STIG-BJÖRN LJUNGGREN SÖKER PARTIERNAS SJÄL, DEL 6. Socialdemokraterna anklagas ofta för att vara ett principlöst maktparti, men principlösheten har ett syfte. Socialdemokraterna offrar så mycket för makten, för att sedan kunna utnyttja den till att ”demokratisera” allt från socialt liv till näringsliv.
Det är på högerkanten som den politiska kampen avgörs. Socialdemokraterna vann regeringsmakten men förlorade kampen om väljarna. Med en allt större grupp väljare som definierar sig själv som höger och minst fyra partier som gör anspråk på högerpositionen i svensk politik hårdnar kampen om högerväljarna.
Under 1900-talets första decennier gjorde liberaler och socialdemokrater gemensam sak för att hänga av högerns inflytande. Konsekvensen blev att borgerligheten förlorade problemformuleringsprivilegiet. Det är en utveckling som ser väldigt bekant ut hundra år senare, skriver nationalekonomen Anders Bergeskog.
DEBATT. Socialdemokraterna väljer att utforma sin försvarspolitik tillsammans med partier som vill nedmontera Sveriges försvar, som ser Nato som ett större hot än Ryssland, och som ofta möter Putins aggressiva politik med axelryckningar. Det är skamligt att Socialdemokraterna ger ytterkantspartier inflytande över vårt försvar och säkerhet.
SSU signalerar antisemitism i sitt första maj-tåg, Åsa Linderborg viftar bort Israels mänskliga rättigheter som något ”ockupationssvassarna alltid gör ett nummer av”, och en författare som använt sig av israeliska recept i sin kokbok känner sig tvungen att skriva om den efter alla påhopp. Antisemitismen är skamlig, och störst anledning att skämmas har den svenska vänstern.
Centerpartiet och Liberalerna har beskrivit Januariavtalet som en seger för liberalismen och ett sätt att genomdriva viktiga liberala reformer. Nu återstår att se om löftena infrias. Nu lanserar Timbro Reformbevakaren, för att underlätta för var och en att följa hur det går med Januariavtalets liberala reformlöften.
DEBATT. Alltför många gånger i historien har Socialdemokraterna låtit bli att välja sida mellan demokrati och diktatur, förrän i sista minuten. Nu upprepar sig historien med frågan om Venezuela. Såväl svenska väljare som förtryckta i andra länder förtjänar en svensk utrikespolitik som vågar stå upp för demokrati och frihet även i motvind.
Socialdemokraterna ligger illa till, men bland partikongressens missnöje skymtade tecken på att partiet har stakat ut en väg framåt: konflikten mellan stad och land. S vill göra ”ett levande Sverige” till svaret på frågan ”Vad fan får jag för skatten?” – och vem vill inte ha en levande landsbygd?
I den nya boken Blockpolitikens död hjälper Hanne Kjöller såväl borgare som sossar att orientera sig i det nya politiska landskapet. När hon reder ut vad som egentligen hände den gångna mandatperioden behöver hon inte poängtera politikernas bristande handlag. Deras misslyckanden talar för sig själva.
I dag är det 43 år sedan Astrid Lindgrens skattesaga om Pomperipossa publicerades i Expressen. Även om den fortfarande är en viktig påminnelse om värdet av låga marginalskatter, visar Timbros chefsekonom Jacob Lundbergs undersökning att hon faktiskt aldrig behövde betala 102 procent i skatt.
Socialdemokraterna och LO ljuger om Moderaternas linje i det kommande EU-valet. Det är inte bara ett problem eftersom det vilseleder väljarna; på sikt riskerar den sortens lögner att kortsluta det politiska samtalet, skriver Europaparlamentarikern Christofer Fjellner.
Den nya socialdemokratiska föreningen Reformisterna är inte ett tecken på förestående partisplittring, utan ett slugt sätt att organisera ett användbart internt motstånd att utnyttja i förhandlingar med de andra partierna i regeringsunderlaget. Det är inte utan att man som gammal partisekreterare blir imponerad.
Lundaprofessorn Ingemar Ståhl argumenterade i många decennier för marknadslösningar, trots att tidsandan var en helt annan. Han kritiserade hyresregleringen och lade grunden för dagens lånebaserade studiemedelssystem. Ståhl kommer säkerligen att bli aktuell igen, skriver Mårten Viberg, som läst en ny bok om hans gärning.
DEBATT: Centerpartiet och Liberalerna har nu överlåtit regeringsmakten till två partier som har en statisk syn på ekonomi, är förtjusta i regleringar och statlig kontroll och som för en utrikespolitik förankrad i 1970-talets socialdemokratiska världssyn. Politiken i ett modernt samhälle består av mer än 73 punkter, skriver Gunnar Hökmark (M) europaparlamentariker.
Att vara ung bör inte vara en merit i politiken. Riksdag och regering ska inte spegla befolkningens sammansättning utan väljarnas önskemål. Fler ungdomar på maktpositioner bidrar inte till fler erfarenheter, utan färre.
Sverige skulle ha lägst arbetslöshet i EU år 2020 – men jobblöftet blev ett praktfiasko. Nu försöker Stefan Löfven sopa sitt eget misslyckande under mattan, men det håller inte. Den socialdemokratiska jobbpolitiken fungerar inte.
Hon utlöste en demokratisk kris, portades från Mellanösterns enda fungerande demokrati och anklagade Nato för att hota Sverige. Får Margot Wallström förnyat förtroende som utrikesminister lär hon dessutom sitta i Vänsterpartiets knä. Det ser mörkt ut för utrikespolitiken den kommande mandatperioden.
Nu sprids flertalet missuppfattningar om orsaken till att självförsörjande, laglydiga människor utvisas ur Sverige på grund av mikroskopiska missar i anställningsavtal. Exempelvis påstås övergångsregeringen ha varit förhindrad från att agera – när det i själva verket är regeringen Löfven som har förhalat frågan under hela mandatperioden, medan utvisningarna har fått fortsätta.
På kort sikt ser det ut att finnas mycket positivt i den uppgörelse som slutits mellan C, L, S och MP. På längre sikt spelar dock partierna ett högt spel. Isoleringsstrategin är inte hållbar, skriver Karin Svanborg-Sjövall.
Sveriges systemkramande socialdemokrati saknar i allt väsentligt lösningar på den misstro, det utanförskap och den populism som alltmer präglar västvärlden. Den borde inspireras av den brittiska debatten, där mittenvänstern vågar tala om kärnfamiljer och nationell sammanhållning i stället för trötta talepunkter om att ”högern valt skattesänkningar i stället för investeringar i välfärden”.