Vad Amanda Lind kommer att göra på kulturdepartementet vet vi mycket litet om. Hon har tidigare knappt uttalat sig i kulturpolitiska frågor. Däremot är det sannolikt ett misstag att låta Miljöpartiet behålla kulturdepartementet. Den gångna mandatperioden har lämnat mycket i övrigt att önska.
Miljardsatsningen Klimatklivet är kronjuvelen i den rödgröna regeringens klimatpolitik. Nu sällar sig Riksrevisionen till de expertmyndigheter som påpekar att det är dåligt använda pengar. Klimatklivet borde skrotas, inte byggas ut.
Petningen av trafikdirektören i Stockholm sedan denne låtit utreda förslaget om så kallade miljözoner i Stockholm visar på Miljöpartiets auktoritära tendenser. Med de borgerligas goda minne kan detta åttaprocentsparti hålla trafiken i hela Stockholmsregionen gisslan i fyra år till.
Miljörörelsen stödjer sig gärna på vetenskapliga auktoriteter när det passar den egna agendan. Klimathotet används gärna som förevändning för drömmar om att införa planekonomi eller global diktatur, men intresset för konstruktiva lösningar verkar ljummet. När miljörörelsens egna auktoriteter argumenterar för utbyggd kärnkraft slår Sveriges klimatminister dövörat till.
Trots att Miljöpartiet backade kraftigt i opinionen framstår det som valets stora vinnare i Stockholm. Trots att Moderaterna under valrörelsen tydligt underströk hur destruktiv Miljöpartiets trafikpolitik är, har de förhandlat bort trafikfrågorna till MP. Daniel Helldén kommer nu att kunna fortsätta försämra framkomligheten i Stockholm, den här gången med de borgerligas goda minne. Frågan är om väljarna förlåter det.
Dagens bilfientliga ideologi är lika feltänkt som den modernistiska stadsplaneringens bilvurm. Bilfientlighet kommer inte att skapa täta, urbana stadskärnor. Tvärtom undergräver den centrumhandeln och göder framväxten av köplador vid motorvägarna. Det är knappast det resultat som bilmotståndarna tänkte sig.
Miljöpartiet dominerar stort inom den svenska arkitektkåren. Kanske är det partiets modernistiska syn på människans förhållande till naturen som gör att många av dem som ska bygga framtidens städer känner sig hemma bland de gröna.
DEBATT. Dagens Nyheter publicerade i onsdags en granskning av Miljöpartiet där det konstaterades att MP helt eller delvis har uppfyllt 197 av sina 231 vallöften. Granskningen är så bristfällig att man måste undra om partiet fått skriva sina svar självt.
Efter sommarens extremväder verkar Miljöpartiet ha räddat sig över fyraprocentspärren. Språkröret Isabella Lövin deklarerar att det är dags för MP att höja tonläget och rädda planeten. Men det planeten behöver är inte miljöpartistisk politik.
DEBATT. I klimatpolitiken sjunger Miljöpartiet vetenskapens lov, men i många andra frågor sätter partiet känsloargumenten högre än fakta. Vad gäller exempelvis växtskyddsmedel, GMO-grödor och ekologisk odling driver Miljöpartiet en politik både i Sverige och i EU som går rakt emot vetenskaplig konsensus, skriver Christofer Fjellner.
Pressat av sina egna misslyckanden och de därav följande opinionssiffrorna försöker Miljöpartiet desperat engagera potentiella väljare i sugrör och cigarettfimpar. Kanske är det helt enkelt de enda områdena där Miljöpartiet hittills inte misslyckats monumentalt.
Den så kallade GAL/TAN-skalans föreslagna åsiktskomplex har mycket litet med verkligheten att skaffa. Det finns till exempel inget som tyder på att gröna partier skulle vara mer frihetliga; tvärtom har Miljöpartiet stått för många av de mest auktoritära politiska förslagen. På samma sätt finns inget samband mellan traditionella värderingar och auktoritär nationalism.
Förslaget om införande av så kallade miljözoner är inkonsekvent och drabbar dem med små marginaler. Det är de som inte haft råd att byta bil på tio år som kommer att drabbas hårdast, både genom att stängas ute från städerna och genom att förutsättningarna att byta till en nyare bil försämras då andrahandsvärdet på den nuvarande raderas.
Medan Miljöpartiet noterar sina sämsta opinionssiffror sedan partiet senast åkte ur riksdagen passar det på att lansera allt märkligare förslag. Det senaste handlar om att ålägga statliga Swedavia att propagera för Miljöpartiets linje på flygplatserna.
Regeringen vill förbjuda dieselbilar som för bara några år sedan miljöcertifierades på grund av sin bränslesnålhet och låga utsläpp. Ett hårt slag mot familjer som trodde sig köpa en miljöbil men som med ett politiskt pennstreck berövas hundratusentals kronor i andrahandsvärde. Politikerna har uppenbarligen ingenting lärt från etanolhaveriet.
Det finns ingen åsiktsmässig slagsida i den offentligt finansierade kultursektorn, menar Miljöpartiets kulturpolitiske talesperson Niclas Malmberg. Det är det bara rasister som tycker, enligt honom. Han anser också att kritiken om att Miljöpartiet försökt styra och politisera kulturen är felaktig.
Det är inte den som tar flyget till solsemestern en gång om året som ska skämmas, utan Aftonbladets ledarredaktion som vill göra solsemestern till en klassfråga. Såväl klimatfrågan som transportsystemen är för komplexa för att skuldbelägga den som väljer flyget framför tåget när tåget inte är ett realistiskt alternativ.
Miljözoner och gator med dubbdäcksförbud kommer vare sig att rädda planeten eller göra luften renare att andas. Marknaden och teknikutvecklingen driver på för miljövänligare och hälsosammare trafik, samtidigt som politiker och opinionsbildare kämpar för att inskränka vår frihet.
Framtidens bilar är tysta, miljövänliga och billiga. Ingenting tyder på att efterfrågan på bil kommer att minska när elbilar och förarlösa bilar kommer på bred front. Skall Stockholm kunna fortsätta att växa behöver infrastrukturen anpassas till de nya förutsättningarna.
Miljöpartiet är ett känslostyrt aktivistparti som aldrig lämnat det inledande dårpippistadiet. Under Maria Wetterstrands och Peter Eriksson ledning lyckades partiet dölja detta för delar av väljarkåren, men under nuvarande mandatperiod har dess sanna natur blivit uppenbarad för alla och envar.