I Sverige har vi just börjat få upp ögonen för klanbaserad kriminalitet. I Tyskland har den blivit ett enormt samhällsproblem, och politiker är självkritiska; de har låtit klanerna få fäste och agerat för sent. Kommer svenska politiker att göra detsamma?
Det senaste året har artiklar om kriminalitet och dess konsekvenser blivit en återkommande följetong i Smedjan. Varför ägnar ett frihetlig samhällsmagasin så stor uppmärksamhet åt frågor som rör brottslighet och brottsbekämpning,? Svaret är enkelt: hoten mot den enskilda och hennes egendom hör till de mest grundläggande och angelägna frihetsfrågorna.
På senare tid ha ett antal oskyldiga av misstag fallit offer för de gängkriminellas uppgörelser, senast i Nacka söder om Stockholm. När gängkriget sprider sig till medelklassens bostadsområden riskerar det att få både politiska och sociala konsekvenser. Regeringens inbjudan till ”samtal” om gängkriminaliteten visar att de politiskt ansvariga saknar såväl probleminsikt som förmåga till åtgärder.
Staten har i praktiken förlorat sitt våldsmonopol. Den levererar inte heller den trygghet och de sociala skyddsnät som medborgarna betalat för. Den som vill vara säker i sitt bostadsområde eller få den vård hon behöver måste ta hand om det själv – men riskerar att straffas för det.
Stefan Löfven försöker skylla gängvåldet på Danderyd och Djursholm, men de som är ansvariga för kriminaliteten är de kriminella. I stället för att reducera Sveriges gängbrottslighet till trött klasskampsretorik borde det regeringsbärande partiet ta sitt ansvar och åtgärda problemen.
Det dödliga våldet i förorterna fortsätter att normaliseras. Polisen klarar inte av att bekämpa de kriminella gängen, vars viktigaste verksamhet är narkotikahandel. Det är dags för Sverige att tillämpa den enda långsiktiga lösningen på problemet – legalisering av cannabis.
Historien om den amerikanske rapstjärnan ASAP Rocky och dennes slagsmål med två unga män på gatan i centrala Stockholm har växt bortom alla rimliga proportioner. Förenta staternas president twittrar att han är besviken på den svenske statsministern, och den svenska polisen har tydligen till synes oändliga utredningsresurser för våldsbrott.
På ett halvår har 136 bärare av exklusiva märkesklockor rånats bara i Stockholm. Samtidigt uppmanar Polisen barn att inte gå ensamma till fotbollsträningen för att slippa bli rånade på dyra jackor. Tips och råd som förut var avsedda för resor i fjärran länder är plötsligt relevanta även på hemmaplan.
Vad är det som gör att rekordmånga unga människor från en speciell plats reser till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS? Karin Stensdotter har läst en bok om kommunen Trappes utanför Paris som delvis besvarar frågan – kanske också när det gäller Sverige.
Nästan ingen förespråkar ett samhälle där medborgarna tar lagen i egna händer, men de flesta föredrar att människor skyddar sig själva och sin egendom framför att kriminella får härja fritt. Det är några av slutsatserna som kunnat dras av den senaste veckans debatt om lag och rätt.
Många av Sveriges ökända parallellsamhällen var en gång helt vanliga miljonprogramområden. Tillsammans med socialantropologen Aje Carlbom besöker Smedjan Rosengård i Malmö för att reda ut hur den negativa spiralen av etnisk segregation, religiös extremism och parallella samhällsstrukturer omvandlar bostadsområden till parallellsamhällen.
Riksdagen har valt att återinföra den generella datalagring som redan dömts ut som rättsvidrig av EU-domstolen. Det är ett anmärkningsvärt beslut, framför allt med tanke på att lagstiftningen inte ens har visats vara särskilt viktig för brottsbekämpning.
Den organiserade brottsligheten sprider sig, men när polisen listar de utsatta områdena blir flera lokalpolitiker mer upprörda över den ”negativa stämpeln” än de verkar vara över själva utsattheten. Så länge stämpeln betraktas som ett problem i sig, inte en varningsklocka, ser det inte ljust ut för brottsbekämpningen.
Polisens prioriteringar blir allt mer skeva. I stället för att ta tag i de verkliga och eskalerande samhällsproblemen som den grova kriminaliteten, prioriterar polisen ickeproblem och att jaga hederliga medborgare, som idrottspublik och jägare. Förtroendet för rättsstaten riskerar att slutgiltigt undergrävas.
Myndigheternas åtgärder för att komma åt dem som bränner bengaliska eldar på fotbollsläktare blir allt mer bisarra. Inför årets fotbollssäsong inkluderar de bland annat nya riktlinjer för kroppsvisitation, där tiotusentals åskådare varje vecka förväntas finna sig i att bli tagna mellan benen och på brösten.
MC-gängmedlemmarna som misshandlade en våldtäktsman har klivit in där staten misslyckats. I viljan att rehabilitera brottslingar och återanpassa dem till samhället glömmer rättsstaten bort en av sina viktigaste uppgifter: att ge dem som skadar andra det straff de förtjänar. Annars gör någon annan det.
Enligt en ny undersökning har tryggheten i bostadsområdet blivit högsta prioritet när svenskar letar ny bostad. Faktorer som närhet till kollektivtrafik och samhällsservice får stå tillbaka när otryggheten i samhället ökar och möjligheten att låta sina barn växa upp i ett tryggt område allt mer blir en klassfråga.
En kallblodig avrättning ägde rum på Älvsjö pendeltågsstation i helgen, samtidigt som båtmässan pågick för fullt. I Nacka kidnappades en 18-åring och torterades och berövades sina värdesaker. Det grova våldet har flyttat in hos medelklassen och myndigheterna står handfallna.
I Danmark är det nu lagligt att inneha pepparsprej – något som i Sverige kräver vapenlicens. Vi borde följa det danska exemplet. Att möjliggöra självförsvar för vanliga människor borde ligga i allas intresse.
När ett hundratal terrorister riskerar att återvända till Sverige är det viktiga inte deras välmående, utan omgivningens säkerhet. Även den som tycker synd om förövarna, bör ha ännu mer sympati för deras offer.