Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Blanche Jarn: Ta nästa steg – förbjud pälsdjur på uteserveringar

I dag förbjuds rökning i stora delar av det offentliga rummet. Cigaretter kan vara störande för alla, till och med orsaka andningsbesvär, samtidigt som de inte ens gynnar rökaren. Av dessa anledningar bör vi i konsekvensens namn ta det naturliga steget vidare och förbjuda pälsdjur i det offentliga rummet.

Bild: Matthew Paul Argall (CC BY 2.0).

I dag är en stor dag. Fram tills nu har rökare kunnat härja fritt på svenska gator och torg. Cigaretter har kunnat rökas utanför entréer till pubar. Doften av vattenpipor har drabbat dygdiga medborgare som passerat förbi vattenpipcaféer på söndagspromenaden. Restaurangägare har varit fria att tillåta rökning på sina uteserveringar – helt utan hänsyn till den kund som vill att alla andra ska följa hennes regler.

I syfte att avnormalisera den här sortens stötande beteende har socialminister Annika Strandhäll (S), med hjälp av Socialdemokraternas, Miljöpartiets, Vänsterpartiets, Sverigedemokraternas och Liberalernas rådiga röstande i riksdagen, beslutat att förbjuda rökning på uteserveringar och i stora delar av det offentliga rummet. ”Många som drabbas av rökningens skador är personer som själva inte röker, men som får sig i den giftiga röken genom passiv rökning”, skrev hon i Aftonbladet debatt, och tillade: ”Så ska vi inte ha det.” 

Och det kan vi förstås inte. En utspädd pust av tobaksrök utomhus är visserligen inte ett allvarligt hot mot liv och hälsa, men det är fortfarande många som inte uppskattar doften av cigarettrök. Varför ska de behöva känna dofter de inte uppskattar? Varför ska någon behöva uppleva något han eller hon tycker är otrevligt? För att parafrasera Mahatma Gandhi: En nations storhet och dess etiska framsteg kan bedömas av hur väl nationen skyddar sina medborgare från sinnesintryck de ogillar.

Därför är det viktigt att vi inte stannar vid rökförbudet på uteserveringar. Cigaretter, cigarrer och vattenpipor är långt ifrån det enda som riskerar att ha en negativ nettopåverkan på omvärlden. Sverige är fullt av saker som kan skada andra, men fortfarande får användas fritt. Allt från jordnötter till parfymer konsumeras, trots skador de kan innebära för andra människor. Allra främst bland styggelser som samvetslösa individer utsätter sin omgivning för står dock pälsdjuren.

Varför ska någon behöva uppleva något han eller hon tycker är otrevligt?

Pälsdjur kan, precis som cigaretter, såväl framkalla obehag som vara en direkt hälsofara. Var man som går ut med sin hund är ett hot mot sina pälsallergiska kamrater. Efter rökförbudet på uteserveringar är nästa steg givet: Regeringen behöver vidta åtgärder för att förbjuda pälsdjur.

Precis som tobakslobbyns försvarare hävdar att upplevelsen av rökning kan vara trevlig för individen, kommer förstås katt- och hundlobbyns försvarare att påstå att pälsdjur kan ha positiva effekter för djurägaren. Förmodligen kommer de till och med att gräva fram studier som visar att människor till och med kan må bra av pälsdjur, som att husdjur kan hjälpa barn med ADHD eller få äldre att känna sig mindre ensamma. 

Den sortens propaganda får vi inte låta oss luras av. I decennier har tobaksindustrin spridit myten att rökning kan kännas behaglig, lugna nerverna eller utgöra en trevlig social aktivitet. Myten har spridits med ett enda syfte: att lura människor att röka. Sedan påstås det att de själva har valt att röka, och att det är en rätt de har precis som andra har rätt att köra bil, äta sötsaker eller dricka öl.

Men vad spelar egentligen rätten att röka eller ha pälsdjur för roll, gentemot rätten att slippa tobak och pälsdjur? Den som hänsynslöst tar med sin hund ut på promenad kan orsaka en allergisk reaktion, andningssvårigheter och astma hos andra. Den som har en katt hemma exkluderar andra människor som skulle kunna vilja vistas i bostaden; de är inte bättre än byggbolag som vill bygga icke rullstolsanpassade lägenheter.

Detta är ingenting man behöver utsätta andra för. Precis som cigaretter är pälsdjur inget man behöver. Man kan vara en god samhällsmedborgare och en ändamålsenlig kugge i produktionskedjan utan att aldrig någonsin ha känt doften av en cigarett eller klappat en katt.

Historien lär oss att inget är bättre om man vill bli av med något än att förbjuda det.

I den utopiska romanen Vi beskriver Jevgenij Zamjatin ett samhälle där allting som inte bidrar till lyckomaximeringen har rationaliserats bort, till förmån för sådant som har visats vara bra för människor. Givetvis är alkohol och tobak förbjudna. Promenader tas vid optimala tider på dygnet och sexuella aktiviteter schemaläggs noggrant. Detta samhälle är någonting vi måste låta oss inspireras av – men samtidigt ta varning av. Även i denna utopi finns illvilliga individer utan intresse för det allmänna bästa. Sabotörer kommer alltid att finnas, och att uppnå ett samhälle fritt från onödiga och skadliga företeelser kommer att kräva beslutsamhet och framåtanda.

Nu är det dags att sätta allmännytta före egennytta. Ett totalt förbud vore förstås det mest önskvärda. Historien lär oss att inget är bättre om man vill bli av med något än att förbjuda det.

Tyvärr gör reaktionära element i opinionen att vi måste gå försiktigare fram. Därför föreslår jag att en tioårsplan upprättas vid årsskiftet för att göra Sverige helt pälsdjursfritt. Avnormaliseringen av rökning bör bli en föregångare till avnormaliseringen av många andra beteenden, och att stänga dem som envisas med dessa oönskade beteenden ute ur det offentliga rummet, är en ypperlig början. Låt oss göra Sverige till ett upplysningens fyrbåk för världens alla länder. Låt oss ta språnget mot ett pälsdjursfritt Sverige 2030!

Det är i alla fall mitt anspråkslösa förslag.


OBS: Detta är en ironisk text. Om du tolkade den som ett seriöst förslag och kände besvikelse, ber jag om ursäkt. Om du tolkade den som ett seriöst förslag och kände entusiasm, är jag rädd att felet inte ligger i texten.