SAS reklamfilm ledde till en polariserad debatt i början av året. Men trots att det skrivits allt mer om polarisering i medierna sedan millenieskiftet har åsiktsskillnaderna i Sverige inte ökat. Den svenska polariseringen är inte i närheten av nivåerna i USA, och de motsättningar som finns behöver inte vara ett problem.
I HBO:s nya miniserie Mrs America får vi följa den ultrakonservativa antifeministen Phyllis Schlafly, vars kampanj stoppade lagförslaget Equal Rights Amendment på 1970-talet. Margareta Barabash har sett den.
Det politiska minnet är kort. I dag finns ingen vettig människa som beklagar det politiska jordskred som inträffade 1989. Men 1989 var det annorlunda. Fram till dess bedrevs kulturkriget som inletts 1968 ensidigt från det öppna samhällets motståndare. I dag är 1989 års idéer hotade på nytt.
Det har länge funnits en obenägenhet att lyssna på människor i förorten. Anledningen står till stor del att finna i den postkoloniala forskning där man tagit på sig rollen av att föra de förtrycktas talan.
Skolverkets förslag om att stryka antiken ur grundskolans historieundervisning är ett grundskott mot den klassiska bildningstanken. Det är också ett svek mot dem som inte kommer från studiemotiverade hem, och som berövas en referensram som är nödvändig för att förstå såväl det förflutna som samtiden.
Upprördheten över partiledares närvaro på Micael Bindefelds födelsedagskalas i Israel handlar mindre om mutmisstankar och jäv, och mer om ett brott mot en svensk politisk tradition. I Sverige förväntas den politiska eliten låtsas vara som folk är mest. När politiker ogenerat festar med kändiseliten raseras illusionen, och förtroendet.
I de svenska bruksorterna lever globaliseringens vinnare och förlorare sida vid sida. Politiker och debattörer talar ofta om att Sverige delas mellan stad och land, men sällan om klyftan mellan globaliseringens två sidor. Den ena är arbetslöshet, krisande offentliga verksamheter och sociala problem. Den andra är världsledande företag med stort värdeskapande.
I en värld som antas bestå av somewheres och anywheres riktas ett förnyat intresse mot idéer om nationell gemenskap. Men bevare oss väl för Folkhemmet 2.0. Det är en tankefigur som stärker den politiska elitens makt, och det är knappast en utveckling som gynnar vare sig kosmopoliter eller lokalpatrioter.
Demokraterna har tappat sin lokala förankring och ser ner på lågutbildade väljare. Det menar Pete Buttigieg, det stora stjärnskottet i Demokraternas primärvalskampanj i sin självbiografi Shortest Way Home. Den domen skulle lika gärna kunna fällas över svenska partier.