Astma- och allergiförbundet menar att filmen Tårtgeneralen förminskar och nedvärderar doftallergiker. Frågan är bara vad förbundet självt gör när det uttalar sig som att minsta antydan till ett skämt om allergi är något allergiska personer måste skyddas från. Man behöver inte vara överkänslig bara för att man är allergisk.
Sverige har hundratals utanförskapsområden, omfattande problem i skolsystemet, en polisiär oförmåga att lösa mängdbrott och bidragssystem som försörjer radikala islamistgrupper. Men att åtgärda allt detta är betydligt svårare än att angripa några dussin konfessionella skolor. Så politikerna väljer att angripa några dussin konfessionella skolor.
W E B Du Bois kom att bli en inspirationskälla för den svarta amerikanska separatismen från Malcolm X till Muhammad Ali men också för den nutida svenska identitetspolitiken. Går man tillbaka till Du Bois intellektuella rötter hamnar man dock i nazismens inspirationskällor.
När statsministern eller andra politiker vill garantera vår trygghet finns det anledning att vara misstänksam. Det sker alltid på bekostnad av någon annan som utgör hotet: främlingen, åsiktsmotståndaren, visselblåsaren. Drömmen om garanterad trygghet etablerar rädslans kultur. Kriget mot terrorismen är inte värt våra grundläggande friheter.
Forum för levande historia vill placera ut ”snubbelstenar” i Stockholm till minne av människor som inte fick uppehållstillstånd i Sverige före kriget och som senare mördades i Förintelsen. Trots ett flertal avslag från Stockholms kulturnämnd driver myndigheten nu på elfte året frågan vidare. Alla medel verkar tillåtna, även att slira på sanningen.
Kommunpolitiker borde driva på för att det ska byggas fler bostadsområden av de slag som människor efterfrågar, inte att de få som finns förtätas sönder till oigenkännlighet. Missnöjet breder ut sig i kommuner runtom i Sverige, sedan politiker tagit ställning för byggbolag och statsmakt mot de egna väljarna.
Nu pratas det om vuxen politik. Men integrationsplikt och andra exempel på hårdare krav är bara ytterligare exempel på hur medborgare behandlas som barn. Hur vore det om vi låter människor ta ett större eget ansvar?
Vad hade ärkekapitalisten Ingvar Kamprad gemensamt med en revolutionär brittisk 1800-talsmarxist? Dagens vänster har mycket att lära av mannen som designade överklassens tapeter.
Äntligen rör det på sig i valhemlighetsfrågan. Det svenska systemet har länge gjort det för enkelt att dra slutsatser om hur andra röstar, och för svårt att värja sig mot insyn i röstningsförfarandet. Nu är en förbättring inom synhåll, men först efter valet.
Enligt kampanjer som #allamän är män ansvariga för inte bara sina egna utan även andras handlingar. Samtidigt ger delar av metoo-rörelsen, och regeringens förslag till samtyckeslagstiftning, intrycket att kvinnor inte ens har ett ansvar att säga nej i en trygg situation. Det är en obalans som måste ifrågasättas. Varför anses män vara mer kapabla att ta ansvar, för sig själva och andra, än kvinnor?
Kultursidornas flygplansmotståndare gör sitt icke-resande till livsstilsprojekt. Det är därför de riktar uddarna mot charterresenärer, snarare än mot de permanenta konferensdeltagarna och toppmötesproffsen.
Som väl ingen annan politiker i dag väcker USA:s president heta känslor. Margaret Thatcher och Ronald Reagan lyckades också med det, men knappast i samma utsträckning. Bland föregångare till dem som i dag avskyr Trump fick man höra att Reagan var en B-skådespelare och en fara för världsfreden. Som alla nu vet blev han en mycket framgångsrik president som utan att skicka iväg en enda missil besegrade ondskans imperium, skriver Carl Rudbeck.
Att olika komiker tjänar olika mycket är en självklarhet. Nu anklagar en standupkomiker Netflix för diskriminering eftersom hon erbjudits lägre ersättning än tre branschkollegor. Men även om de tekniskt sett utför samma arbete, innebär det inte att de gör det lika framgångsrikt. Alla är inte vid en punkt i karriären där de kan kräva 20 miljoner dollar för att medverka i ett komediprogram.
EU godkände nyligen en sammanslagning mellan det amerikanska företaget Qualcomm och det företag som tillverkar chipen i svenska pass och id-kort. Ju längre ifrån Sverige frågor som rör svenska intressen hamnar, desto större är risken att de eftersätts.
Regeringens förslag om ”vinsttak” i välfärden bygger på felaktiga kalkyler gjorda utifrån felaktiga frågeställningar och uppnår fel resultat i förhållande till det som felaktigt påståtts vara förslagets syfte. Och statsministern ansåg att en presskonferens om detta var fel ställe att befinnas sig på.
Boverkets nya regler för vedspisars installering har väckt stor uppmärksamhet, trots att reglerna är fullständigt meningslösa. Det Boverket inte verkar fatta är att om man rör vid vedspisen rör man samtidigt vid något av det djupaste i själva svenskheten.
Vapendirektivet. Tobaksdirektivet. De ”gratis” tågresorna för 18-åringar. Nu senast förbudet mot att installera gamla vedspisar. Den lagstiftning EU producerar nu för tiden är allt annat än frihetlig, och lagstiftningsprocesserna i sig halvt obegripliga. Och sedan undrar somliga varför så många har börjat tycka illa om EU.
Olof Palme, Lo-rapporter och gamla proggare. Det är vad invandrare möter när svenska staten skall fostra dem i "rådande normer och värderingar". Den socialistiska slagsidan i utbildningsmaterialet för Svenska För Invandrare är påtaglig. 150 000 SFI-studerande skolas varje år i arbetarrörelsens världsbild skriver Maria Eriksson.
Det går att förstå varför vissa väljer att inte vaccinera sina barn, men det gör det inte mindre livsfarligt att låta bli. Utbrottet i Västsverige måste få tjäna som en påminnelse om att lita på forskning och beprövad erfarenhet, inte konspirationsteorier.
Ett turbulent år både i Sverige och i världspolitiken går mot sitt slut och Smedjans redaktion sammanfattar tillsammans med Timbros medarbetare det gångna året och blickar fram emot det kommande valåret.