Det skärpta amorteringskravet hämmar bostadsmarknaden, leder till ökade klyftor i samhället och begränsar unga på bostadsmarknaden. Ändå är det enbart KD och L som vill ta bort det. Det är ett underbetyg för de andra partierna, skriver Joline Göttfert, nationalekonomistudent och vice ordförande för MUF Västerbotten.
Hyresgästföreningen kasserar varje år in över 200 miljoner i hyressättningsavgift – en avgift som alla hyresgäster som har kollektivt förhandlade hyror måste betala, oavsett om de är medlemmar i föreningen eller inte. Det är principiellt förkastligt, skriver Estrid Faust.
Stå eller gå i rulltrappan? Är det rätt att ha en snabbfil till vänster i rulltrappan, eller borde vi alla stå stilla, för kollektivets skull? Synen på vänsterfilen i rulltrappan speglar en av de stora konflikterna i västerlandets politiska historia, om huruvida individen är ett mål i sig, eller bara ett medel för andras intressen.
Enligt en ny undersökning har tryggheten i bostadsområdet blivit högsta prioritet när svenskar letar ny bostad. Faktorer som närhet till kollektivtrafik och samhällsservice får stå tillbaka när otryggheten i samhället ökar och möjligheten att låta sina barn växa upp i ett tryggt område allt mer blir en klassfråga.
Januariöverenskommelsen utlovar fri hyressättning i nyproduktion, men det räcker inte. Om inte priserna i det befintliga beståndet också åtgärdas är risken att fri hyressättning avfärdas som ett misslyckande utan att ha prövats i verkligheten, skriver Fredrik Kopsch, universitetslektor i fastighetsvetenskap.
Regeringens byggsubventioner används knappt, i den mån de används snedvrider de marknaden, och dessutom är de förmodligen olagliga. Ändå finns de med i Januariöverenskommelsen. I stället borde de avskaffas, skriver juristen Estrid Faust.
Göteborgs stad vill hjälpa den som har pengar till en kontantinsats, men inte kan sätta in dessa på banken, att köpa en bostad. I praktiken skulle det innebära att den som redan har pengar, men som har tjänat dem på ohederligt sätt, ges företräde framför dem som verkligen är chanslösa på den svenska bostadsmarknaden.
Varje år subventionerar de kommunala skattebetalarna hyresreglerade lägenheter med miljardbelopp, genom att kommunen upplåter marken där de byggs billigare än marknadspris. I systemet för prissättning av tomträtter skor sig fastighetsbolag och personer som kommit över billiga hyresrätter på att tomträttspriserna är kraftigt nedsatta. Anledningen är hyresregleringen, skriver Estrid Faust, jurist med bakgrund i fastighetsbranschen.
Den rådande arkitekturnormen bygger på ett förakt för de människor som ska leva och verka i de byggnader som uppförs. I en webb-tv-intervju för några veckor sedan gav stjärnarkitekten Gert Wingårdh uttryck för allt som är fel med dagens svenska arkitektur.
De flesta människor bor redan i ”gated communities”, det vill säga flerfamiljshus med låsta trappuppgångar och stängda innergårdar. Det är inte människors strävan efter trygghet i sina egna bostäder som sticker i ögonen på de missunnsamma. Det är privatiseringen av det offentliga rummet. Gator och parker bakom stängsel och staket blir nämligen en påminnelse om att samhället inte längre är så tryggt vi skulle önska.
Det ska bli fängelsestraff för att köpa en hyresrätt, enligt ett nytt lagförslag. Men det är hyresregleringen som är problemet och lagförslaget kommer att ytterligare försvåra för bostadsmarknadens outsiders, skriver Estrid Faust, jurist med bakgrund i fastighetsbranschen.
Socialdemokraterna och Hyresgästföreningen försöker skrämma väljare att rösta vänster genom att måla upp mörka resultat av ett omedelbart avskaffande av hyresregleringen. Det är bara det att inget parti har föreslagit något sådant. Socialdemokraterna slåss mot halmgubbar i bostadsdebatten – ett tydligt tecken på hur desperat Rörelsen börjar bli.
För de grupper politiker har bannlyst från bostadsmarknaden, är den svarta marknaden den sista chansen till ett drägligt boende. Nu vill allmännyttan beröva dem även denna sista möjlighet att bo bra.
Regeringens investeringsstöd på 3,2 miljoner per år har inte lett till en enda ny hyresrätt i Stockholm. De grupper som regeringen ställt utanför bostadsmarknaden får stanna i sina andrahandsboenden eller flytta från stan. Allt för att regeringen envist försöker bota socialistiska problem med mer socialism.
Kommunpolitiker borde driva på för att det ska byggas fler bostadsområden av de slag som människor efterfrågar, inte att de få som finns förtätas sönder till oigenkännlighet. Missnöjet breder ut sig i kommuner runtom i Sverige, sedan politiker tagit ställning för byggbolag och statsmakt mot de egna väljarna.
Billiga, subventionerade lägenheter reserverade för ekonomiskt utsatta är på väg att bli verklighet i Sverige. Alla tecken pekar på att offren för den nya bostadspolitiken blir medelklassen.
En majoritet av dem som lever i Stockholm, Göteborg och Malmö vill bo i småhus; en minoritet vill bo i lägenhet. De allra flesta vill äga sin bostad, medan få vill hyra. Ändå driver politiken sedan årtionden på för fler hyresrätter och ett underskott på de boendeformer som människor efterfrågar. Trots att betydligt mer tättbefolkade länder som Belgien och Danmark har visat att det går att bygga sådant som människor efterfrågar.
Den bostadspolitik som regeringen upprätthåller har gjort hyresrätter till en sällsynt lyxvara, medan bostadsrätter tar år att spara ihop till. För många är det enda alternativet att köpa ett hyreskontrakt svart. Nu vill regeringen införa fängelsestraff på det – samtidigt som den inte ger folk något annat val. Det är politik när den är som allra mest oetisk.
Samtidens vurm för förtätning utgår från en föreställning om att det skulle vara platsen i sig som är av betydelse, inte de egenskaper som finns kopplade till den befintliga bebyggelsen och verksamheten som bedrivs där. Ironiskt nog riskerar alltför okänslig förtätning att just de egenskaper som gör en plats attraktiv går förlorade. I stället för att bygga sönder populära stadsdelar bör vi ta fasta på vad som skapar attraktiva platser och bygga fler av samma slag.
Bostadskön i Stockholm är nu så lång och långsam att miljonprogrammen vid Järvafältet kräver ett decenniums väntan. I brist på alternativ söker sig folk till den svarta marknaden. Det kan vara början till slutet för dagens förmedlingssystem.