Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Lars Anders Johansson: Skaffa dig ett bibliotek innan det är för sent

I det så kallade informationssamhället kontrolleras tillgången till kultur och information och kultur av andra än oss själva. Filmer och album kan försvinna från streamingtjänsterna och böcker plötsligt bli svårare att få tag på. Det bästa sättet att göra sig oberoende av tidens trender och nervösa åsiktspoliser är att bygga sitt eget bibliotek.

Ni har säkert också varit med om det. En TV-serie som man följer via någon av streamingtjänsterna är plötsligt spårlöst försvunnen. Har man tur så har den plockats upp av någon av de andra konkurrerande plattformarna. Dock är det tråkigt att behöva betala för ytterligare ett abonnemang för att fortsätta se samma serie.

Samma sak på Spotify. Ett album som man gillar och brukar lyssna på kan plötsligt vara försvunnet. Ibland kan en artist man gillar vara helt och hållet borta. Det handlar inte bara om smala och perifera artister utan även kända och folkkära. Både The Beatles och Magnus Uggla har under perioder lyst med sin frånvaro på Spotify.

Det talas ibland om ägandets tyranni. Hur lätt man kan bli slav under sina ägodelar. Hur det nya tjänstesamhället, där streamingtjänsterna är en del, skall befria oss från onödiga prylar. I stället för en skivsamling och ett filmbibliotek – ett månadsabonnemang. Jag har själv åtskilliga gånger övervägt att plocka bort de gamla cd-skivorna som tar så mycket plats. Sedan upptäcker jag återigen att något favoritalbum saknas på Spotify, och cd-skivorna blir kvar.

När det kommer till böcker är situationen delvis en annan. Elektroniska böcker har fortfarande inte konkurrerat ut de tryckta böckerna. Den fysiska boken dominerar fortfarande marknaden. Hoten mot tillgängligheten ser därför annorlunda ut. Från de offentliga biblioteken har gång på gång kommit varningssignaler om en tilltagande ideologisering av urvalet, både vad gäller inköp och vid gallring. De senaste årens debatter om Tintin, pippi i Söderhavet och Tino Sanandajis “Massutmaning” är några exempel.

Från de offentliga biblioteken har gång på gång kommit varningssignaler om en tilltagande ideologisering av urvalet, både vad gäller inköp och vid gallring.

Även på den privata marknaden finns orosmoln. Vi minns bokhandeln i Uppsala som stolt proklamerade på internet att de slutat sälja Katerina Janouchs barnböcker, efter att författarinnan uttalat sig negativt om Sverige i en tjeckisk webb-TV-kanal.

Än mer oroande var hur Brombergs förlag drog tillbaka reportern Ann Törnkvists Följ fucking order: Ett reportage om Södertäljemaffian efter hot. En liknande episod utspelade sig i samband med årets bokmässa då författaren och konstnären Oscar Trimbel drog tillbaka sina barnböcker Farfar har fyra fruar och Mormor är inget spöke efter att både han och en somalisk kulturförening som sålde böckerna på mässan utsatts för hat och hot.

När det inte handlar om censur handlar det om självcensur. Sveriges Television valde nyligen att dra tillbaka två avsnitt av ungdomsserien Bert från 1994 på grund av otidsenligt språkbruk. I samma anda riskerar böcker som inte dras in att råka ut för tillrättalägganden när de ges ut i nya upplagor. Vi förväntas nämligen inte själva kunna bedöma lämpligheten i språkbruket och värdera de verk vi tar del av.

Det bästa sättet att göra sig oberoende av tidens flyktiga trender och nervösa åsiktspoliser är alltjämt att bygga sitt eget bibliotek i hemmet.

Ägandets tyranni i all ära, men det bästa sättet att göra sig oberoende av tidens flyktiga trender och nervösa åsiktspoliser är alltjämt att bygga sitt eget bibliotek i hemmet. Ett hem utan böcker är dessutom inte ett hem. Jag tror att jag låter cd-skivorna och dvd-filmerna stå kvar ytterligare något år.