”Din näringsverksamhet ska inte vara utlämnad till en byråkrats godtycke.” Mattias Svensson berättar i veckans avsnitt om Sveriges alkoholpolitiska historia och hur det gick till när näringsidkare fick rättigheter gentemot…
En vinbar i Växjö väckte i våras nationell uppmärksamhet när den med kommunens godkännande började med hemleveranser av mat och vin. Kritiken lät inte vänta på sig, men kommunen har stått pall. När nya restriktioner nu slår med full kraft mot restaurangbranschen, väcks frågan om fler borde följa Växjös exempel – eller låtas gå längre än så.
Politiska extremister kan definitivt utgöra ett hot mot våra samhällen. Systematiska lagbrott kan underminera ordning och tillit. Svenskarnas märkliga förhållande till alkoholen har dock i många fall illustrerat motsatsen. Ibland har vi i själva verket sådana krafter att tacka för vår frihet, skriver Smedjans krönikör Mattias Svensson.
Vinklubbar som hjälper privatpersoner att få del av ett rikare utbud än monopolföretaget kan erbjuda har länge varit en nagel i ögat på Systembolaget. Med juridiska processer kan den stora aktören motarbeta de små utan att ha lagen på sin sida, skriver Mattias Svensson.
Det var inget aprilskämt. Han sa faktiskt så, Stefan Löfven: “Vi kommer aldrig att kunna förbjuda allt skadligt beteende. Nu är det också en fråga om folkvett.” Det synsättet borde kunna appliceras på fler områden än smittskydd. Inom alkoholpolitiken till exempel.
När Daniel Suhonen hyllar Systembolagssamhället är det inte som ett alternativ till mygel, korruption och politiskt fulspel, utan för att allt detta sker med socialdemokratins medverkan och goda vilja.
Systembolagets monopol motiveras med att det minskar alkoholkonsumtionen, men forskningsstödet för det är svagt. Monopolet ger politiker en känsla av att de har kontroll över alkoholkonsumtionen, men känslan är ogrundad, skriver nationalekonomen David Sundén.
Det är inte en slump att du som turist kan få svårt att hitta en svalkande öl i socialistiska Venezuela medan du ser en frodande vin- och matkultur i ekonomiskt frihetliga Georgien. Att socialism inte bara misslyckas med att skapa ett klasslöst samhälle utan även totalt förstör dess välstånd, illustreras i den nyutgivna boken Socialism Sucks.
Varje dag rullar lastbilar från svenska bryggerier ned till Tyskland. Några timmar senare transporteras samma alkohol tillbaka i privatbilar och bussar. Den allt större gränshandeln, som är en följd av monopol och höga punktskatter, har lett till såväl minskad kontroll och förlorade skatteintäkter som ökad brottslighet och onödiga utsläpp.
Norska Fremskrittspartiets Sylvi Listhaug vill att människor ska få dricka, röka och äta hur mycket rött kött som de vill. Det gör henne mer liberal i folkhälsofrågor än något svenskt riksdagsparti. Borgerligheten borde se det som en kastad handske. Ska verkligen Fremskrittspartiet vara liberalare än M, KD, C och L?
Den moraliserande regleringsiver som tar sig uttryck i rökförbudet på uteserveringar har en lång historia i Sverige. Under 1900-talet var nykterhetsnämnderna och deras informatörer det mest långtgående experimentet – en social kontroll som ledde till stora intrång i den personliga integriteten och ett angiverisamhälle.
Systembolaget, som gärna framhäver sitt goda utbud, gynnar systematiskt branschjättarna på de små bryggarnas och vintillverkarnas bekostnad. Ett tydligt exempel är en påstått neutral informationshemsida om gårdsförsäljning där vinjättar hjälper bolaget att propagera mot gårdsförsäljning.
Vid årsskiftet infördes en ny lag om av alkohol och tobak. Den här gången gäller det passagerare som korsar gränsen med till exempel alkohol, alltså kompisen som åker med i din bil eller resenären eller reseledaren som åker med i en turistbuss. Lagen kommer inte göra mycket för brottsbekämpningen – men däremot göra livet surt för den som köpt alkohol utomlands.
STATEN OCH ÖLKULTUREN, DEL 2. Året var 1976. Staten kontrollerade det jättelika Pripps med bryggerier i Stockholm, Frölunda, Malmö, Sundsvall, Gällivare, Torsby, Mora och Tingsryd, och hade mer än hälften av marknaden. Men expansionsplanerna var inte över. De följande åren var Sverige på god väg att få en enda statlig bryggerikoncern.
STATEN OCH ÖLKULTUREN, DEL 1. De senaste åren har en ölkultur mödosamt återskapats i Sverige. I dag finns cirka 400 ölbryggerier utspridda över landet, en siffra som påminner om bryggeriernas guldålder vid sekelskiftet 1900. Man kan lätt glömma att det bara har gått några decennier sedan staten var på väg att ta över hela bryggeribranschen, och statliga Pripps var en symbol för socialiseringsiver och viljan till förstatligande av näringslivet.
Punktskatten på alkohol motiveras ofta med folkhälsoargument, men sambandet är allt annat än uppenbart. En skatt på alkohol gör att hela ekonomin, inte bara alkoholbudgeten, blir lidande. Den enda tydliga vinnaren är, när allt kommer omkring, finansministern.
Frihetliga individer gläds åt utfallet av riksdagens omröstning om gårdsförsäljning av öl och vin. De gläds förgäves. En symbolhandling från riksdagen – som knappast lär omsättas i verklighet av regeringen – gör nästan ingenting för att luckra upp Sveriges repressiva alkohollagstiftning.
När Finland låter sina medborgare köpa starköl i mataffären springer Sverige med kritik till EU, av omsorg för den finska folkhälsan. Men den finska folkhälsan är finländarnas egen angelägenhet, och EU ska inte fungera som klagoforum för förbudsivrare.
Nykterhetsorganisationen IOGT-NTO uppmanar oss att, för barnens skull, avstå alkohol i jul – ”fira en vit jul”. Det är ett bra råd till den minoritet som faktiskt har alkoholproblem. Den stora majoriteten som inte är beroende, bör hellre föregå med gott exempel för barnen och dricka med måtta, som vanliga vuxna människor.
Alkohol, socker, fet mat och tobak omges av allt fler skatter, regleringar och förbud. En liten men högljudd folkhälsolobby strävar efter att, bit för bit, ta ifrån människor rätten att välja hur man vill leva och vilka risker man vill ta. Smedjan har träffat Christopher Snowdon, en av Europas främsta experter på förmynderipolitik, för ett samtal om varför majoriteten tolererar frihetsinskränkningarna – och när den kommer att få nog.