
Vem fan är min politiker?
Svensk politik har i ett decennium präglats av låsningar och ökat avstånd mellan väljare och valda. Sättet att komma ur det är genom en demokratireform.
Svensk politik har i ett decennium präglats av låsningar och ökat avstånd mellan väljare och valda. Sättet att komma ur det är genom en demokratireform.
”Socialdemokraterna riskerar många LO-väljare om man låter Miljöpartiet bestämma”, säger Widar Andersson, chefredaktör på socialdemokratiska Folkbladet, i en diskussion om trygghet och integration.
Under hösten väntas konfliktnivån i politiken åter öka efter vårens borgfred. Vilka politiska strider väntar? Och hur går det för januariöverenskommelsen? Det diskuteras i veckans avsnitt med Adam Danieli, Henrik…
Vad krävs för att förverkliga politik, vad behövs för att en regeringen ska klara av att definiera det politiska mittfältet och vad innebär systemet med fristående myndigheter och förbudet mot ministerstyre i praktiken? Det är några av de frågor Zebulon Carlander ställt till den förre statssekreteraren Irene Wennemo (S) som är aktuell med boken ”Politik på riktigt: Handbok för sociala ingenjörer”.
De senaste åren har pessimismen blivit allt mer blockskiljande. Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas väljare är mer bekymrade över samhällsutvecklingen, än de som sympatiserar med JÖK-partierna. Och pessimismen tycks öka...
Norra Sverige har varit socialdemokratins starka fäste ända sedan demokratins genombrott. Nu växer dock missnöjet med den landsbygdsfientliga politik Socialdemokraterna för. De borgerliga partierna har allt att vinna på att ta stad/land-konflikten på allvar, skriver statsvetenskapstudenten Idil Tuysuzoglu.
Efter samtalet med Jimmie Åkesson har Ulf Kristersson anklagats för svek och lögner, både av sina politiska motståndare och besvikna högerväljare. Men Kristersson följer endast de politiska spelreglerna. Parlamentarismen förutsätter nämligen samtal och kompromisser.
Tongivande debattörer som ex-ministern Anders Borg och Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg vill se ett regeringssamarbete mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. En sådan regeringskonstellation skulle dock vara lika ologisk och ideologiskt osammanhängande som Januariöverenskommelsen.
Det blir allt svårare att ta svensk politisk debatt på allvar. De många avsiktliga missförstånden har börjat spilla över i en misstolkningsreflex som slår till så fort den får chansen.
Brittiska parlamentariker belönas ovanifrån för foglighet och underifrån för synlighet, men ges inga incitament för kritisk granskning. Detta påverkar lagstiftningens kvalitet, och i längden även medborgarnas förtroende. Linnea Dubois har läst Isabel Hardmans bok Why We Get the Wrong Politicians.
DEBATT: När Siri Steijer skriver att LAS-utredningen inte är tillräckligt långtgående förlitar hon sig på fackets tolkning av direktivet. I själva verket kommer utredaren inte att låta LO diktera någonting, skriver Martin Ådahl (C). Siri Steijer svarar direkt.
Liberalerna må ett vara sjunkande skepp, med allt större splittringar och allt färre väljare, men det finns fortfarande hopp för partiet. Då måste Liberalerna dock släppa idén att politik är en kamp mellan gott och ont, ta sig an segregationen på allvar, och blir tråkigare.
Socialdemokraterna och LO ljuger om Moderaternas linje i det kommande EU-valet. Det är inte bara ett problem eftersom det vilseleder väljarna; på sikt riskerar den sortens lögner att kortsluta det politiska samtalet, skriver Europaparlamentarikern Christofer Fjellner.
Det har blivit så vanligt att politiker säger en sak och gör motsatsen att det politiska språket börjar framstå som ett skämt. Deras envisa vägran att kalla en spade en spade kommer inte att dämpa politikerföraktet eller den motvilja mot eliter som kommit att prägla opinionen.
En lokal KD-förening har skapat rubriker i riksmedia genom att dela skämtteckningar om Centerpartiet. Återigen blir det tydligt att makthavare behöver lära sig att skilja skämt och kritik från hat.
Jan Björklunds image som principfast partiledare som inte ger efter för pressen är falsk. I själva verket är han en maktspelare som byter ståndpunkt när det gynnar hans karriär – exempelvis i frågor som invandring och Sverigedemokraterna. Nu står hans egna incitament i direkt motsats till vad som vore bra för hans parti.
På onsdag splittras förmodligen Alliansen. De socialliberala partiledarna försöker genom komplicerade resonemang få det att verka som att det är Ulf Kristerssons fel, men i själva verket är det enkelt. Den som inte röstar för Ulf Kristersson röstar för Stefan Löfven. Man är endera med Alliansen eller mot den.
Ovanan att kommunicera med hjälp av emojier, små digitala bilder, har spritt sig till riksdagspartierna. Det tyder varken på kompetens, eller på att de har särskilt höga tankar om väljarnas förmåga att ta till sig deras budskap.
Pressat av sina egna misslyckanden och de därav följande opinionssiffrorna försöker Miljöpartiet desperat engagera potentiella väljare i sugrör och cigarettfimpar. Kanske är det helt enkelt de enda områdena där Miljöpartiet hittills inte misslyckats monumentalt.
Rätten att avstå från att rösta är lika viktig som rätten att göra det. Det kan inte vara ett självändamål att så många som möjligt deltar i ett val; däremot bör det vara ett självändamål att de som röstar faktiskt vet vad de röstar på.