Kulturella skillnader handlar inte bara om matvanor och oförarglig poesi, utan om olika uppfattningar för hur samhällets ramverk ska se ut. Per Brinkemo och Johan Lundberg, som givit ut en bok om klansamhället, anklagas för kulturrasism eftersom de uppmärksammar den sortens skillnader. Men att förneka att det finns skillnader mellan kulturer är en farlig återvändsgränd.
En kvinna som behövde ta av sig slöjan före högskoleprovet för att visa att hon inte hade hörsnäckor – en fuskmetod som har förekommit organiserat i högskoleprovet – anser att hon blivit exkluderad från samhället. I själva verket har hon, genom att följa samma regler som alla andra, blivit inkluderad. Tvärtom hade det varit exkluderande att inte kontrollera henne.
Kan man vara svensk och muslim? I en ny antologi berättar 18 muslimer och svenska medborgare om hur de ser på sin identitet och vad islam respektive Sverige betyder för dem. Att låta olika muslimer tala för sig själva är ett välkommet brott mot tendensen att vissa högröstade element gör sig till representanter för hela gruppen, skriver Dan Sylvebo i sin recension av Muslimer i Sverige (Timbro, 2018).
I essäsamlingen Muslimer i Sverige resonerar 18 svenska muslimer kring sin identitet. En av dem är Ann-Sofie Henriksson Hatmi, som menar att det inte finns någon motsättning mellan att vara svensk och att vara muslim. Det här är en bearbetad version av hennes essä.
Den identitetspolitiska vänstern och de våldsbejakande salafisterna delar mycket tankegods: ”vi och dem”-retoriken, offermentaliteten och en negativ inställning till västvärlden. Bland unga muslimer i Sverige spelar vänsterretoriken salafisterna i händerna. Ska muslimer i Sverige kunna konfrontera de radikala elementen inom islam måste praktiserande muslimer ta ställning, skriver Hamid Zafar, rektor i Biskopsgården.
En frihetlig tankesmedja behöver inte bara intressera sig för arbetsmarknad, skatter, välfärd, kulturpolitik och ekonomi. I dagens Sverige finns andra frågor som kan ha stor inverkan på individens frihet och möjligheter, däribland religion och klan. Därför kretsar delar av Timbros aktuella bokutgivning nu kring mötet mellan en religiös identitet och ett sekulärt samhälle, och kulturkrocken mellan klan och stat.
Kulturkrocken mellan ett klanbaserat samhälle och det statsindividualistiska Sverige säger något viktigt: klanerna kan inte samexistera med staten. De kan inte heller samexistera med yttrandefrihet eller mänskliga rättigheter, skriver Abdi-Noor Mohamed, som lämnat Somalia för Sverige.
Efter att länge ha varit ett ämne man helst undvikit, har klanstrukturer blivit ett brännhett ämne. Men vad innebär de egentligen, och varför har både politiker och forskare så länge undvikit det? Johan Lundberg och Per Brinkemo, som nyligen släppte en antologi om fenomenet, reder ut begreppen.
Internationellt sett är kollektivism normen, och det är vi i Västvärlden som är avvikande med vår individualism. Det bör man ha i åtanke när man diskuterar etnisk röstning. När människor med bakgrund i klansamhällen driver personvalskampanjer kan det vara ett uttryck för en väg bort från klantänkandet, skriver Dan Korn.
I det svenska samhället har klanen som socialstruktur varit utdöd i ungefär ett halvt årtusende. I den nya antologin Klanen visar dock författarna att detta urtidsdjur i många delar av världen lever i högsta välmåga. Med ökad migration från sådana samhällen har klaner också återuppstått i Sverige. Men hur ska en social dinosaurie hanteras i en postmodern, liberal rättsstat?
De svenska Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes. Partiet tappar stort bland den arbetande befolkningen. Men trots att partiets kärnväljare håller på att dö ut eller lämna för Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet står sig Socialdemokraterna relativt starka. I de invandrartäta utanförskapsområden där befolkningen växer snabbast samlar vänsterpartierna uppåt 90 procent av rösterna.
De 9 000 asylsökande utan asylskäl som nu beviljas asyl har hanterats så dåligt av regeringen att det är dags för riksdagen att väcka omröstning om en misstroendeförklaring. Återigen har den S-ledda regeringen visat sig oförmögen att sköta sitt jobb.
Den här tiden på året präglas samhällsdebatten som vanligt av hätska diskussioner om svenskhet. En stor del av förvirringen beror på att begreppet svensk syftar på tre helt olika identiteter, som kan överlappa och sammanfalla, men som inte behöver göra det. Etnicitet, nationalitet och medborgarskap är tre olika saker, och det är bara en som angår politiker.
Hynek Pallas bidrar till den utveckling han oroas av när han tar sig an migrationens tema i en ny essäsamling.
Sverige har gått från ett relativt homogent till ett väldigt heterogent land, och övergången har varit skakig. I en ny bok beskriver Lars Åberg Sveriges integrationsproblem och skådar den humanitära stormakten i sömmarna.
Enligt Arbetsförmedlingen får fler nyanlända jobb. Det rör sig dock om subventionerade anställningar, medan chansen till en osubventionerad anställning minskar. För grupperna längst från arbetsmarknaden är utsikterna fortfarande mörka.
Mustafa Panshiris och Jens Ganmans bok ”Det lilla landet som kunde” är en rolig, allvarlig och tragisk skildring av vår tids Sverige och landets största frågor, där integrering och invandring är ett ständigt återkommande tema.
DEBATT. När Siri Steijer skriver att segregation och värderingsskillnader i sig inte är ett problem, och anklagar KD för att överdriva frågan, glömmer hon samhällsgemenskapens betydelse, skriver Christian Carlsson (KDU). Politiker ska inte bestämma vilka värderingar människor ska ha eller var de ska bo, svarar Steijer.
Genom att tonåringar och unga vuxna kallas för ”barn” har förutsättningarna för meningsfulla debatter i viktiga frågor undergrävts. Med ett mer nyanserat språkbruk hade de värsta dikeskörningarna kunnat undvikas, både i debatten om de asylsökande afghanska ungdomarna och ilskan mot Socialstyrelsens information om barnäktenskap.
De nylanserade etableringsjobben är bara ännu en lönesubvention. Arbetsgivarsidan är grundlurad och det är bara att gratulera LO och regeringen, skriver Siri Steijer.