Stockholms trafiknämnd har beslutat att förbjuda sexistisk och rasistisk reklam. Samtidigt kan i praktiken vad som helst räknas som ”sexism”. Yttrandefriheten måste vara viktigare än den rödgrönrosa drömmen att förvandla hela huvudstaden till ett gigantiskt kuddrum för lättkränkta.
Göteborg följer i Stockholms stadsbyggnadskontors fotspår och försöker rensa ut ”gubbigt språk” – det vill säga alla ord som kan kopplas till män eller kvinnor – ur medarbetarnas vokabulär. Det är en obehaglig tendens. Så länge man inte använder direkt osmakliga och förolämpande ord måste man ha rätt att uttrycka sig fritt. Även i praktiken.
Metoo-kampanjen har visat sig vara ett kraftfullt verktyg för individuell upprättelse och positiv normförskjutning. Det bästa som nu kan hända är att fler kvinnor gör upp med den skamkultur som gör att de inte tror sig ha rätt att säga ifrån eller behöver ge efter för tjat. En underordning kräver inte bara ett överordnat subjekt, utan att ett underordnat subjekt accepterar sin roll. Därför måste ledande feminister sluta reducera kvinnor till hjälplösa offer.
40 procent av kurslitteraturen vid Lunds universitets statsvetenskapliga institution måste vara skriven av kvinnor. Därmed signalerar universitetet att en författares kön är viktigare än vad han eller hon faktiskt skriver. Är det någonstans där en sådan människosyn verkligen gör skada, så är det vid universiteten.
Förr beundrade man den som fötts med de bästa av förutsättningar. Sedan beundrade man den som trotsat sina dåliga förutsättningar och blivit något. Dagens yngre generation verkar snarast se de dåliga förutsättningarna som idealet – huruvida man gör något av dem är inte längre intressant.
Nobelpriset har återigen fått kritik för att för stor andel av pristagarna är män. Men kön har tack och lov inte med Nobelpriset att göra. Den som varken är lika insatt i kemi, fysik eller medicin som Kungliga Vetenskapsakademin, eller kan nämna någon kvinnlig forskare som har gjort viktigare upptäckter än de män som fått Nobelpriset, kan inte heller påstå att könsdiskriminering äger rum.
I går presenterade stiftelsen Allbright sin årliga rapport där könsfördelningen i börsbolagen kartlagts. Som vanligt missar den huvudskälet till varför det inte sitter kvinnor på fler stolar: utbildningsglappet i den aktuella åldersgruppen. Allbrights opinionsbildning underminerar på sikt både äganderätten och likheten inför lagen.
Centerkvinnorna, ett förbund som gör anspråk på att vara liberalt, vill censurera bort pornografi från internet. Det är långt ifrån första gången moderna liberaler intar ståndpunkter väldigt långt från liberalismens ursprung. Termen "liberal" har blivit så urvattnad att den kan appliceras på i princip vad som helst.
Google anklagas samtidigt för att diskriminera kvinnor och för att premiera kvinnor över män. Oavsett på vilket sätt det sker, är det skadligt för ett företag att låta kön gå före kompetens. För den som driver ett företag utifrån dåliga principer straffar det sig automatiskt när företaget går miste om kompetent arbetskraft.
MSB satsar 10 miljoner på att undersöka hur ”genusgrundade normer och maktrelationer” påverkar aktörer i en samhällskris. Det är bara toppen av det genusvetenskapliga isberget. Medan samhällets skydd och beredskap är minst sagt eftersatt, lägger MSB stora mängder energi på normkritik och genusteori.
Riksidrottsförbundet får två miljarder kronor varje år – och med pengarna kommer politiken. Det som borde vara en del av civilsamhället, byggt på frivillighet och gräsrotsrörelse, går i stället i det offentligas ledband.
Centerkvinnorna vill förbjuda strippklubbar att göra reklam i det offentliga rummet, eftersom strippklubbar ”står i strid med grundtanken om ett jämställt samhälle”. Att ett kvinnoförbund vill lägga sig i vad andra kvinnor gör med sina kroppar är inget nytt. Är det verkligen så svårt att acceptera andras livsval?
Saudiarabien tar plats i FN:s kvinnokommission, och det finns orsak att tro att Sverige är en bidragande orsak. Regeringens har uppenbara svårigheter med att leva upp till sitt feministiska epitet. Problemet är att regeringen vill använda utrikespolitiska förbindelser till plakatpolitik, men plakatpolitik skadar i sin tur utrikespolitiska förbindelser.
I natt stod det klart att Frankrikes presidentval kommer att stå mellan främlingsfientliga Marine Le Pen och vänsterliberale Emmanuel Macron. Den senare har stora brister. Ändå är det i dag extra skönt att inte vara identitetspolitisk feminist. Att inte behöva stödja den kvinnliga kandidaten av princip är i det franska fallet en lättnad.