Såhär ett valår är Philip Lerulfs nya bok Marionetterna högaktuell. Den handlar om socialförsäkringarna och ger på knappa hundra sidor både en gedigen historik och en inblick i de många problemen. Lerulf visar att systemen varken gör oss trygga eller fria. Ändå vill svenskarna inte veta av något alternativ.
Problemet är inte bara att debatten om vinster i välfärden förs på fel sätt. Det är också fel sak vi diskuterar. I stället för att dividera om offentlig respektive privat regi, måste vi ifrågasätta det större systemet. Den skattefinansierade välfärdsmodell vi i dag tar för given förtjänar att ifrågasättas.
I Sverige talar vi om klassresor som en kulturell utveckling, men för dem som försöker genomföra en klassresa är motivationen ekonomisk. Det måste få vara okej att anstränga sig av rent materiella skäl – och Sverige måste vara ett land där det är möjligt för den som anstränger sig att bli rik, skriver Benjamin Dousa, ordförande för MUF.
SNS Konjunkturråd föreslår arvsskatt och fastighetsskatt, men är negativa till förmögenhetsskatt och stämpelskatt vid fastighetsförsäljning. Timbros chefsekonom Jacob Lundberg håller med om en majoritet av förslagen men vill inte återinföra arvsskatten. Han anser också att den samlade kapitalbeskattningen i Sverige bör sänkas snarare än höjas.
Arvsskatten avskaffades 2004, men trots att den både var skadlig och ineffektiv hörs ibland fortfarande krav på att den ska återinföras. Timbros chefsekonom Jacob Lundberg förklarar varför det är en dålig idé.
När USA:s företagsskatt sjunker från 35 till 21 procent passar Walmart på att höja minimilönen för sina anställda med över en femtedel. Ännu ett bevis mot socialismens tröttsamma stereotyp att den som är rik är snål och ond.
Regeringen har just slagit ett hårt slag mot flygbranschen (och skattebetalarna) genom att införa en flygskatt. Samtidigt vill infrastrukturministern storsatsa på Arlanda. I själva verket är en evig sanning att det bästa sättet för en politiker att hjälpa, oftast är att lämna ifred.
När EU-planerar att köpa europeiska 18-åringars lojalitet genom att dela ut tågluffarkort är det många som glömmer bort att pengarna kommer från medlemsländernas skattebetalare. Men inte nog med att det är ett oansvarigt hanterande av medborgarnas pengar, det är också osäkert om det räcker med ett interrailkort för att vinna de unga för EU.
Bensinskatten höjs. Flygskatten höjs. Tobaksskatten skrivs upp. Och det sker nästan helt under radarn. Alldeles för få av väljarna kommer att reflektera över att de förlorar ytterligare en bit av sin ekonomiska frihet. Större delen av de skatter vi betalar är i praktiken dolda, och det saboterar en av demokratins grundpelare: den informerade väljaren.
Precis innan jul skrev president Donald Trump under Republikanernas skattereform, som sänker skatten kraftigt för både individer och företag. Detta kommer att höja USA:s ekonomiska tillväxt, men inte tillräckligt för att göra reformen självfinansierande, skriver Timbros chefsekonom Jacob Lundberg.
Regeringen föreslår tio månaders kvoterad föräldraförsäkring, fem åt vardera föräldern. Men problemet med föräldraförsäkringen är inte det ojämna uttaget, utan att den både är för lång och för dyr. Den offentligfinansierade ledigheten måste kortas, både för ekonomins och för skattebetalarnas skull.
Appen Taxlandia är EU:s senaste medel för att utbilda oss om skatter. Huvudbudskapen är att låga skatter är dåliga och att satsningar på supersnabba höghastighetståg är bra.
Genom att bunta ihop skatteplanering med skattefusk, får Magdalena Andersson det att låta som att det är skurkaktigt att inte betala för hög skatt i onödan. Om länder som Malta är skatteparadis, framstår Sverige i jämförelse som ett skattehelvete.
Politiker har ett ansvar för skattemoralen. Vill de försäkra sig om medborgarnas tillit när det kommer till att förvalta deras skattepengar måste de också vara tydliga med vad skatten skall finansiera och hålla sig till det. När politiker inte gör det undergräver de skatternas legitimitet och därmed skattemoralen, skriver Felix Arnstedt, arbetsmarknadspolitisk talesperson för KDU.
Att SVT blåser upp de så kallade paradispappren till orimliga proportioner säger något om journalistikens villkor: ett medieföretag har helt enkelt inte råd att avsätta ett stort antal journalister till ett omfattande grävjobb utan att det kommer ut någonting användbart. Blir resultatet magert återstår att blåsa upp det till orimliga proportioner.
Sverige har höga skatter på låga inkomster. Samtidigt är de negativa effekterna av inkomstskatt allra mest kännbara i botten av inkomstskalan. Sänkt inkomstskatt för låginkomsttagare borde vara en prioritering både för liberaler som vill frigöra kuvade individer, och för socialister som betonar solidaritet med samhällets utsatta.
Att vilja behålla sina pengar är inte konstigt. Att upprätthålla ett system där människor tjänar på att skatteplanera är däremot djupt omoraliskt, skriver Siri Steijer.
250 000 svenska medborgare lever i ekonomisk utsatthet trots att de har jobb. För dem innebär det svenska skattesystemet att de, i stället för att ha egna marginaler, betalar höga skatter men inte alltid får tillbaka dem på bästa sätt. Den som nätt och jämt får ekonomin att gå runt får både mer nytta och mer frihet av pengar de själva bestämmer över, än av pengar som det offentliga fördelar.
Enligt ett nytt förslag kommer dina skattepengar i framtiden att gå direkt till public service-bolagen. Tanken är, förutom att öka public service-bolagens intäkter, att politikerna inte ska lägga sig i deras verksamhet. Desto större anledning för dig som finansiär att göra det.
Svenska staten beskattar i princip allt som rör sig – och mer därtill. Förmånsbeskattning, som drabbar privatpersoner som genom sitt företag eller sin arbetsgivare har tillgång till exempelvis bil, båt eller gratis parkeringsplats, är i praktiken en skatt på hypotetiska förmåner. Man behöver inte ens utnyttja förmånen; att möjligheten finns räcker. Det är ett absurt hinder för de företag som vill göra sina anställdas liv lite enklare och bekvämare.