Behöver det svenska sjukvårdssystemet, med runt 10 miljoner patienter, 21 olika journalsystem? I den andra delen av Smedjans serie gräver Joakim Broman vidare bland kapsejsade offentliga IT-upphandlingar. Hundratals miljoner i sjön, läkare som funderar på att hoppa av och i värsta fall livsfara för patienter är resultatet av vårdens sjuka journalsystem.
Den gångna helgen gick Södersjukhuset i Stockholm upp i stabsläge, och en anställd jämförde situationen med en krigszon. Den vanligaste förklaringen till kaoset är resursbrist, men roten till problemet sitter snarare i sjukvårdens organisation och arbetssätt.
Trots att Sverige inte drabbats av vare sig krig, en naturkatastrof eller en epidemi lamslås sjukvården i fem regioner av materielbrist. De ansvariga politikerna kan inte skylla ifrån sig på leverantören: det är regionerna själva som bär det yttersta ansvaret för krisen.
Nätläkarna har blivit populära för att de gjort sjukvården lättillgänglig samtidigt som köerna växer på de vanliga vårdcentralerna. I veckan fattar Sveriges Kommuner och Landsting beslut om ersättningarna för digital vård. Om ersättningarna sänks skadeskjuts nätläkarna, men köerna blir kvar.
Samtidigt som den offentliga sektorn blir allt rikare och mäktigare distanserar den sig alltmer från sina uppdragsgivare: väljarna. När de folkvalda först och främst representerar förvaltningarna de styr – vem representerar då medborgarna?
I sin granskning av den digitala sjukvården förbiser SVT orsaken till nätläkarnas popularitet. Det är den ordinarie vårdens misslyckande med köer och dålig tillgänglighet som ligger i grunden för de digitala vårdbesökens popularitet.
Landstingen är inte lämpade att sköta sjukvården. Administrationsbördan och kostnaden för byråkratin är bara en del av problemet; därtill kommer politiker utan expertkunskaper om vård som i stället driver politiskt korrekta krav på policyproduktion och värdegrundstänk. Såväl landstingen som SKL borde läggas ned för vårdens bästa, skriver Torsten Sandström, professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet.
Systemet för offentliga upphandlingar placerar sjukvården – framför allt de privata utförarna – i en rävsax. Ersättningen styrs på sätt som sänker kvaliteten i vården, genom att skapa incitament för att skicka patienter till sjuksköterskor hellre än till läkare och undvika dyrare mediciner. Den offentliga finansieringen behöver ersättas av en marknad.
Det är lätt för Göran Greider att agera hejarklack åt de styrande i Dalarnas läns landsting så länge han själv slipper leva med konsekvenserna av deras förda politik. På bekvämt avstånd i Stockholmsförorten Årsta kan han dra fördel av Alliansens sjukvårdspolitik samtidigt som han höstar in billiga poänger i debatten.