En våg av överfallsrån i människors hem i Stockholms norra förorter, och närmast militärt organiserade bilbränder i Västra Götaland är ett stresstest för rättsstaten. Det pågår en maktkamp om territoriell kontroll i många svenska städer, och just nu ser staten ut att förlora. Agerar inte de ansvariga för att få bukt med problemen här och nu väntar än mer skrämmande scenarier runt hörnet.
Samtidigt som det grövre våldet eskalerar och sprider sig från utanförskapsområden till medelklassens kvarter prioriterar polisen lättuppklarade brott som narkotikabrott och trafikbrott. Trots att rikspolischefen talar om en ljusning pekar statistiken åt andra hållet. När poliser lämnar yrket på löpande band börjar medborgarna organisera sin egen säkerhet.
Etnicitet kan vara en av många pusselbitar för att förklara kriminalitet. Men det är upp till forskare, inte staten, att avgöra. Riskerna med statligt sanktionerad kartläggning av medborgares identitet är alltför stora, skriver Andreas Johansson Heinö
I ett land där kriminella hyllas som hjältar är det inte konstigt att unga söker sig till kriminalitet. I Sverige är det populärt att skylla kriminalitet på allt utom den kriminelle individens eget aktiva val. En kriminell bakgrund kan rentav vara främjande för den egna karriären, i alla fall om den kombineras med klädsamma vänsteråsikter. Ett av de senaste tillskotten i genren är musikgruppen Kartellens grundare, som skyller gängvåldet i förorterna på Alliansens skattesänkningar.
Politiker talar gärna om höjda straffsatser eftersom det är enkelt. Problemet är att högre straff inte leder till fler uppklarade brott. Vad som verkligen behövs är åtgärder som leder till att fler brottslingar fångas, lagfors och straffas. Men det är naturligtvis svårare än att bara ropa efter högre straff.