Så länge staten försöker använda svenska universitet som jämställdhetsverktyg har vi ingen akademisk frihet. Universiteten måste befrias från det statliga inflytandet. Smedjan träffar Erik Ringmar, doktorn i statsvetenskap som blev världskänd för sin vägran att undervisa på Judith Butler.
Rebeller behövs – även i storföretagen. Näringslivet är fullt av exempel på att centralstyrning kan bli ett handikapp. Precis som andra stora organisationer mår storföretagen bra av att ha interna rebeller som går sin egen väg – till och med i opposition mot ledningen.
I Sverige bedrivs nästan all grundforskning vid universiteten. Systemet leder till förluster av såväl tid som kompetens. Genom att etablera självständiga forskningsinstitut, ges forskarkåren en chans att arbeta utan att tyngas ner av byråkratin.
Krav på ”vetenskapsbaserad politik” politik blir allt vanligare, och udden riktas mot ideologisk och värderingsdriven politik. Det är ett problem. Även politik som vetenskapligt sett är genomförbar, kan vara etiskt fel. Genom att ducka för ideologiska invändningar försöker nu många politiker och tyckare etablera sina egna åsikter som fakta.
I boken Sidenvägarna väljer författaren konsekvent ut information som stödjer hans åsikt, och sorterar ut information som säger emot. Vetenskapliga författare som använder sin auktoritet för att sälja in en politisk åsikt behöver granskas noggrannare.
I över två årtionden har Torbjörn Tännsjö tagit ställning för individuell frihet så ofta att hans linje snarare verkar frihetlig än socialistisk. Han är etikprofessorn som vågar röra upp känslor i kontroversiella frågor. Nyligen utkom den andra och sista delen i hans memoarer, som sätter fingret på balansgången mellan frihet och socialism.
DEBATT. I klimatpolitiken sjunger Miljöpartiet vetenskapens lov, men i många andra frågor sätter partiet känsloargumenten högre än fakta. Vad gäller exempelvis växtskyddsmedel, GMO-grödor och ekologisk odling driver Miljöpartiet en politik både i Sverige och i EU som går rakt emot vetenskaplig konsensus, skriver Christofer Fjellner.
Världen har aldrig varit bättre än den är i dag, och att så många människor inte inser det beror på att vi glömt upplysningsidealen, menar Steven Pinker i den nya boken Enlightenment now. Men den långsiktiga positiva utvecklingen innebär inte att vi kan sluta oroa oss över problem i närtid.
Högljudda kritiker till höger försöker förneka att miljöproblemen finns. Delar av miljörörelsen vill inte höra talas om att miljöproblemen går att lösa. Ekomodernismen tar tvärtom avstamp i att industrialisering varit bra och att mänskligheten – hjälpt av vetenskap, teknik och klok politik – kan åstadkomma radikal förbättring, också för planeten och dess ekosystem.
Jordan B Peterson har på kort tid blivit något av en akademisk rockstjärna. Hans bok 12 rules for life har blivit en storsäljare. Stefan Olsson har läst en rörig bok som både försöker vara en psykologisk självhjälpsskrift och ett filosofiskt och politiskt verk, men som ändå säger något viktigt om hur människans biologiska arv kan tyglas med urgamla berättelser.
Amir Sariaslan har gjort sig ett namn som kontroversiell forskare på kollisionskurs med Sveriges kriminologer. Enligt honom handlar kriminalitet i Sverige inte om utsatta områden eller fattigdom, utan snarare om ärftliga egenskaper och individspecifika riskfaktorer. Smedjan har träffat honom för att tala om brott, statistik, åsiktskorridoren i akademin och varför han till slut gav upp och bytte forskningsfält.
Årets ekonomipristagare, Richard H Thaler, är spännande. Tyvärr visar han även prov på viss naivitet. Att individer inte alltid agerar rationellt behöver inte innebära X – eller att staten bör försöka ”knuffa människor i rätt riktning”. Thalers slutsatser öppnar upp för statliga interventioner i människors privatliv, och Vetenskapsakademien verkar inte låtsas om det över huvud taget.
Nobelpriset har återigen fått kritik för att för stor andel av pristagarna är män. Men kön har tack och lov inte med Nobelpriset att göra. Den som varken är lika insatt i kemi, fysik eller medicin som Kungliga Vetenskapsakademin, eller kan nämna någon kvinnlig forskare som har gjort viktigare upptäckter än de män som fått Nobelpriset, kan inte heller påstå att könsdiskriminering äger rum.
Det så kallade Kevin-fallet visar, liksom Macchiarini-skandalen på KI, på behovet av strukturer på universiteten som främjar snarare än motarbetar obekväma skeptiker till vad som tillfälligtvis uppfattas som vetenskapliga sanningar.