Det senaste året har artiklar om kriminalitet och dess konsekvenser blivit en återkommande följetong i Smedjan. Varför ägnar ett frihetlig samhällsmagasin så stor uppmärksamhet åt frågor som rör brottslighet och brottsbekämpning,? Svaret är enkelt: hoten mot den enskilda och hennes egendom hör till de mest grundläggande och angelägna frihetsfrågorna.
På senare tid ha ett antal oskyldiga av misstag fallit offer för de gängkriminellas uppgörelser, senast i Nacka söder om Stockholm. När gängkriget sprider sig till medelklassens bostadsområden riskerar det att få både politiska och sociala konsekvenser. Regeringens inbjudan till ”samtal” om gängkriminaliteten visar att de politiskt ansvariga saknar såväl probleminsikt som förmåga till åtgärder.
Staten har i praktiken förlorat sitt våldsmonopol. Den levererar inte heller den trygghet och de sociala skyddsnät som medborgarna betalat för. Den som vill vara säker i sitt bostadsområde eller få den vård hon behöver måste ta hand om det själv – men riskerar att straffas för det.
Stefan Löfven försöker skylla gängvåldet på Danderyd och Djursholm, men de som är ansvariga för kriminaliteten är de kriminella. I stället för att reducera Sveriges gängbrottslighet till trött klasskampsretorik borde det regeringsbärande partiet ta sitt ansvar och åtgärda problemen.
Historien om den amerikanske rapstjärnan ASAP Rocky och dennes slagsmål med två unga män på gatan i centrala Stockholm har växt bortom alla rimliga proportioner. Förenta staternas president twittrar att han är besviken på den svenske statsministern, och den svenska polisen har tydligen till synes oändliga utredningsresurser för våldsbrott.
På ett halvår har 136 bärare av exklusiva märkesklockor rånats bara i Stockholm. Samtidigt uppmanar Polisen barn att inte gå ensamma till fotbollsträningen för att slippa bli rånade på dyra jackor. Tips och råd som förut var avsedda för resor i fjärran länder är plötsligt relevanta även på hemmaplan.
Vad är det som gör att rekordmånga unga människor från en speciell plats reser till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS? Karin Stensdotter har läst en bok om kommunen Trappes utanför Paris som delvis besvarar frågan – kanske också när det gäller Sverige.
Nästan ingen förespråkar ett samhälle där medborgarna tar lagen i egna händer, men de flesta föredrar att människor skyddar sig själva och sin egendom framför att kriminella får härja fritt. Det är några av slutsatserna som kunnat dras av den senaste veckans debatt om lag och rätt.
Den organiserade brottsligheten sprider sig, men när polisen listar de utsatta områdena blir flera lokalpolitiker mer upprörda över den ”negativa stämpeln” än de verkar vara över själva utsattheten. Så länge stämpeln betraktas som ett problem i sig, inte en varningsklocka, ser det inte ljust ut för brottsbekämpningen.
Polisens prioriteringar blir allt mer skeva. I stället för att ta tag i de verkliga och eskalerande samhällsproblemen som den grova kriminaliteten, prioriterar polisen ickeproblem och att jaga hederliga medborgare, som idrottspublik och jägare. Förtroendet för rättsstaten riskerar att slutgiltigt undergrävas.