På onsdag splittras förmodligen Alliansen. De socialliberala partiledarna försöker genom komplicerade resonemang få det att verka som att det är Ulf Kristerssons fel, men i själva verket är det enkelt. Den som inte röstar för Ulf Kristersson röstar för Stefan Löfven. Man är endera med Alliansen eller mot den.
Ovanan att kommunicera med hjälp av emojier, små digitala bilder, har spritt sig till riksdagspartierna. Det tyder varken på kompetens, eller på att de har särskilt höga tankar om väljarnas förmåga att ta till sig deras budskap.
Pressat av sina egna misslyckanden och de därav följande opinionssiffrorna försöker Miljöpartiet desperat engagera potentiella väljare i sugrör och cigarettfimpar. Kanske är det helt enkelt de enda områdena där Miljöpartiet hittills inte misslyckats monumentalt.
Rätten att avstå från att rösta är lika viktig som rätten att göra det. Det kan inte vara ett självändamål att så många som möjligt deltar i ett val; däremot bör det vara ett självändamål att de som röstar faktiskt vet vad de röstar på.
De politiska kompasserna och enkäterna cementerar bilden av att allt i samhället är en fråga för politiken. Den som anser att politikens makt över människor bör minskas ställs inför omöjliga svarsalternativ. Samtidigt som allt fler aspekter av tillvaron politiseras trängs den frihetliga ståndpunkten bort från spelplanen.
Plötsligt står Kristdemokraternas diverse motståndare i kö för att berätta för partiet hur de borde hantera sin valkampanj. Men det finns inga skäl att tro att de verkligen har partiets bästa i åtanke. Kristdemokraterna bör fortsätta gå sin egen väg, och ignorera mediebubblan.
Tidigare har allianspartier stöttat politiska motståndare som visat prov på betydligt värre omdömeslöshet än Hanif Bali. När det gäller en av Moderaternas egna frontfigurer är partiet dock snabbt att ge kritikerna rätt. Det är bekymmersamt med en höger som är så snabb att backa, när det gäller misstankar mot en tredje part som ännu inte är bekräftade.
DEBATT. Alliansen behöver Kristdemokraterna för att bilda regering, och Sverige behöver Kristdemokraterna i en tid när alltför få tar strid mot radikalfeminism, värdenihilism och islamism, skriver KDU:s förbundsordförande Christian Carlsson.
För socialdemokrater är det svårt att förstå att allt inte handlar om partipolitik. När socialdemokrater försöker förstå opinionsbildning från andra håll blir resultatet därför konspirationsteoretiskt. Allt handlar inte om att vinna val. På Smedjan har vi högre ambitioner än så.
Miljöpartiet är ett känslostyrt aktivistparti som aldrig lämnat det inledande dårpippistadiet. Under Maria Wetterstrands och Peter Eriksson ledning lyckades partiet dölja detta för delar av väljarkåren, men under nuvarande mandatperiod har dess sanna natur blivit uppenbarad för alla och envar.
Liberala partier har haft ett bra år i Europa men i Sverige riskerar Liberalerna att ramla ur riksdagen. Ska man överleva måste man välja väg, och börja slåss med de andra borgerliga partierna, skriver Andreas Johansson Heinö.
Sverige har höga skatter på låga inkomster. Samtidigt är de negativa effekterna av inkomstskatt allra mest kännbara i botten av inkomstskalan. Sänkt inkomstskatt för låginkomsttagare borde vara en prioritering både för liberaler som vill frigöra kuvade individer, och för socialister som betonar solidaritet med samhällets utsatta.
Ulf Kristersson briljerade i sin första partiledardebatt, men missade en viktig poäng mot Stefan Löfven. Det är inte Moderaterna som är ett lönesänkarparti, det är Socialdemokraterna, som genom sina skattehöjningar gör att människor får så lite som möjligt kvar efter skatt. Att Kristersson vann debatten är lovande. Folk låter sig inte luras när Löfven försöker få dem att tro att det är M som vill sänka lönerna.
Kyrkovalet behandlas som en opinionsundersökning i medierna. Den sekulära världens partipolitik dominerar rapporteringen medan de kyrkliga frågorna hamnar i skuggan. Är svenska kyrkan bekväm med det?
Centerpartiet och Liberalerna är så rädda för att ta makten och misslyckas att de inte ens vill försöka – men det är deras jobb att försöka, hur oddsen än ser ut. I stället för att låta Socialdemokraterna få sin vilja igenom har borgerliga partier en skyldighet att försöka driva sin egen politik, hur dåliga oddsen än är.
I måndags inträffade en total solförmörkelse över Nordamerika. Känner du dig lite avundsjuk? Gör inte det. Den svenska politiken är full av solförmörkelser – och här varar de mycket längre än några minuter.
Tunga moderata röster ropar efter Anna Kinberg Batras avgång. I själva verket är det inte partiledaren det är fel på, utan partiet. Hade Moderaterna bara haft en stabil ideologisk grund, och ägnat mandatperioden åt att bedriva oppositionspolitik, skulle väljarna ha stannat.
Kyrkovalet 2017 ser ut att bli ett ödesval för svenska kyrkan. Trots det låga valdeltagandet rustar sig tre av riksdagens partier för att göra kyrkovalet till en förövning inför riksdagsvalet nästa år: S, SD och C. Annika Borg, präst och teologie doktor, tecknar bakgrunden till dagens politiserade kyrka och Socialdemokraternas ansvar för Sverigedemokraternas framgångar.
Sedan allianspartierna aviserat att de avser väcka misstroendeförklaring mot tre av Stefan Löfvens ministrar är den akuta regeringskrisen ett faktum. Men it-skandalen på Transportstyrelsen handlar om något mer än enskilda ministrar, den är ett symptom på en kris inom både det partipolitiska systemet och inom offentlig förvaltning.
I kväll talar finansminister Magdalena Andersson på Socialdemokraternas dag i Almedalen. Det mest intressanta med detta är inte vad hon kommer att säga – det lär inte innehålla några politiska sensationer givet det parlamentariska läget – utan Stefan Löfvens frånvaro.