga försöka än det finns C- och L-väljare, men för säkerhets skull kommer kortversionen här:

Det kvittar hur svårt eller riskabelt det känns. Vill man komma någonstans (vilket både Centerpartiet och Liberalerna förhoppningsvis vill) måste man riskera ett misslyckande.

Framför allt om man är ett politiskt parti, vars hela existensberättigande bygger på att representera väljarna.

Centerpartiet och Liberalerna ser sig själva som borgerliga, frihetliga partier. De lovade inför valet att driva en centerpartistisk respektive liberal politik. Nu har de en skyldighet att göra det. Att man är rädd för att misslyckas är aldrig någonsin en ursäkt för att inte försöka.