Otryggheten sprider sig till tidigare trygga villaområden. Samtidigt har kommunpolitikerna de senaste decennierna lagt miljontals kronor på projekt för för att minska otrygghet och segregation. Malin Lernfelt rapporterar från vad en ledande politiker beskriver som ”en av Sveriges mest misskötta kommuner” – Göteborg.
”Sverige saknar en genomtänkt syn på skuld hos gärningsmannen”, säger Per Claréus, biträdande kanslichef vid Moderaternas riksdagskansli och tidigare domare på Svea hovrätt, i veckans diskussion om brott och straff.
Ett antal uppmärksammade brott under sommarens slut har tjänat som brysk påminnelse att brottsligheten alltjämt är en av Sveriges stora politiska frågor. Även om kriminaliteten klaras upp väntar straff som…
”Tänk om 10 000 fler poliser inte hjälper”, säger Per Gudmundson i veckans avsnitt om nattväktarstaten och försvaret av medborgarnas frihet och säkerhet.
Att återta utsatta områden kommer att bli svårt. Henrik Hall beskriver en problembild med parallella samhällsstrukturer som helt eller delvis dominerar flera platser i Sverige.
Sverige har betydligt längre häktningstider än jämförbara länder – ofta i kombination med långvarig isolering, vilket strider mot internationella konventioner om tortyr. Våra nordiska grannländer har kortat häktningstiderna – varför görs inget här? Adam Danieli har intervjuat Johan Forssell (M), Fredrik Bergman, Centrum för Rättvisa, en brottsmålsadvokat som vill vara anonym och sökt S-ministrar som lägger locket på.
Land ska med lag byggas, och det är statens främsta uppgift att försvara sina medborgare från varandra och från yttre hot. Normerna i samhället däremot skapas och upprätthålls varje dag av medborgare i hela landet.
Den humanistiska välviljan är en ändlig resurs, och efter flera år av etniskt, ressentimentsdrivet våld har den tagit slut. Det stora nationella traumat är dock inte våldet, utan insikten att den humanitära stormakten var en illusion. Läs Malcom Kyeyunes vision för var Sverige befinner sig år 2050.
När maskerade ligister och våldsverkare dikterar villkoren för vem som får rapportera vad och var, hotas journalistikens förutsättningar på allvar. Det borde bekymra landets journalister mer än att de fått konkurrens från nya aktörer som lever på donationer.
Rånen mot barn och ungdomar som syftar till att skrämma och förnedra sliter sönder samhället. Vilka blir de politiska och sociala konsekvenserna när den generation som ständigt behöver se sig över axeln av rädsla för att få sina öron avskurna når rösträttsåldern?
När den svenska statsmakten prioriterar säkerheten hos män som hotar vårt land och dess befolkning framför säkerheten hos det folk från vilken den offentliga maktutövningen sägs utgå är något fundamentalt fel. Regeringens oförmåga att hantera såväl inre som yttre säkerhetshot väcker frågan om den över huvud taget kan sitta kvar.
I Sverige har vi just börjat få upp ögonen för klanbaserad kriminalitet. I Tyskland har den blivit ett enormt samhällsproblem, och politiker är självkritiska; de har låtit klanerna få fäste och agerat för sent. Kommer svenska politiker att göra detsamma?
Det senaste året har artiklar om kriminalitet och dess konsekvenser blivit en återkommande följetong i Smedjan. Varför ägnar ett frihetlig samhällsmagasin så stor uppmärksamhet åt frågor som rör brottslighet och brottsbekämpning,? Svaret är enkelt: hoten mot den enskilda och hennes egendom hör till de mest grundläggande och angelägna frihetsfrågorna.
På senare tid ha ett antal oskyldiga av misstag fallit offer för de gängkriminellas uppgörelser, senast i Nacka söder om Stockholm. När gängkriget sprider sig till medelklassens bostadsområden riskerar det att få både politiska och sociala konsekvenser. Regeringens inbjudan till ”samtal” om gängkriminaliteten visar att de politiskt ansvariga saknar såväl probleminsikt som förmåga till åtgärder.
Staten har i praktiken förlorat sitt våldsmonopol. Den levererar inte heller den trygghet och de sociala skyddsnät som medborgarna betalat för. Den som vill vara säker i sitt bostadsområde eller få den vård hon behöver måste ta hand om det själv – men riskerar att straffas för det.
Stefan Löfven försöker skylla gängvåldet på Danderyd och Djursholm, men de som är ansvariga för kriminaliteten är de kriminella. I stället för att reducera Sveriges gängbrottslighet till trött klasskampsretorik borde det regeringsbärande partiet ta sitt ansvar och åtgärda problemen.
Historien om den amerikanske rapstjärnan ASAP Rocky och dennes slagsmål med två unga män på gatan i centrala Stockholm har växt bortom alla rimliga proportioner. Förenta staternas president twittrar att han är besviken på den svenske statsministern, och den svenska polisen har tydligen till synes oändliga utredningsresurser för våldsbrott.
På ett halvår har 136 bärare av exklusiva märkesklockor rånats bara i Stockholm. Samtidigt uppmanar Polisen barn att inte gå ensamma till fotbollsträningen för att slippa bli rånade på dyra jackor. Tips och råd som förut var avsedda för resor i fjärran länder är plötsligt relevanta även på hemmaplan.
Vad är det som gör att rekordmånga unga människor från en speciell plats reser till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS? Karin Stensdotter har läst en bok om kommunen Trappes utanför Paris som delvis besvarar frågan – kanske också när det gäller Sverige.
Nästan ingen förespråkar ett samhälle där medborgarna tar lagen i egna händer, men de flesta föredrar att människor skyddar sig själva och sin egendom framför att kriminella får härja fritt. Det är några av slutsatserna som kunnat dras av den senaste veckans debatt om lag och rätt.